Provkörning

Öppen provkörning. Många motorcyklar, typ hela affären står ute på parkeringen. Mycket folk. Det är första gången jag ska provköra en motorcykel. Nervöst! Tänk om jag får motorstopp, välter eller krockar med en motorcykel som inte är min. Gud, vad pinsamt! Och dyrt, självrisken är 8000 kr.

Jag prövar nya Suzuki V-strom 1000 ABS från 2014. Den är snygg och känns lätt och smidig, samtidigt kraftfull och snabb. Jag vågar inte köra på motorvägen, så jag får bara skrapa på ytan. Det är en del vibrationer vid 80 km/h. Det hör tydligen till motorn. Men de minskar när jag växlar ned. Överlag känns V-strom väldigt kompetent och pigg.

Jag provar Honda Varadero 1000 också, från 2008 tror jag. Det är en större och tyngre motorcykel än både V-strom och min Tiger 900. Den känns mer hemtam för mig. En del vibrationer här också – eller är det bara jag som växlar upp för snabbt? – men inte lika mycket. Den här gången kan jag inte hålla mig från en vända på motorvägen. Det känns som den kommer mer till sin rätt där.

Motorkaraktär pratar man ofta om i motorcykelsammanhang. Jag har aldrig riktigt fattat vad man menar med det. Men nu när jag har något att jämföra med – även om det är väldigt lite – börjar jag få en föreställning om vad man kanske menar med motorkaraktär. Jag avslutade provturen med min egen Triumph Tiger 900. Och jag måste konstatera att det är en motor med väldigt trevlig karaktär! Den är pigg och har kraft. Liiite vibrationer i högre farter kanske, annars går den ju jämt och fint som en symaskin från 1:an till 6:an 🙂

Temarunda

Triumph Tiger 900Jag var med på Motorsport i Landskronas temarunda i dag. Samling mellan 10 och 11 för fika och bekanta sig med andra, sedan avfärd söderut. Det är kul att gå runt och kolla vad andra kör för motorcyklar och kanske snacka lite kubik, modellår och så’nt. Det var två ryska motorcyklar med sidovagn där, Ural, som såg ut att vara från mitten av 50-talet men som var från 2006 och -08. Varför ändra ett vinnande koncept? Hur koola som helst! Annars var det alla möjliga märken, modeller och storlekar på motorcyklarna. Förarna var dock mestadels män i övre medelåldern. Fler kvinnor som kör själva vore trevligt.

Temat för dagen var Wallander-filmerna. Jag känner till karaktären Wallander och böckerna om honom – jag kanske t.o.m. har läst en – men jag vet inte om jag har sett någon av filmerna. Det gjorde inget. Jag njöt av de vackra vägarna ned mot Sjöbo och vidare mot Ystad, och att köra i kolonn för första gången i mitt liv. Det var kul!

Lunch på Jaktpaviljongen. Men när temarundan fortsatte avvek vi och fortsatte på egen hand mot en näraliggande sandstrand för sol och bad i stället. Wallander fick vänta till en annan dag.

Motorn går fortfarande väldigt bra efter servicen hos Ackes i Sjöbo. Det är en fröjd att köra! Men det är något fel med tändspolarna (eller om jag har riktigt otur, tändboxen). Upp till 5000 varv är det inga problem, men sedan börjar motorn att… Jag vet inte, det är som den liksom tappar tändningen, som att det blir glapp någonstans. Om jag försöker accelerera snabbt när jag ligger över 5000 varv kan jag tvinga upp den till kanske 125 km/h. Med tvekan och ryckig gång. Men om jag gasar långsamt och liksom låter motorcykeln ta det i sin egen takt – känns det som – kan jag lura upp den i 140 km/h.

Rullar igen

Kompression - före och efterÄntligen! I onsdags var det dags att hämta ut min Triumph Tiger från Ackes MC & Motorservice i Sjöbo och börja köra motorcykel igen efter att ha varit strandsatt i tre veckor. Jag har haft abstinens. Jag vandrade i fjällen förra veckan, och även om jag tyckte om att åka tåg och få skjuts i bil, så längtade jag hela tiden efter att köra hela vägen med motorcykel i stället.

