”Tao gör tingen till vad de är, men tao är inget ting. Ingenting kan alstra tao, men allt har tao inom sig.” (Chuang Tzu XXII)
Man brukar inte översätta tao, men jag har lärt mig att det kan sägas betyda ungefär ’vägen’, i bemärkelsen resandet; att färdas. Vanligtvis brukar vägen vara just bara en väg – ett medel för att ta sig fram till ett mål – men i anslutning till taoismen brukar man säga att vägen – det att gå; vandra – är målet; meningen. Tao kan också ha en betydelse av det rätta sättet; den rätta metoden.
I det stora tycker jag att tao handlar om (orsaken till) dynamiken mellan olika, polära krafter i kosmos. Det åskådliggörs ofta med hjälp av Yin- och Yang-symbolen; en cirkel med två figurer som liknar två delfiner om varandra, en vit och en svart, med fröet till den motsatta färgen (kraften) i vardera öga. Mer konkret och nära handlar tao om hur jag förhåller mig och samspelar med den direkta omgivningen – om dynamik, samspel och balans.
Som när jag kör motorcykel.
Visst har jag ofta ett mål när jag kör motorcykel – jag ska fram till något – men jag drar sällan en rak linje mellan A och B och tar motorvägen för att komma fram så snabbt som möjligt. Jag tar hellre den vackrare, ofta ganska krokiga och mer intressanta (tresiffriga läns-) vägen mellan A och B. För att själva körandet av motorcykel är, om inte det enda målet, så definitivt ett mål i sig. Ibland behöver jag bara en väg att köra på, inget mål att komma fram till, för jag är redan framme i varje ögonblick när jag kör motorcykel.
Att köra motorcykel har allt med harmoni och balans att göra. Jag vill ha en motorcykel som är balanserad och harmonisk i sig; att allting på den fungerar som en väl sammansatt helhet vad gäller motor, bränsle, tändning, växellåda, kraftöverföring, hjul, däcktryck, lager, tyngdpunkt, etc. Som förare vill jag vara i harmoni med motorcykeln; att den passar mig rent fysiskt och att jag kan hantera den väl, men också att motorns temperament passar mitt sätt att köra. Och jag vill köra i harmoni med omgivningen i smått och stort; det inbegriper allt från vägkvalitet och hastighetsbegränsning till väderförhållanden och alla andra jag har omkring mig.
Det är en helt annan dynamik att köra motorcykel än bil. Man samspelar med de fysiska krafterna på ett mer konkret och dynamiskt sätt när man kör motorcykel. I en bil sitter man inomhus i en fåtölj mellan fyra hjul och håller i en ratt och svänger dit man ska – mer eller mindre. På en motorcykel sitter man i en sadel utomhus på motorn direkt bakom bensintanken mellan två smala hjul och mot-styr genom att svänga styret åt det håll man inte ska åt och balanserar mellan sidokraft och tyngdkraft med hjälp av framhjul, kroppsvikt och gas.
Jag är oskyddad när jag kör motorcykel. Därför måste jag vara vaken, alert och närvarande; beredd på alla eventualiteter och kunna göra en snabb undanmanöver, bromsa eller gasa mig ur en farlig situation. Jag är hela tiden ’på’ och processar information om underlaget, omgivningen och motorcykeln. Samtidigt är det så direkt och konkret – här och nu – andas, sitt rakt och avslappnat, känn vibrationerna i hela kroppen. Njut. Den där bubblande känslan av att köra på två hjul. Och andas; andas som om du väljer varje andetag. Det är som en meditation. Efter åtta timmar och 60 mil är det som att jag är i en annan dimension, jag kan knappt prata.
Det är i sanning en skön konst att köra motorcykel. En dynamik mellan olika krafter som hela tiden strävar efter en slags balans; harmoni, utan att riktigt komma fram, då stannar rörelsen och dynamiken upphör. Som Yin och Yang. Jag kör motorcykel till jobbet, det är mitt primära fordon för att förflytta mig mellan A och B, men trots att det är samma väg varje dag är det aldrig samma färd. Som Tao.
Boktips
Vägen, Carlos Luna (www.lunataijiqigong.se)
Taoismen : En introduktion, Jean C Cooper
The Tao of Pooh and the Te of Piglet, Benjamin Hoff
Zen And The Art of Motorcycle Maintenance, Robert M. Pirsig