Premiärtur 2020

Det var för kallt för att stanna och ta en bild, men solen sken från en blå himmel och vinden blåste friskt och det var mycket vackert. Efter koll av däcktryck och tankning blev det småvägarna ned mot Svedala/Skurup. Jag körde genom ett böljande landskap av åkrar i svarta fåror eller spirande grönska. Mycket vatten, både i dammar och i sänkor. Torra vägar. På väg hem blev det 108 och Malmövägen via Klågerup och Bara. Hojen gick bra och kändes pigg, kanske för att jag haft batteriet på laddning (försökte köra en sväng för en vecka sedan men då var batteriet för trött för att starta).

I kväll har jag flyttat bloggen från triumphtiger900.wordpress.com till hit. Egen domän är guld värd. Det kan man få via WordPress också, men av olika orsaker gillar jag mitt webbhotell på Space2U bättre.

Kyligt och varmt

Onsdag morgon. Blå himmel, strålande sol och tjugo grader i solen på balkongen. Eftermiddagsskift på jobbet. Då tar jag hojen. Det är fortfarande is på en liten vattenpöl i skuggan vid garaget efter nattens frost, men i övrigt är vägarna torra och det rullar på fint. Kallt och vackert. ”– Det finns Yin och det finns Yang.” Det kanske inte svarar på vad själen är för något men sammanfattar ändå allt man behöver förstå på något sätt. Det är inte vår i luften, än, men sköna vibrationer och en spirande vårkänsla i kroppen. Andas och njut. Nothing compares to riding a bike <3

Bil – MC

Jag firade B-körkortet i helgen med en hyrbil, en Peugot 308, och 140 mil ToR. Det var skönt att bara köra, köra och köra – få en massa mil vid ratten i kroppen. Tills jag kände mig så trygg och avslappnad med att köra bil som jag tycker att alla andra ser ut att vara. Men det var nervöst i början. Jag stannade några kilometer efter hyrstället och bara andades: ”Aaahh, jag kör! Bil! själv!” Sedan stannade jag några gånger ytterligare för att fundera ut hur vindrutetorkarna, hellyset och AC:n fungerade.

Det var ovant att starta bilen utan nyckel, man bara trycker på en knapp som det står START på. Överhuvudtaget var det mycket automatik, bl.a. en sensor som styrde tillbaka bilen när den tyckte jag låg för nära kanten eller mittlinjen. Det var otäckt, särskilt i vänsterkurvor över backkrön på smala 70-vägar där den försökte styra bort från mittlinjen ned i diket i stället. Wow! Det kändes inte särskilt säkert. Något annat som kändes osäkert var att när jag kollade om bilen var låst, öppnades förardörren i alla fall och backspeglarna ställde sig i läge med ett surrande ljud. Jag prövade att dubbelklicka på låssymbolen men det hjälpte inte. Jag stannade på en mack för att tanka och passade på att fråga: ”Hej, nytt körkort och hyrbil, vet du hur man låser dörrarna på en bil?” Jag lärde mig att bilen känner av sändaren när man är tillräckligt nära och då behöver man inte låsa upp, man bara öppnar dörren.

Jag körde mer eller mindre samma väg som jag brukar när jag kör motorcykel. Det var intressant att jämföra de olika upplevelserna. Det är bekvämt att köra bil, men jag sitter mycket bättre på motorcykeln och är fräschare i kroppen när jag kommer fram. Jag har bättre uppsikt omkring mig på motorcykeln än i bilen. Jag gillade att lyssna på musik i bilen (inte för att det är omöjligt på hoj, men jag har det inte) och att ha en påse chips i sätet bredvid mig. Det var bekvämt att inte behöva skyddsutrustning och hjälm när man kör bil. Bekvämt och praktiskt, men inte särskilt spännande – att köra bil. Det kändes mest som att sitta av milen det tar att komma från A till B. Till skillnad mot när jag kör motorcykel, då är jag aktiv, utomhus, på och närvarande, från första till sista metern. Det är roligare att köra hoj. Och den drar mindre.

