Tao och konsten att köra motorcykel

Den årliga servicen är avklarad. Hojen står i garaget igen. Jag hämtade den i går kväll någon halvtimma före stängning och medan det fortfarande var torrt på vägarna. Under sena kvällen och/eller natten sedan drog regnet in och nu är det blött och blåser halv storm igen.

Det var dags för en s.k. tvåtusenmilaservice den här gången. Förutom sedvanliga kontroller, justeringar och byten av olika vätskor och packningar, görs en ordentlig service av motor och bränslesystem också. Det är kul att jämföra ’Scheduled maintenance check sheet’ för en vanlig ettusenmilaservice med vad som görs på en tvåtusenmilaservice. På den senare tillkommer tre sektioner om motor och bränslesystem, ’Fuel system and engine management’, där man bl.a. byter tändstift och luftfilter samt kontrollerar, rengör och justerar kopplingsvajer, bränslesystem, förgasarspjäll, gasspjällhus/förgasare, kylsystem, kamaxelinställning och ventilspel.

Jag tror det är det sistnämnda som i dagligt tal brukar kallas för ventiljustering. Den här gången justerade de sex ventiler. Jag vet att motorn har tre cylindrar, men hur många ventiler har den? Sex ventiler låter som typ allihopa. Hursomhelst, när jag körde hem sedan lät och kändes motorn annorlunda: den verkade gå mer… jämnt, på något sätt. Och ha en annan kraft eller kraften fördelad lite annorlunda. Inte för att jag upplevde att motorn gick uppenbart dåligt före servicen, men den kändes klart bättre och piggare efter.

Hela hojen brukar kännas som ny efter en tvåtusenmilaservice. Den här gången var det inte enbart p.g.a nya tändstift, nytt luftfilter och justerade ventiler. Förutom den vanliga servicen hade hojen också fått en ytbehandling med ’bumper shine’/plastpolish, färg och någon slags silikon: motor och kraschbågar hade lyster och en svart färg de inte har haft på år, sadel och plastdetaljer var glänsande svarta, fälgarna såg helt nya ut, rosten på stagen till backspeglarna var borta, etc. En sådan behandling ska jag börja göra själv på årsbasis framöver. Hela hojen såg – och kändes – som ny. Det var en fantastisk känsla att köra hem i går kväll.

Kostnad den här gången: 9 824 kr. Med novemberrabatt hos Triumph-certifierad verkstad. Total servicekostnad efter 14 683 mil: 142 182 kr. Snart har jag lagt ned lika mycket pengar på service som jag ursprungligen köpte hojen för 🙂

Är det värt det? Ja, det tycker jag. Jag köpte hojen och har servat den hela tiden på Je68 i Löddeköpinge. De hjälpte mig med ett goodwill-ärende och jag har genomgående blivit väl bemött hela tiden, de har bra service och jag upplever att de gör ett gediget och bra arbete i verksta’n. Visst svider det ibland att betala servicekostnaden, men jag tycker det är väl investerade pengar och driftsäkerheten är oerhört mycket värd.

Vid sidan av ’stupränna’ är ’smäck’ ett av de mest intressanta orden i vårt svenska språk.

Stuprör och hängrännor finns, men inte ’stuprännor’. Ändå hör och ser man ordet ganska ofta. Senast såg jag det i romanen ’Vargasommar’ av Hans Rosenfeldt. Man tror ju att ett bokmanus blir kollat av rättstavningsprogram och korrekturläst av någon på förlaget innan man trycker upp tusentals böcker, men där är det i alla fall: ”… nedfallna stuprännor lodrät hängande utmed fasaden”.

Smäck är ännu roligare. Om man säger att något är ETT jävla smäck menar man att det är skräp; fuskverk. Om man säger att något sitter som EN smäck menar man att det inte kan sitta bättre.

Jag har tid för service snart och tog tillfället i akt att tvätta hojen i dag när det för en gångs skull var uppehåll och relativt torrt på vägen. Tillbaka i garaget spände och smorde jag kedjan, fjädrade om hojen för att köras utan packväskor och last, kollade däcktrycket och bytte ut den numera mycket slitna touring-skärmen som har suttit i drygt 14 000 mil och som ändå aldrig var tillräckligt hög för att skydda mig från fartvinden. Originalskärmen är helt oanvänd och ser så snygg ut – den sitter som EN smäck.