Månad: september 2014

Jag tycker fortfarande bäst om de där gamla mobila enheterna man använde förr när man kollade lufttrycket i däcken. De var intuitiva och enkla att använda och munstycket passade mycket bättre för motorcykel (i alla fall min). På vägen upp till Stockholm i förrgår stannade jag på en mack som har en fast slang som man kan dra ut och en display där man anger önskat lufttryck. Bra, om man parkerar tillräckligt nära, men munstycket passade mina ventiler så dåligt att jag var tvungen att krångla in hela handtaget mellan ekrarna för att få bra passning, och då hann det önskade lufttrycket ställas tillbaka till 2,0. Men väl på plats, och när jag fattade att när maskinen tjuter är lufttrycket rätt och jag kan ta bort handtaget, då fungerade det bra (förutom att jag var tvungen att krångla in hela handtaget mellan ekrarna för rätt vinkel, då).

Värre var det samma morgon på en annan mack där man lånar handtaget över disk och sedan monterar den på en styv slang bredvid tvätthallen. Det fungerar säkert bra på bilar, men för motorcykel sög det. Eller så är det bara mina däck och ventiler som inte är rätt utformade. Den lilla klämman slöt inte tätt kring ventilen och det var svårt att se hur mycket luft jag egentligen hade i däcken.

Eller lite. När jag körde därifrån kändes det som jag hade bly i sadeln och klister på däcken. Det var tungt att styra och motorcykeln kändes ostadig. Jag körde tillbaka, lånade munstycket till luftslangen igen och upptäckte att det var för lite luft i både fram och bak. Men den här gången gick det bättre att fylla på luft. Sedan kändes motorcykeln lätt och spänstig igen och var smidig att styra.

Att några tiondelars kilo luft hit eller dit kan spela så stor roll. Jag har ju läst om det, att fel lufttryck kan orsaka allt från dålig väghållning och onödigt slitage till ond, bråd död – typ – men jag har aldrig upplevt det på riktigt. Mycket bra och lärorikt. Jag kan glömma ord i huvudet men sällan sådant jag känt i kroppen. Skillnaden mellan dåligt och korrekt lufttryck borde alla som kör motorcykel få känna på. Något för Risk-2:an kanske?

I onsdags ringde Acke och sade att motorcykeln är klar: ”Nu får du hålla i hatten, nu går den som den ska!” Jag väntade inte utan gick tidigare från jobbet för att hämta ut min Tiger. Och som den gick! Efter att ha lagt ut ganska precis 1000 kr mer än vad jag köpte den för från början – för att byta luftburk, tändstift, tändhattar, tändspolar, munstycken (100 istf 140), flottör, etc. och för att bl.a. justera ventiler och rengöra förgasare – en nästan total renovering och till vissa delar restaurering av motorn – så går nu min kära Triumph Tiger 900 äntligen som den ska! Underbart! Vilket drag! Karaktären och temperamentet är annorlunda, den är mer… pepprigare. Nu händer det ju något när jag gasar – motorcykeln svarar an på ett sätt man kan förvänta sig av en frisk motorcykel. Det är nu jag inser att den har gått som en drogad koalabjörn hela tiden. Men nu har tigern vaknat. Nu känner jag 900 kubik och drygt 80 hk. Härligt! Samma kväll när jag körde hem på motorvägen tog jag upp den i 150 som ingenting. Och det fanns mer att ta av. Underbart! Det har plötsligt blivit väldigt mycket roligare att köra motorcykel. Vilket jag ska göra i dag, ända upp till Stockholm. Det blir en lång, härlig dag.

Jag ringde Acke i går och frågade hur det går med min Tiger. Jodå, det ser väl bra ut, men han hade upptäckt att flottörnålarna behöver bytas. Och dem får han inte förrän på måndag nästa vecka. Så, måndag eller tisdag nästa vecka. Ingen motorcykelåkning i helgen, men jag har ändå annat jag behöver göra, så det är lika bra.

Det är just det där svaret som är skälet till att jag är så glad över att ha hittat en sådan som Acke. När jag hade motorcykeln inne på service tidigare i somras lade han märke till att munstyckena är alldeles för stora. Och nu ser han att flottörnålarna behöver bytas. Jag kan för lite om motorer för att se sådant själv. Och jag vill inte vara hänvisad till att köra helt nytt bara för att jag är ny och inte har lärt mig ännu. Jag är beroende av en kunnig och välvillig mekaniker.