Snyggaste vägen var 51 söderut mot Norrköping, en kurvig och böljande 70-väg som t.o.m. var kul att köra med bil (jag kan tänka mig att den är livligt trafikerad av motorcyklar under säsongen). Vägen till Gränna utmed Vättern är alltid vacker och jag stannade en stund och beundrade utsikten.

– – –

Apropå att sitta av tiden när man tar sig från A till B. Dagens tistel, eller egentligen veckans och månadens och hela årets stora bukett av tistlar går till Skånetrafiken och deras nya system för biljetter. För det första kan man inte längre köpa reskassa-kort, ett kort som man laddar med pengar och som sedan bara fungerar för att köpa biljetter med (och som man kan ge bort till en besökande vän). För det andra är gränssnittet i biljettautomaterna helt odugligt. För att ladda mitt månadskort med en ny 30-dagarsperiod som gäller i hela Skåne, inte bara mellan t.ex. Höör och Lund, måste jag börja med att välja en resa mellan Malmö och Hässleholm (för de ligger längst söderut och längst norrut i Skåne) och senare, vid ’Biljettyp’, kan jag välja 30-dagars periodbiljett. Då får jag ett månadskort för hela länet (men jag måste komma ihåg att aktivera det första dagen innan jag kliver på Pågatåget, annars blir det böter om 1 500 kr). Det finns ingen knapp i gränssnittet som helt enkelt heter ’30-dagars’, ’Månadskort’ eller ’Länsbiljett’. Man förväntas förstå att man först ska välja en resa, som om man ska köpa en enkelbiljett, och välja en FRÅN-ort längst söderut och en TILL-ort längst norrut, sedan kan man välja biljettyp. Wow, vad intuitivt! Varför ser det ut så? ”För att automaterna ska se ut som appen.” Jo, det är sant, det var svaret jag fick inne på Skånetrafiken. Ursäkta mig, men alla som har app använder den, och vi som använder automaterna gör det för att vi INTE har appen, varför ska då automaten se ut som appen? De som har bestämt detta är: #appkåta #hemmablinda #egocentriska

Godkänd!

Uppnådd behörighet: B

Yes, I fucking did it! I morse klarade jag uppkörningen och uppnådde behörighet B: ”Godkänt! Lugnt och tryggt, bra avsökning, bra beslut. Det hände inte särskilt mycket i dag, men det var för att du fick det att kännas så, inte för att det egentligen inte hände något.”

Härligt! Nu får jag köra bil också.

Efter att ha haft A-behörighet i drygt fem år bestämde jag mig i somras för att ta B-behörigheten också. Jag började mina första trevande körlektioner i september med start och stopp och försiktig körning på de två första växlarna i ett stilla industriområde. Under hösten har jag kört två gånger i veckan och steg för steg utökat repertoaren, enbart på körskola (ingen privat övningskörning). Det har varit lagom för mig, tre gånger i veckan hade blivit för ofta och för mycket. Strax före Jul började vi känna att jag var framme och beställde tid för teoriprov och körprov. Teoriprovet klarade jag i måndags (58 p) och, som sagt, körprovet – uppkörningen – klarade jag i morse.

Sammanlagt har jag kört 40 dubbellektioner (80 min.) + dagens enkellektion (40 min.) före uppkörningen. Pris: drygt 35 000 kr. (då ingår Risk-1, Risk-2, teoriböcker, Elevcentralen med teoriövningar, bokning av prov samt bil på uppkörningen). Det är prisvärt, och en bra investering. Det är koolt med enbart A-behörighet, men det är praktiskt med B-behörighet, och något av en merit också tycker jag.

Jag har mycket trafikvana från att ha kört ca. 11 000 mil motorcykel de senaste åtta säsongerna, och självklart har man stor nytta av det i bilkörningen, men jag hade ändå mycket att lära mig när det gäller att hantera och framföra ett helt nytt, annat fordon med andra egenskaper: bil. Det svåraste är att jag inte har samma uppsikt i en bil som på en motorcykel. Och gasen svarar inte på samma sätt som på en motorcykel, ibland händer ju ingenting! På det stora hela känner jag mig (fortfarande) tryggare och mer hemma ute på en motorcykel än inne i en bil. Jag har inga planer på att bli med bil, om jag inte flyttar ut till landet och verkligen behöver en.

