Ju mer digitala bilar blir desto mer personliga data samlar de in. Förhoppningsvis enbart om dem som befinner sig inuti bilen. Kör du en Kia kan företaget samla information om din sexuella läggning: https://www.kia.com/us/en/privacy (se högerkolumnen ’Collected?’ i tabellen).
Övervakningsindustrin (eng. surveillance economy) omsätter massor av pengar. De stora tech-bolagen (Facebook, Google, Meta, Apple) fick över 3 miljarder dollar i böter under 2023, en summa de tjänade ihop de första 7 dagarna under 2024: https://proton.me/blog/privacy-washing-2023
Elektriska motorcyklar är nog inget undantag. De flesta skryter med att de har intelligenta GPS-baserade system med WiFi och Bluetooth (som snart kommer att vara AI-stödda) som uppdateras automatiskt för att öka räckvidden, optimera batteriet, trimma olika körlägen, göra säkerhetsfunktionerna ännu mer säkra, etc. Syftet sägs naturligtvis vara att maximera körupplevelsen (som om den behövde maximeras med ännu mer teknik), och det kanske stämmer, men vad de inte säger är att systemen säkert också samlar in massor av personliga data. Som säljs till tredje part. Med så mycket pengar att tjäna lär inte tillverkarna kunna (eller vilja) säga nej.
Jag såg på The Pack att både Cake och RGNT Motorcycles har gått i konkurs nyligen. Cake har vunnit prestigefyllda designpriser och RGNT är ju snygg så man baxnar, dessutom svensktillverkad med ett relativt rimligt pris. Det är Cake också, svenskt. Men det räcker tydligen inte med att vara elektrisk och ha en snygg design. Kanske är det en mognadsprocess branschen måste gå igenom. En elektrisk motorcykel som är och känns som en iPad på två hjul är inte intressant – i längden. Själv är jag positivt inställd till elektriska motorcyklar och ser inget annat framför mig än att min nästa hoj är elektrisk. Men allt som inte kommer minst 30 mil på en laddning ser jag mest som dyra – om än snygga – leksaker. Något annat jag saknar när det gäller el-motorcyklar, är information om vad man gör när batteriet börjar degradera? Jag har mejlat ett par tillverkare och frågat just det: ”Kommer det att finnas möjlighet att köpa ett nytt batteri? Ungefär mellan tummen och pekfingret, hur mycket kommer det att kosta i sådana fall? Eller förväntas jag helt enkelt köpa en ny motorcykel när batteriet tar slut?” För det gör det ju, till slut. Ett batteri har en begränsad livslängd; en begränsad mängd uppladdningar och urladdningar. Jag har kört drygt 14 000 mil på 9 säsonger, och då har jag hållit igen, så det är en relevant fråga. Men jag har inte fått någon respons på mina mejl – jag vet inte ens om de har kommit fram eller om någon har läst dem eller vad. Så, jag väntar och fortsätter med bensin ett tag till. Kanske inte för att jag kommer så mycket längre än 30 mil på en tank, utan för att jag fyller en tom tank på några minuter och kan köra ytterligare 30 mil med en gång. Och jag kör ofta 30, 40, 50 mil eller längre. Ska jag bara ned till stranden tar jag cykeln.
Det är svårt att fånga på bild, det där magiska första ljuset någon månad efter Vintersolståndet, som låter avslöja att, ja, vi går mot ljusare tider. Det är inte längre svart när jag går hem från jobbet, det är nästan gryningsljust när jag går till jobbet. Vi överlevde den här gången också. Blir det några plusgrader och torrt i helgen drar jag ut en på en vända med hojen, för att ladda batteriet och låta motorn gå varm en stund. Jag hörde det distinkta vår-ljudet i dag av någon som inte kunde vänta.
Den årliga servicen är avklarad. Hojen står i garaget igen. Jag hämtade den i går kväll någon halvtimma före stängning och medan det fortfarande var torrt på vägarna. Under sena kvällen och/eller natten sedan drog regnet in och nu är det blött och blåser halv storm igen.