Jag har googlat lite på ’flottörnål’ och ’bensin i luftburken’ och hittat intressanta och lärorika forumdiskussioner. Jag skulle vilja gå en garagekurs som är upplagd som den första datakursen jag gick. Det var på Vallentuna komvux i början av nittiotalet. Första lektionen startade vi inte ens datorerna, trots att lektionen var typ tre timmar lång. Vi fick lära oss om Charles Babbages hålkortsstyrda vävmaskin och grunden i det binära talsystemet i stället. Och vi fick känna på datorns olika delar – läraren hade plockat isär en gammal dator och lät moderkort, diskettenhet och en öppnad hårddsik gå runt i klassen. Suveränt! Att få både teori och det högst konkreta och påtagliga. På samma grundläggande, påtagliga och pedagogiska sätt skulle jag vilja lära mig om motorcykelmotorer också.

Men man kan läsa sig till mycket på webben. Mitt senaste fynd är Bra i gasen där man kan läsa mer om förgasare och munstycken och sådant: Bra i gasen!

Lämnade in Tigern hos Ackes MC- och Motorservice utanför Sjöbo i dag. Den här gången byter vi tändspolarna. Och munstycken! Han hade sett att det sitter 140-någonting-munstycken på förgasarna senast den var inne för service och tyckte det var konstigt – lite för stora – men visste inte säkert hur stora munstycken det brukar sitta på en Triumph Tiger 900. Nu hade han kollat upp det: det ska sitta 100-någonting-munstycken. En viss skillnad. Så, vi byter munstyckena också. Med lite tur är allt klart på onsdag och jag kan köra motorcykel i helgen. Men jag ser hellre att han tar det lugnt och all den tid som behövs. Inte för att jag tror att han gör ett dåligt jobb men vem som helst kan missa om man har bråttom. Så vi får se när jag rullar igen.

Det där med munstyckena är intressant. Att det sitter för stora munstycken på, kan delvis förklara varför motorn går konstigt. Jag har länge haft känslan att den får för mycket bensin på något sätt och liksom inte riktigt klarar av att förbränna allt. Den liksom drunknar och tappar andan. För stora munstycken kan också förklara varför jag får bensin i luftburken ibland.

Jag undrar varför man sätter på större munstycken på en sådan här motorcykel? Jag kan förstå varför man borrar bort en plugg på en moped som så uppenbart är där för att strypa motorn. Men varför sätta på större munstycken – som jag antar förser förgasarna med mer bensin – på en 900-kubiks motorcykel vars förgasare, munstycken, cylindrar, tändstift, etc. är noggrant utformade för att samverka så att exakt rätt mängd bensin, syre och gnistan från tändstiften blandas i precis rätt ordning för att maximera förbränningen av bensinen? Om man inte gör något mer än bara sätter dit större munstycken, kan resultatet bli annat än att motorn ’drunknar’ i för mycket bensin? Det luktar dåligt moppe-trim på något sätt.

Hursomhelst, det ska bli mycket spännande att se vad det gör för motorn att byta tillbaka till de munstycken som ska sitta där. Och att byta tändspolarna. Jag hoppas det får ordning på den huckrande gången i högre farter och att motorn bara tycks lägga av – kopplar ur/av/bort – när jag försöker köra fortare än 125-130 km/h. Fast häromdagen var han nog på gott humör, för då fick jag upp honom i 140 km/h. Men utan att forcera eller tvinga, det var mer som motorcykeln själv ville köra så snabbt.

Jag fick provköra en ny Suzuki V-Strom 1000 ABS i kväll. Jag körde en vända på 13 mil och ca. 2 timmar (motorvägen från Barsebäck till Helsingborg, E4 mot Stockholm, 21 mot Åstorp och vidare mot Klippan, av mot Stenestad (tror jag det heter), genom Kågeröd, 106 till Svalöv och sedan 17 hem). Det var fantastiskt kul! Och väldigt värdefullt att få provköra länge och känna på en annan motorcykel i allt från 40 km/h till 140 km/h. Jag skulle kunna skriva en hel bok om skillnaderna mellan att köra min Triumph Tiger 900 från 1995 och en Suzuki V-Strom 1000 ABS från 2014, men några av de mest märkbara skillnaderna var (såklart) att gas och broms tar helt annorlunda, växlarna ”ligger” annorlunda och man måste gasa ur mycket mer/längre på Suzukin än på Tigern innan man kan växla upp. Motorn är såklart annorlunda med en annan karaktär och ett annat beteende. Den är kul och känns pigg och stark. Det tar nog tid innan man lär känna sin V-Strom, den verkar vara allt annat än slätstruken. Viktmässigt känns V-Strom lättare än min Tiger. Och spänstig(are), vilket åtminstone delvis kanske beror på fjädringen (min är ganska svampig och behöver nog lagas på något sätt). V-Strom:en kändes överlag väldigt skön att köra – behaglig utan att vara tråkig och som gjord för högre farter. Den var kul i kurvorna! Det var som om den liksom var ivrig att få komma in i kurvan och ta den så snabbt som möjligt. Mellan väg 21 och Kågeröd tog jag en del kurvor på ett sätt som jag nog inte skulle ha gjort med min Tiger 🙂