Jag upptäckte försent att det inte går några bussar på helgerna inom rimligt avstånd från Ackes i Sjöbo. Jag kan åka dit med motorcykeln och lämna in den för service, men jag kommer inte hem utan den. Jag ringde för att höra om det fanns någon möjlighet att få skjuts eller lift in till Sjöbo men fick inget svar. Jag åker i alla fall. Om inte för något annat, så för att lära mig vägen dit.
Planen var att ta väg 17 förbi Eslöv och ned till E22 mot Kristianstad. Sedan första avfart och krångla mig bort till väg 13 mot Sjöbo och sedan svänga in på Alestadsvägen (mot Fränninge) när den dyker upp. Men det blev 104:an i stället. Jag har åkt den tidigare men bara till Getinge ungefär. Nu fortsatte jag, och det är en mycket vacker väg. Efter Harlösa är den närmast magisk! Vilket vackert landskap – Skåne är fantastiskt.
Det var lite meckigt att hitta till Ackes. Jag hittade rätt mer på känn än efter skyltningen på slutet av 104:an. Men på väg 13 fanns det stora, fina P-platser med jämna mellanrum som var tydligt utmärkta och som syntes i god tid. Där svängde jag in och stannade för att kolla var jag var någonstans med hjälp av kartfunktionen i mobilen.
Vägen mot Fränninge var liten och krokig, kantad med åkrar och små hus. På ett ställe pickade några hönor i vägrenen. Jag såg framför mig att Ackes skulle vara en verkstad i en gamma lada, kanske med ett odefinerbart antal 2-, 3- och 4-hjuliga fordon i olika skick på gården.
Helt fel. Ackes är så välstädat och fint att jag tänkte: ”Är det verkligen här som verkstaden är?” Jag trodde det skulle vara mera… olja och rörigt, liksom. Men allting var helt, rent och propert. Förutom skyltarna med Triumph och andra MC-relaterade märken, och en tunna för spillolja som var renare än de allra flesta soptunnor i ett ordinärt radhusområde, var det inget som avslöjade att här låg en motorcykelverkstad.
Jag knackade på en dörr som jag tyckte det stod ’verkstad’ på och steg in. Den lilla affären var lika välordnad som allting utanför. Wow, me like! Jag var väntad och förklarade att jag tyvärr inte tänkt på att kolla busstider närmare, och att det kändes lite väl långt att gå ca. 1 mil in till Sjöbo för att ta bussen därifrån. Någon skjuts fanns det inte möjlighet till. Okej, då är det bara att återkomma i morgon.
På vägen tillbaka var jag nära att köra på en örn. Den satt längst ute till höger i vägrenen med sitt byte, en hare såg det ut som. Jag saktade farten från drygt 80 till 70 och tänkte att det ska väl inte vara några problem att bara köra förbi lite snyggt sådär? Men örnar är mycket skyggare än kråkor och skator. Örnar kan man inte köra förbi bara sådär. Plötsligt fick den för sig att den skulle flyga iväg med sitt byte – över vägen – och hamnade mitt i mitt körfält. Tvärnit ned till 50, en kvick undanmanöver till höger och hjärtat i halsgropen. Ouh, det var nära! Samtidigt mäktigt att se en sådan stor fågel på nära håll. Jag hoppas den klarar sig och inte blir påkörd av något annat fordon i stället.
När jag kom hem tankade jag 16,5 liter. Efter 32 mil. Jag blir inte klok på min motorcykel. Ibland går den 23 mil på en tankning, ibland 32 mil. Jag brukar tanka ca. 15-17 liter. Det ska bli skönt att lämna in den hos Ackes och förhoppningsvis få lite klarhet i varför den går som den gör.
I dag går bussarna. I dag kan jag lämna in motorcykeln för service hos Ackes MC och motorservice och lämna kvar den där. Jag tar regionbuss 340 hem sedan från Alestad by till Sjöbo via Bjärsjölagård och Vollsjö. Landet är öppet och bördigt, vinden böljar mjukt i fälten, husen har stått här länge och vägen följer landskapets alla backar och kurvor. Det är obeskrivligt vackert! Jag känner igen det här – ladorna med stora dörrar på glänt, gamla redskap och traktorer, små ringlande grusvägar, böljande backar, solgula fält och stora träd som ger skugga – från min tidiga barndoms somrar på Väddö i Roslagen.
