Ja, varför inte? Man kan ta det på passagerarsätet. Tyngden är inget problem, jag hade lika gärna kunnat ha en passagerare där, och även om hon hade varit kort och smal hade hon vägt minst dubbelt så mycket som batteriet som väger 18-20 kilo. Det viktigaste är nog att surra batteriet så att det absolut inte faller av. Jag använde spännband på båda sidor som gick mellan motorcykelns handtag under sadeln och handtaget på batteriet. Jag drog och slet i det sedan, men det satt som berget på bönpallen. Jag hade kunnat ta min egen hoj men valde gästmotorcykeln den här gången för en lite längre tur. Det var intressant att köra den tungt lastad dit, klart lättare hem. Det blev 85 mil på två dagar. Jag gillar Honda:n: 5 växlar, bra drag på något sätt (även om den kanske inte är lika ”pigg” i alla lägen i jämförelse med min Triumph Tiger) och lättmanövrerad. En mycket trevlig hoj. Snygg är den också 🙂 Vackraste vägen i dag var omledningen på väg 23 norr om Hästveda som gick genom ett vackert landskap av lövträd som lyste magiskt i en skir vårgrönska.