Ny hjälm: SHOEI GT-Air II

Nytt skydd för mitt fina huvud.

Det var fantastiskt fint väder i går för att vara ute och köra motorcykel: sol, lagom varmt (15-16 grader, tror jag) och lite blåst. Jag körde upp till Nilssons MC i Väla utanför Helsingborg för att köpa en ny hjälm. Min gamla hade gått drygt sju säsonger och ca. 12 000 mil, så det var mer än dags.

Jag fick mycket bra hjälp av en trevlig försäljare som var kunnig och tillmötesgående och som gillar att köra Honda Africa Twin. Hon berättade att en hjälm kan se bra ut på ytan och man kan tro att man kan sträcka lite på de där fem åren som en hjälm ska hålla i (som jag gjorde), men skyddet vid en olycka utgörs av att många olika komponenter fungerar optimalt tillsammans – som en helhet – och som exempel krymper det där frigolitliknande materialet inne i hjälmen ihop av fukt och värme och skyddar inte lika bra efter fem år.

Jag var öppen för att testa andra hjälmar, så länge de var vita och blanka – jag vill synas väl i trafiken – men eftersom jag har trivts så bra med min gamla SHOEI GT-Air började vi med efterföljaren SHOEI GT-Air II. Och längre än så kom vi inte, för den nya satt om möjligt ännu bättre. Som en smäck! Den kändes lättare än min gamla och alla reglage satt kvar där de brukade men löpte mycket smidigare (det var här jag plötsligt insåg att den där lilla tuben man får med vid köp av ny hjälm inte är superlim utan silikon, och vad den ska användas till). Pinlock ingick och medlemskap i SMC gav 10% rabatt. Vårens bästa köp.

När jag körde vidare insåg jag att en ny hjälm är mer än bara förnyad, ökad säkerhet vid händelse av en olycka. Det är komfort också; den nya hjälmen sitter bättre, ventilerar smartare och låter mindre. Och jag har bättre sikt än på länge.

På vägen hem hittade jag ett vackert fält med utsikt där jag stannade en stund för medhavd picknick, lite qigong och ligga i gräset en stund och bara… andas och höra humlorna surra.

Triumph Tiger 800 XCx på picknick i den skira vårgrönskan.

Skillnad

Tidigare i vintras demonstrerade tusentals människor, jag tror det var ca. 10 000 i Stockholm och runt 5 000 i Göteborg, mot fortsatta restriktioner, Covid-pass och planer på vaccinationstvång – reella hot mot den personliga integriteten och konkreta inskränkningar av den personliga friheten. Efter 1,5 års pandemi med isolering, restriktioner och massor av förlorade jobb skulle man kunna tro att sådana demonstrationer skulle urarta och bli våldsamma. Man skulle åtminstone kunna tro att mindre nogräknade personer skulle ta tillfället i akt och uppvigla till våldsamheter. Men allt gick tydligen lugnt till. Utifrån de uppgifter jag tog del av i media dagen efter arresterades inte en enda deltagare, inga (polis-) bilar stacks i brand, inga papperskorgar brann, inga busskurer förstördes, ingen polis blev hotad eller skadad, ingen akutmottagning tvingades stänga.

I kväll i Skäggetorp i Linköping däremot, är det våldsamt upplopp: tre poliser skadas, två personer grips misstänkta för våldsamt upplopp, flera polisbilar sticks i brand och universitetssjukhusets akutmottagning tvingas hålla stängt. Det är ungefär samma sak som hände i Malmö för något år sedan där hundratals människor (en hel del tydligen tillresta) brände bilar, slog sönder busskurer och släpade ut pallar och gamla bildäck som de tände eld på mitt i en stor gatukorsning i Rosengård.

Varför? För att en dansk kille vill bränna sitt ex av Koranen.

Så visst är vi olika.