Dag sju. Jag kör norrut för att se om jag kan hitta min pappas föräldrarhem strax norr om Tärnsjö. Jag tar småvägarna upp till väg 72 mot Heby där jag tankar lite och fortsätter sedan 56 mot Gävle. Det ligger som ett dis över åkrarna och i skogen. Det är röken från storbranden utanför Sala. Överallt, lukten av brand. Otäckt! Jag hoppas de får bukt med den snart och att ingen skadas allvarligt.
Någon mil före Tärnsjö börjar jag känna igen landskapet. Skogen är vacker här. Man kan se långt i den. Det är mycket sand i jorden. Ibland sticker små vägar – två hjulspår bara – bort genom skogen, helt spikrakt så långt man kan se.
Jag kör genom Tärnsjö. Jag var inte ofta hos farmor och farfar som barn. Jag har inget direkt minne av att vi var till Tärnsjö, men det måste vi ha varit någon gång. Det känns som jag sett det här förut.
Jag kör vidare och hittar huset. Här bodde farmor och farfar. Här växte pappa upp. Jag kommer härifrån, åtminstone till hälften skulle man kunna säga. Det ser ut som jag kommer ihåg det, fast inte lika stort. Jordkällaren, vattenpumpen och utedasset är kvar. Jag kommer ihåg åkern bakom huset. Jag känner igen känslan när jag står och tittar ut över den. Annars känns stället mer igenvuxet, jag minns det som öppet och nästan alltid blåsigt.
Jag knackar på men ingen svarar. Jag tar några foton och lämnar en lapp att jag varit där och vem jag är. Jag vet inte riktigt varför men det känns som en schysst sak att göra. Nu behöver jag hitta en bra plats att tälta på.