Bump it up

Jag har brukskört från A till B några gånger i år, och jag har servat och motionerat Honda:n, men det var först förra helgen när jag nöjeskörde lite på fredag eftermiddag som jag fick känslan att nu, nu har säsongen börjat på riktigt. I går körde jag till Söderåsen med en kompis från jobbet, på min egen hoj. Det var grått men uppehåll och torra vägar. Vi körde upp till Kopparhatten och åt medhavd lunch och pratade om ditt och datt, det var mycket trevligt. Jag hoppas det blir tillfälle att göra om det.

Sidoväska restaurerad med HYBRID Solutions Graphene Acrylic Trim Restorer.

I dag har jag rengjort och behandlat den andra sidoväskan till Honda:n med plastpolish eller vad det heter (toppboxen och den ena sidoväskan är gjord sedan tidigare). Jag använder ganska rikligt med plastpolish (med pigment) och stryker fram och tillbaka med en liten svamp för att få en så jämn yta som möjligt. Den här gången tejpade jag de ytor som inte skulle målas och det var mycket smidigare än att hålla på och rengöra och dutta med aceton i efterhand.

Tidigare i våras prövade jag med samma medel på en slät yta på Honda:n, på baksidan av ena backspegeln, men det var svårt att få färgpigmentet jämt fördelat. Plasten fick en mörkare färg men det blev väldigt flammigt och såg inte snyggt ut. Men på toppboxen och sidoväskorna är plasten liksom knottrig och då fungerar det bra att få en jämn, fin och glänsande svart yta. Jag har en annan ’restorer’ utan färgpigment som är mer som ’rubbing’ för plastbåtar, den tänker jag använda för de släta ytorna på hojen sedan.

Det blev väl inget mästerverk direkt men helt okej och väskan ser klart snyggare ut nu än tidigare. Det återstår att se hur länge det håller i sig.

Ales stenar

Grått och regnigt i dag, något av en innesittardag. Men i går var det fint. Jag tog Honda:n och körde sydost ned mot Ystad och fortsatte ut mot Sandhammaren, men den här gången svängde jag av i Kåseberga och besökte Ales stenar i stället för att köra förbi som jag har gjort tidigare. Jag parkerade strax efter avfarten och gick en dryg kilometer upp till skeppssättningen som är nästan 70 meter lång och 19 meter bred. Den är imponerande stor! Platsen känns laddad med en särskild energi. Stenarna väger runt 5 ton vardera läste jag på en skylt. Jag lade handen på en av dem och funderade över hur man fraktade dit och ställde upp dem för drygt tusen år sedan? Jag gick bort till kanten av Kåsehuvud och satt en stund och njöt av den vackra utsikten över havet. Ales stenar är ett fornminne väl värt ett besök. Fina vägar att köra dit på finns det också. Honda:n gick bra och kändes kul att köra.

Motionera Honda

Det måste ha varit minus i natt, för radiatorerna i lägenheten gick varma, och i morse var det som ett tunt lager snö på taket på huset mittemot. Men senare på dagen var det nästan 10 grader varmt i solen. Och vägarna såg torra och fina ut.

Ole, dole, doff… Ska man ta en tur med den blåa eller gula? Gästhojen fick ju en anmärkning vid servicen att kedjan kändes kärv och fick oljas upp ordentligt innan den löpte som den skulle. Jag tar väl ut och motionerar den gyllene Hondan några mil, så den inte kärvar ihop helt och hållet, tänker jag.

108:an bort mot Söderåsen är alltid fin en vacker dag som denna. Jag mötte några andra hojar som var ute. Landskapet – det öppna, böljande och bördiga Skåne – är vackert bortom ord. Hondan gick bra i den kalla luften. Halvvägs tog jag av västerut och började köra hemåt på 109:an och 110:an. I den mer höglänta terrängen låg det (kvar) ganska mycket snö på tak och åkrar. På motorvägen sträckte vi lite på benen. En skön tur med en fin hoj som gav mersmak.

Nu under kvällen har jag rengjort och rekonditionerat en av sidoväskorna med plastpolish med färg. Jag vet inte hur länge det håller, och jag kommer inte att ha väskorna monterade under vanlig tvätt med avfettning och bilschampo, men det blir snyggt. Jag planerar att göra detsamma med de svarta plastdetaljerna på själva motorcykeln också, men då använder jag en annan plastpolish utan färgpigment. Den med pigment får jag inte att fungera så bra på släta ytor.

The Golden Bike

”Den där Hondan i guld och svart?” frågade han i verksta’n när jag kom för att hämta ut min gästmotorcykel, en Honda Transalp 700. Guld? Jag har alltid tänkt den som gul men när han sade det… Ja, visst är den guldfärgad. Guld och svart. Kedjan kärvar lite och bromsskivorna fram är ojämnt slitna (troligtvis pga icke-original-bromsbelägg som tydligen är hårdare och sliter mer på bromsskivorna ist), men annars är det en fin och skön hoj som efter drygt 9300 mil är servad för både 9000 och 9600 mil: byte av olja, packningar, bromsvätska, luftfilter, tändstift, kylarvätska; ventiljustering, renovering av gaffelben, etc., etc. Och bränsletillsats med rekommendationen att ”tanka gärna fullt en gång 98 oktan”. Sagt och gjort. Man känner sig lite oövervinnerlig sedan när man kör en nyservad hoj en vacker vårdag som denna, som om man skulle kunna göra vad som helst eller bara fortsätta köra hur långt som helst, åtminstone i drygt 1200 mil, då det är dags för nästa service 🙂

Honda 9000-milaservice

Grått, snöblandat regn och ett par grader varmt. Jag körde gästhojen, Hondan, till verksta’n i dag för att få en offert på service. Jag hade servicehandboken och några kvitton från tidigare service med mig och efter lite funderande fram och tillbaka kom mekanikern fram till att den nog befinner sig mitt mellan två service. Det är svårt att säga när det har gått några år utan regelbunden service, om man behöver göra service baserad på hur många mil hojen har gått eller hur lång tid det var sedan den senast fick service – eller både och? Men det blir nog bra. Packningar, filter, vätskor, oljor, tändstift, etc. behöver bytas. Kedja behöver spännas, kylvätska kan behöva bytas och ventiler kanske behöver justeras. Ena framgaffeln läcker minimalt, inget akut, men skulle må bäst av att åtgärdas. Däck och drivpaket såg bra ut. En får se vad det kommer att kosta, troligtvis lika många kronor som antal körda mil, men det kan det vara värt. Det känns bra att ha hojen hos en cert. Honda-verkstad som kommer att ge en ordentlig specifikation på vilka åtgärder de gör och sätta en stämpel i servicehandboken.

Lånehoj för att ta mig hem var inte aktuellt, busskort har jag inte och man kan inte köpa biljett på bussen. ”Installera appen!”, ”Installera appen!”, ”Installera appen!” är det enda de där jävla papegojorna med busskörkort kan säga när man frågar hur och var man kan köpa en biljett. ”Tack, men appen finns bara för Android och IOS.” Det är aldrig någon som fattar vad jag menar med det: att det finns alternativa operativsystem till mobilen. Så, jag gick halva milen hem genom stan i full mundering ist. Men det gör inget. Att gå är den bästa av träning och när det är såhär kallt blir man inte svettig av det.