På ett personligt plan har det varit mycket intressant och givande att genomgå höstens läroprocess: att försätta mig i en situation där jag inte kan, och steg för steg, med hjälp av lärarens instruktioner och teori (’Trafikens grunder’ + ’Att köra bil’), erövra en ny kompetens och lära mig hur jag kör bil, för att till sist bli godkänd på prov. Att reflektera över sitt lärande aktualiserar en rad frågor. Hur uttalar jag en intention: ”Jag ska ta körkort!”? Hur sätter jag upp ett mål? Brukar jag ha ett mål när jag ska lära mig något, eller nöter jag bara på tills jag inte kan misslyckas på provet? Vad tror jag – egentligen – om mina möjligheter att nå målet? Hur påverkar de tankarna min möjligheter? Hur känns det att snubbla och göra en dålig lektion? Hur känns det att göra en riktigt bra? Kör jag för mig själv eller för läraren? Kan jag se fram emot uppkörningen, för att det är med stor sannolikhet den dag då jag kommer att få B-behörigheten, eller ger den mig bara ångest? … Jag har nog lärt mig lika mycket om mig själv som om bilkörning den här hösten 🙂

Tack körskolan och min körskollärare <3

Vinterfin

Jag har blivit slumpmässigt utvald att deltaga i en enkätstudie vid Lunds universitet – kul! Enkäten kommer inom kort, skriver de, och avslutar med: ”Vi hade uppskattat om du vill svara.” Öööhh, vadå ”hade uppskattat”? Har jag redan sagt nej, eller? När blev pluskvamperfekt ett lämpligt tempus för att uttrycka någon slags… god ton, som jag antar att de försöker göra? Men jag hör samma fenomen ibland i receptionen på jobbet, av studenter som ska köpa kurskompendium: ”Jag hade velat köpa…” Pluskvamperfekt används för att uttrycka en fullbordad händelse i det förflutna, vill man uttrycka sig vänligt är det bättre med: ”Vi hoppas att du vill svara” och ”Jag skulle vilja köpa…”.

Zlatan gör mål igen. Efter den skadan i Manchester United åker han över till USA och visar hur fotboll ska spelas i MLS och LA Galaxy, sedan återvänder han till europeisk fotboll och AC Milan i Italiens Serie A, där han gör mål i hans andra match efter ett speluppehåll på två månader: ”Jag känner mig bra, men behöver ett par matcher för att komma i form.” Han är helt makalös! En gåva och ett fenomen. Jag är ingen presterare eller karriärist – jag har inte det drivet – men Zlatan inspirerar mig hela tiden att titta bortom tankar som ”Jag orkar inte” och ”Jag kan inte” och pusha mig själv lite mer och upptäcka att, jo, jag kunde och orkade visst. Tack Zlatan, du inspirerar <3

Vatten är liv, och efter sommaren 2018 vill jag inte klaga över att det regnar, men efter de senaste dagarnas (eller är det veckorna?) tröstlösa strilande måste jag medge att det börjar kännas klaustrofobiskt. Men i dag sken solen nästan, det var ca. 5 grader och vägarna var mer eller mindre torra. Vad passar bättre än att köra en sväng med motorcykeln? Jag kollade fjädringen och motionerade justeringsskruvarna till bakhjulet innan jag körde till närmaste mack för luft. Tidigare i höstas lärde jag mig av en bilist att kolla först så att pumpen är dränerad, annars får man fukt i däcken och det vill man inte. Tack, det tar jag med mig. Pumpen gav ifrån sig mycket fukt, så jag åkte vidare till OKQ8 på Sallerupsvägen i stället där det funkade bättre. När jag ändå var där passade jag på att tvätta hojen, det var länge sedan senast och de har totalrenoverat tvätthallen – allt är nytt, ljust och snyggt – så det var ett rent nöje.