Lämnade in Tigern hos Ackes MC- och Motorservice utanför Sjöbo i dag. Den här gången byter vi tändspolarna. Och munstycken! Han hade sett att det sitter 140-någonting-munstycken på förgasarna senast den var inne för service och tyckte det var konstigt – lite för stora – men visste inte säkert hur stora munstycken det brukar sitta på en Triumph Tiger 900. Nu hade han kollat upp det: det ska sitta 100-någonting-munstycken. En viss skillnad. Så, vi byter munstyckena också. Med lite tur är allt klart på onsdag och jag kan köra motorcykel i helgen. Men jag ser hellre att han tar det lugnt och all den tid som behövs. Inte för att jag tror att han gör ett dåligt jobb men vem som helst kan missa om man har bråttom. Så vi får se när jag rullar igen.
Det där med munstyckena är intressant. Att det sitter för stora munstycken på, kan delvis förklara varför motorn går konstigt. Jag har länge haft känslan att den får för mycket bensin på något sätt och liksom inte riktigt klarar av att förbränna allt. Den liksom drunknar och tappar andan. För stora munstycken kan också förklara varför jag får bensin i luftburken ibland.
Jag undrar varför man sätter på större munstycken på en sådan här motorcykel? Jag kan förstå varför man borrar bort en plugg på en moped som så uppenbart är där för att strypa motorn. Men varför sätta på större munstycken – som jag antar förser förgasarna med mer bensin – på en 900-kubiks motorcykel vars förgasare, munstycken, cylindrar, tändstift, etc. är noggrant utformade för att samverka så att exakt rätt mängd bensin, syre och gnistan från tändstiften blandas i precis rätt ordning för att maximera förbränningen av bensinen? Om man inte gör något mer än bara sätter dit större munstycken, kan resultatet bli annat än att motorn ’drunknar’ i för mycket bensin? Det luktar dåligt moppe-trim på något sätt.
Hursomhelst, det ska bli mycket spännande att se vad det gör för motorn att byta tillbaka till de munstycken som ska sitta där. Och att byta tändspolarna. Jag hoppas det får ordning på den huckrande gången i högre farter och att motorn bara tycks lägga av – kopplar ur/av/bort – när jag försöker köra fortare än 125-130 km/h. Fast häromdagen var han nog på gott humör, för då fick jag upp honom i 140 km/h. Men utan att forcera eller tvinga, det var mer som motorcykeln själv ville köra så snabbt.
Jag fick provköra en ny Suzuki V-Strom 1000 ABS i kväll. Jag körde en vända på 13 mil och ca. 2 timmar (motorvägen från Barsebäck till Helsingborg, E4 mot Stockholm, 21 mot Åstorp och vidare mot Klippan, av mot Stenestad (tror jag det heter), genom Kågeröd, 106 till Svalöv och sedan 17 hem). Det var fantastiskt kul! Och väldigt värdefullt att få provköra länge och känna på en annan motorcykel i allt från 40 km/h till 140 km/h. Jag skulle kunna skriva en hel bok om skillnaderna mellan att köra min Triumph Tiger 900 från 1995 och en Suzuki V-Strom 1000 ABS från 2014, men några av de mest märkbara skillnaderna var (såklart) att gas och broms tar helt annorlunda, växlarna ”ligger” annorlunda och man måste gasa ur mycket mer/längre på Suzukin än på Tigern innan man kan växla upp. Motorn är såklart annorlunda med en annan karaktär och ett annat beteende. Den är kul och känns pigg och stark. Det tar nog tid innan man lär känna sin V-Strom, den verkar vara allt annat än slätstruken. Viktmässigt känns V-Strom lättare än min Tiger. Och spänstig(are), vilket åtminstone delvis kanske beror på fjädringen (min är ganska svampig och behöver nog lagas på något sätt). V-Strom:en kändes överlag väldigt skön att köra – behaglig utan att vara tråkig och som gjord för högre farter. Den var kul i kurvorna! Det var som om den liksom var ivrig att få komma in i kurvan och ta den så snabbt som möjligt. Mellan väg 21 och Kågeröd tog jag en del kurvor på ett sätt som jag nog inte skulle ha gjort med min Tiger 🙂