Jag har bott i Skåne i sju år men aldrig varit i Falsterbo-Skanör. Jag kom till Höllviken en gång, det var en av de sista turerna med den gamla motorcykeln, Triumph Tiger 900 från -95, men där vände jag och körde hem igen. I dag packade jag ned smörgås och termos i ryggan och tog sikte på att köra hela vägen till Falsterbo-Skanör. Jag ville fika vid havet och tänkte: ”Det är väl bara att köra tills vägen tar slut, där måste det finnas någonstans jag kan parkera och en hamn eller en strandpromenad där jag kan sitta en stund och fika och titta ut över havet.” Det fanns en liten hamn i slutet av vägen men den var bara för de fina, dyra båtarna och varenda parkering var betalparkering. I övrigt var det platt och jag såg inte hur man skulle komma ens i närheten av havet. Jag vände och körde mot Falsterbo i stället men det var lika otillgängligt. Det slutade med att jag fikade på en parkering i stället, med uppsikt över hojen och ev. parkeringsvakter. Nästa gång jag ska fika vid havet kör jag till Västra hamnen eller Landskrona i stället. Falsterbo-Skanör ingav en känsla av otillgänglighet och ogästvänlighet, som om de inte vill ha turister eller besökare där.
Jag tror de på Je68, där jag köpte och servar min motorcykel, tycker att jag ska köpa en ny hoj, så jag fick nya Tiger 900 som lånehoj i dag när min Tiger 800 var inne på 11 000-milaservice. Smart move.
Jag älskar min Tiger 800. Alla lånehojar jag har haft och alla andra motorcyklar jag har provkört har varit roliga att testa, men de har mest bara stärkt mig i att det finns ingen bättre motorcykel – för mig – än min Triumph Tiger 800 XCx. Det är som att hitta ens livs kärlek: ”Byta, vaddå byta? Varför skulle jag vilja byta hoj?” Tills i dag när jag fick köra Triumph Tiger 900 Rally. Wow, vilken hoj! Den gav mersmak.
Det första jag lägger märke till är motorljudet. Det är inte alls samma vinande, lite grunda ljud som på min Tiger 800 och gamla 900 från -95. Nya Tiger 900 Rally har ett mulligt, mörkare och djupt ljud. Motorn känns också (mycket) annorlunda, som att kraften finns på lägre varv och den accelererar annorlunda. Och det känns att den är större än min 800 och har mer kraft. Jag saknar kompetensen och vokabulären att ge motorn på Tiger 900 Rally en rättvis beskrivning, men jag tyckte mycket om den. Den kändes lite otyglad (men inte hackig) på låga varv, annars gick den jämt och kraftfullt på låga och höga varv.
Instrumenteringen var samlad på en skärm stor som en padda, ungefär. Jag tänkte inte på om informationen var tydlig eller bra placerad eller så, jag resonerar att det vänjer man sig vid, hur det än ser ut. Jag reagerade på att hastigheten alltid visades med tre siffror, t.ex. 072 km/h (fast 0:an var gråad), som en slags inbjudan att köra fort(are). Det var lite kul. Jag minns inga analoga visare eller instrument.
Speglarna satt bra med god sikt bakåt. Komforten var bra och efter jag höjde sadeln satt jag riktigt skönt. Jag är van vid en bra fjädring sedan tidigare men fjädringen på Tiger 900 var nog den bästa jag upplevt. Vindrutan var som vanligt lite för kort för mig som är 191 cm lång, hade jag varit 1 dm kortare hade jag suttit i lä. Kopplingen var lätt och smidig och bromsarna tog snabbt och säkert utan att nypa sådär tvärt som de gör ibland på vissa andra hojar (tycker jag).
Triumph Tiger 900 Rally kändes kompakt och… spänstig, i brist på bättre ord. Sammansatt. Hel. Den var lätt och smidig som en körskolehoj på 700 kubik, men den kändes aldrig liten. Och när man gasar är det ingen tvekan om att man sitter på en fullstor 900-kubikare med nästan 100 hk som accelererar bra.
Dagens lånehoj: Triumph Tiger 900 Rally. En skön hoj som gav mersmak.
Jag har varit ganska säker på att min nästa motorcykel är en el-hoj, men efter att ha fått köra nya Triumph Tiger 900 Rally är jag inte längre lika säker. Om du som jag kör en Tiger 800 med den där goa känslan att det kan väl inte finnas en bättre hoj? Testa nya Tiger 900. Den är mycket annorlunda, men man känner varifrån den kommer. Min Tiger 800 från 2015 är alls inte dålig – jag tycker fortfarande att det är en fantastisk hoj (särskilt nu när den är nyservad) – men nya Tiger 900 Rally kändes märkbart bättre på alla punkter. It will rock your world 🙂
Jag hade hoppats på att kunna ta den här servicen i början av nästa säsong men milen har rullat iväg, utan att jag har kört överdrivet mycket eller ens varit ute på en roadtrip, och när mätaren visar på över 11 000 mil är det oundvikligen dags för service igen. Den här gången var det även dags för byte av däck (efter 2 000 mil) och drivpaket (efter knappt 4 000 mil). Styrlagret var lite löst (hur har det hänt?) och fick spännas, och startknappen glappar lite (kanske lite 5-56 på rätt ställe löser det?), annars är Tiger nästan som ny. Det känns skönt att ha den servad. Jag ser fram mot en vacker höst och sköna mil. Servicekostnad den här gången blev 14 871 kr. Total servicekostnad efter sex säsonger, drygt fem år och 11 200 mil: 113 850 kr.