Det har varit mycket att göra med min Tiger. Acke visade upp en hel låda med gamla delar han bytt ut: tändstift, bensinslang, luftburk, tändkablar, några små fjädrar, etc. En av tändkablarna hade visst hängt löst, luftburken satt inte heller på som den skulle, bensinslangen var hård och stel, några gummidelar var torra och spruckna, alla ventilerna stod helt öppna och det var skit i förgasarna. Specifikationen av servicen var så lång att den inte fick plats på en sida utan fortsatte på nästa. Jag fick resultaten av kompressionstesterna också, två små blåa lappar. Väldigt dålig kompression i början, och helt som den ska vara efter servicen.

Det är helt fascinerande att tänka att jag kört ToR Skåne-Holland (ca. 160 mil) i början av juni med den motorn! Hur klarade den det? Och trots det, är den ”maskinellt tip-top”. Jag vet inte riktigt vad det betyder, men det låter bra.

Efter all service är det som att köra en ny motorcykel. Den låter annorlunda och framför allt går den mycket bättre: starkare och jämnare. Den hackar och huckrar inte som tidigare, utan går jämt, starkt och fint även på ettans och tvåans växel. De konstiga vibrationerna är borta. Den startar lättare och tomgången är som den ska. Den rusar inte längre när den är varm. Det är ett helt annat drag i motorn och ibland känns det nästan som jag skulle kunna få upp Tigern på bakhjulet vid trafikljuset 🙂

Tyvärr får jag den fortfarande inte att gå snabbare än ca. 125 km/h. Därefter… dör den liksom bara. Jag antar att det är vad Acke menade när han sade att tändspolarna ”hoppar över” vid 7000-8000 varv. Jag kan köra ändå, och jag behöver iofs sällan köra mer än 125 km/h, men omkörningar på motorväg blir svåra (kanske t.o.m. riskabla) utan mer hastighet än så.

Jag hade inte tänkt byta tändspolarna förrän framåt hösten men får nog tänka om och göra det så snart det går. Annars är jag helt nöjd med servicen och lycklig som ett barn över hur bra min motorcykel går nu. Visst blev notan saftig, men jobbet är gediget och bra gjort. Och 11 000 för en ”ny” Triumph Tiger 900 är inte dyrt. Jag kommer att köra många ytterligare sköna mil med den – det är väl investerade pengar.

Vackert land

Flatruet - Sveriges högst belägna landsvägPå väg hem igen till Skåne efter en veckas stugbaserad vandring i fjällen runt Helags. Motorcykeln står fortfarande inne på verkstad, så jag har åkt bil. Vi körde över Flatruet på vägen upp till Ljungdalen där vi skulle börja vandringen. Flatruet är vidsträckt och platt. Här stormar det när det blåser. Lång och rak grusväg. Längre fram bygger man tre nya broar och en del av gruset var stort som knytnävar. Inget att köra motorcykel på direkt. Annars skulle det vara skoj att köra den här vägen. På vägen hem däremot körde vi en annan väg tillbaka, vägen som kallats Sveriges sämsta väg: 11 mil grusväg mellan Ljungdalen och Åsarna. Men sedan några år tillbaka är den asfalterad. Och vilken fantastisk väg! Den vill jag komma tillbaka till och köra med motorcykel. Den är fin hela vägen men helt magisk mellan Ljungdalen och Börtnan – jag tappade andan över varje krön och i varje kurva. Vilket fantastiskt vackert land vi bor i: de karga fjällen, skogarna med de stolta granarna, de porlande bäckarna, blåa sjöar… Wow. Tack. Mums. Se upp för renar och älgar bara.

Reparabel

Vi hade kommit överens om att han skulle ringa mig, när han visste något. Men i dag kunde jag inte hålla mig längre utan ringde Acke i Sjöbo och frågade hur arbetet med min Triumph Tiger 900 går. Jodå, det är påbörjat och fortskrider. Jag hann inte riktigt med i allt han sade, och jag vill ju inte uppehålla honom i arbetet, men det lät som det är mycket att reparera: ventilerna står helt öppna, en tändspole är trasig, en liten fjäder någonstans är av och jag tyckte han pratade om skit i förgasarna också. Nya tändstift och en ny luftburk behövs. Och ett antal gamla ihoptorkade gummipackningar och -detaljer måste bytas. Ett digert jobb som kommer att ta ytterligare en dryg vecka att göra och kosta runt 7000-8000 kr. Men motorn kommer att gå bra igen, så det känns som väl investerade pengar. Mest skönt är nog beskedet att motorcykeln är värd att reparera, det hade varit mycket tråkigt att få beskedet att den är skrotfärdig.