Det var dags för en s.k. tvåtusenmilaservice den här gången. Förutom sedvanliga kontroller, justeringar och byten av olika vätskor och packningar, görs en ordentlig service av motor och bränslesystem också. Det är kul att jämföra ’Scheduled maintenance check sheet’ för en vanlig ettusenmilaservice med vad som görs på en tvåtusenmilaservice. På den senare tillkommer tre sektioner om motor och bränslesystem, ’Fuel system and engine management’, där man bl.a. byter tändstift och luftfilter samt kontrollerar, rengör och justerar kopplingsvajer, bränslesystem, förgasarspjäll, gasspjällhus/förgasare, kylsystem, kamaxelinställning och ventilspel.
Jag tror det är det sistnämnda som i dagligt tal brukar kallas för ventiljustering. Den här gången justerade de sex ventiler. Jag vet att motorn har tre cylindrar, men hur många ventiler har den? Sex ventiler låter som typ allihopa. Hursomhelst, när jag körde hem sedan lät och kändes motorn annorlunda: den verkade gå mer… jämnt, på något sätt. Och ha en annan kraft eller kraften fördelad lite annorlunda. Inte för att jag upplevde att motorn gick uppenbart dåligt före servicen, men den kändes klart bättre och piggare efter.
Hela hojen brukar kännas som ny efter en tvåtusenmilaservice. Den här gången var det inte enbart p.g.a nya tändstift, nytt luftfilter och justerade ventiler. Förutom den vanliga servicen hade hojen också fått en ytbehandling med ’bumper shine’/plastpolish, färg och någon slags silikon: motor och kraschbågar hade lyster och en svart färg de inte har haft på år, sadel och plastdetaljer var glänsande svarta, fälgarna såg helt nya ut, rosten på stagen till backspeglarna var borta, etc. En sådan behandling ska jag börja göra själv på årsbasis framöver. Hela hojen såg – och kändes – som ny. Det var en fantastisk känsla att köra hem i går kväll.
Den ena blinkerlampan bak var inte behandlad med Bumper Shine. Jag tänkte först att den glömdes men tror att det är avsiktligt, för att visa före och efter; utan och med. Andra hantverkare som t.ex. målare gör så ibland, de lämnar kvar en detalj som de inte renoverar, just för att visa vilken skillnad deras jobb gör. Tack <3
Kostnad den här gången: 9 824 kr. Med novemberrabatt hos Triumph-certifierad verkstad. Total servicekostnad efter 14 683 mil: 142 182 kr. Snart har jag lagt ned lika mycket pengar på service som jag ursprungligen köpte hojen för 🙂
Är det värt det? Ja, det tycker jag. Jag köpte hojen och har servat den hela tiden på Je68 i Löddeköpinge. De hjälpte mig med ett goodwill-ärende och jag har genomgående blivit väl bemött hela tiden, de har bra service och jag upplever att de gör ett gediget och bra arbete i verksta’n. Visst svider det ibland att betala servicekostnaden, men jag tycker det är väl investerade pengar och driftsäkerheten är oerhört mycket värd.
Vid sidan av ’stupränna’ är ’smäck’ ett av de mest intressanta orden i vårt svenska språk.
Stuprör och hängrännor finns, men inte ’stuprännor’. Ändå hör och ser man ordet ganska ofta. Senast såg jag det i romanen ’Vargasommar’ av Hans Rosenfeldt. Man tror ju att ett bokmanus blir kollat av rättstavningsprogram och korrekturläst av någon på förlaget innan man trycker upp tusentals böcker, men där är det i alla fall: ”… nedfallna stuprännor lodrät hängande utmed fasaden”.
Smäck är ännu roligare. Om man säger att något är ETT jävla smäck menar man att det är skräp; fuskverk. Om man säger att något sitter som EN smäck menar man att det inte kan sitta bättre.
Jag har tid för service snart och tog tillfället i akt att tvätta hojen i dag när det för en gångs skull var uppehåll och relativt torrt på vägen. Tillbaka i garaget spände och smorde jag kedjan, fjädrade om hojen för att köras utan packväskor och last, kollade däcktrycket och bytte ut den numera mycket slitna touring-skärmen som har suttit i drygt 14 000 mil och som ändå aldrig var tillräckligt hög för att skydda mig från fartvinden. Originalskärmen är helt oanvänd och ser så snygg ut – den sitter som EN smäck.
