Inlägg

Publicerat

Kan man ta ett bilbatteri på hojen?

En gyllene Honda Transalp 700 på väg genom ett vackert vårlandskap i en miljon nyanser av grönt.

Ja, varför inte? Man kan ta det på passagerarsätet. Tyngden är inget problem, jag hade lika gärna kunnat ha en passagerare där, och även om hon hade varit kort och smal hade hon vägt minst dubbelt så mycket som batteriet som väger 18-20 kilo. Det viktigaste är nog att surra batteriet så att det absolut inte faller av. Jag använde spännband på båda sidor som gick mellan motorcykelns handtag under sadeln och handtaget på batteriet. Jag drog och slet i det sedan, men det satt som berget på bönpallen. Jag hade kunnat ta min egen hoj men valde gästmotorcykeln den här gången för en lite längre tur. Det var intressant att köra den tungt lastad dit, klart lättare hem. Det blev 85 mil på två dagar. Jag gillar Honda:n: 5 växlar, bra drag på något sätt (även om den kanske inte är lika ”pigg” i alla lägen i jämförelse med min Triumph Tiger) och lättmanövrerad. En mycket trevlig hoj. Snygg är den också 🙂 Vackraste vägen i dag var omledningen på väg 23 norr om Hästveda som gick genom ett vackert landskap av lövträd som lyste magiskt i en skir vårgrönska.

Publicerat

Bump it up

Jag har brukskört från A till B några gånger i år, och jag har servat och motionerat Honda:n, men det var först förra helgen när jag nöjeskörde lite på fredag eftermiddag som jag fick känslan att nu, nu har säsongen börjat på riktigt. I går körde jag till Söderåsen med en kompis från jobbet, på min egen hoj. Det var grått men uppehåll och torra vägar. Vi körde upp till Kopparhatten och åt medhavd lunch och pratade om ditt och datt, det var mycket trevligt. Jag hoppas det blir tillfälle att göra om det.

Sidoväska restaurerad med HYBRID Solutions Graphene Acrylic Trim Restorer.

I dag har jag rengjort och behandlat den andra sidoväskan till Honda:n med plastpolish eller vad det heter (toppboxen och den ena sidoväskan är gjord sedan tidigare). Jag använder ganska rikligt med plastpolish (med pigment) och stryker fram och tillbaka med en liten svamp för att få en så jämn yta som möjligt. Den här gången tejpade jag de ytor som inte skulle målas och det var mycket smidigare än att hålla på och rengöra och dutta med aceton i efterhand.

Tidigare i våras prövade jag med samma medel på en slät yta på Honda:n, på baksidan av ena backspegeln, men det var svårt att få färgpigmentet jämt fördelat. Plasten fick en mörkare färg men det blev väldigt flammigt och såg inte snyggt ut. Men på toppboxen och sidoväskorna är plasten liksom knottrig och då fungerar det bra att få en jämn, fin och glänsande svart yta. Jag har en annan ’restorer’ utan färgpigment som är mer som ’rubbing’ för plastbåtar, den tänker jag använda för de släta ytorna på hojen sedan.

Det blev väl inget mästerverk direkt men helt okej och väskan ser klart snyggare ut nu än tidigare. Det återstår att se hur länge det håller i sig.

Publicerat

Ales stenar

Grått och regnigt i dag, något av en innesittardag. Men i går var det fint. Jag tog Honda:n och körde sydost ned mot Ystad och fortsatte ut mot Sandhammaren, men den här gången svängde jag av i Kåseberga och besökte Ales stenar i stället för att köra förbi som jag har gjort tidigare. Jag parkerade strax efter avfarten och gick en dryg kilometer upp till skeppssättningen som är nästan 70 meter lång och 19 meter bred. Den är imponerande stor! Platsen känns laddad med en särskild energi. Stenarna väger runt 5 ton vardera läste jag på en skylt. Jag lade handen på en av dem och funderade över hur man fraktade dit och ställde upp dem för drygt tusen år sedan? Jag gick bort till kanten av Kåsehuvud och satt en stund och njöt av den vackra utsikten över havet. Ales stenar är ett fornminne väl värt ett besök. Fina vägar att köra dit på finns det också. Honda:n gick bra och kändes kul att köra.

Publicerat

Motionera Honda

Det måste ha varit minus i natt, för radiatorerna i lägenheten gick varma, och i morse var det som ett tunt lager snö på taket på huset mittemot. Men senare på dagen var det nästan 10 grader varmt i solen. Och vägarna såg torra och fina ut.

Ole, dole, doff… Ska man ta en tur med den blåa eller gula? Gästhojen fick ju en anmärkning vid servicen att kedjan kändes kärv och fick oljas upp ordentligt innan den löpte som den skulle. Jag tar väl ut och motionerar den gyllene Hondan några mil, så den inte kärvar ihop helt och hållet, tänker jag.

108:an bort mot Söderåsen är alltid fin en vacker dag som denna. Jag mötte några andra hojar som var ute. Landskapet – det öppna, böljande och bördiga Skåne – är vackert bortom ord. Hondan gick bra i den kalla luften. Halvvägs tog jag av västerut och började köra hemåt på 109:an och 110:an. I den mer höglänta terrängen låg det (kvar) ganska mycket snö på tak och åkrar. På motorvägen sträckte vi lite på benen. En skön tur med en fin hoj som gav mersmak.

Nu under kvällen har jag rengjort och rekonditionerat en av sidoväskorna med plastpolish med färg. Jag vet inte hur länge det håller, och jag kommer inte att ha väskorna monterade under vanlig tvätt med avfettning och bilschampo, men det blir snyggt. Jag planerar att göra detsamma med de svarta plastdetaljerna på själva motorcykeln också, men då använder jag en annan plastpolish utan färgpigment. Den med pigment får jag inte att fungera så bra på släta ytor.

Publicerat

The Golden Bike

”Den där Hondan i guld och svart?” frågade han i verksta’n när jag kom för att hämta ut min gästmotorcykel, en Honda Transalp 700. Guld? Jag har alltid tänkt den som gul men när han sade det… Ja, visst är den guldfärgad. Guld och svart. Kedjan kärvar lite och bromsskivorna fram är ojämnt slitna (troligtvis pga icke-original-bromsbelägg som tydligen är hårdare och sliter mer på bromsskivorna ist), men annars är det en fin och skön hoj som efter drygt 9300 mil är servad för både 9000 och 9600 mil: byte av olja, packningar, bromsvätska, luftfilter, tändstift, kylarvätska; ventiljustering, renovering av gaffelben, etc., etc. Och bränsletillsats med rekommendationen att ”tanka gärna fullt en gång 98 oktan”. Sagt och gjort. Man känner sig lite oövervinnerlig sedan när man kör en nyservad hoj en vacker vårdag som denna, som om man skulle kunna göra vad som helst eller bara fortsätta köra hur långt som helst, åtminstone i drygt 1200 mil, då det är dags för nästa service 🙂