Dagen före Julafton. Årets vintersolstånd inträffade lägligt i går, söndag 22 december, kl. 05:19 på morgonen. Jag gick upp strax före, satte mig på golvet mot öster och gjorde en kort, enkel ceremoni för att uppmärksamma att nu rör sig jorden inte längre bort från solen, nu befinner vi oss i en punkt där vi för ett ögonblick står helt stilla, innan vi vänder och börjar röra oss närmare solen. Igen. Jag har börjat göra detta sedan några år tillbaka, vintersolståndet blir mer och mer mitt riktiga nyår. Den där andra kvällen då folk är stupfulla och för en jävla massa oväsen med fyrverkerier ger jag inget för.
Jag hade en tanke på att köra iväg och tvätta hojen i dag, men det blev sent, mörkt och fuktigt och jag tappade snabbt energin. Det fick bli en kortare tur på några mil i stället, fram och tillbaka på motorvägen till 103an mot Lomma, mest för att ladda batteriet, men det var kul också. Det är alltid kul att köra hoj, även dagen före Julafton när allting är grått, +5 grader, fuktigt och mörkt. Det får bli årets sista tur.
Jag har kört mindre än vanligt i år. Det ligger helt i linje med min målsättning att köra max 1 000 mil/år och inte behöva göra mer än en (1) service per år, den lilla servicen vartannat år och den stora vartannat. I övrigt, byta drivpaket ungefär vart tredje år (det håller ca. 3 500 mil) och däck när det behövs. Serviceintervallet är vart 1 000e mil och hittills har jag följt det och gjort minst två service varje år, den andra har oftast hamnat i mitten av juli eller början av augusti. Jag gjorde två service i år också, men jag jobbpendlade mindre och kunde lägga årets andra service sent på hösten. Nästa år blir det ännu mindre jobbpendling med motorcykel, jag sparar milen till semestern i stället, och förhoppningsvis räcker en (1) service. På sikt funderar jag på att sträcka på serviceintervallet och serva var 1 500 mil i stället. Det stämmer bättre med hur mycket jag vill köra varje år. Det borde inte vara några problem, där en bra hoj som har gått 11 000 mil utan några större problem och jag servar den regelbundet på certifierad Triumph-verkstad och kör fint med den. Å andra sidan, då kan jag nog inte räkna med goodwill-garanti om det skulle hända något.
Jag har inte kommit utomlands i år heller, inte ens över Öresundsbron till Danmark för en tur runt Öresund. Vad ska man göra? Med en så skön hoj och fina vägar på nära håll. Jag vet inte, det bara är så, jag kan känna en så stark längtan att sätta mig på hojen och bara köra och köra natten lång, men norrut, upp till skogarna och fjällen och sjöarna, sällan söderut, ned på kontinenten. Men, det är klart, Frankrike lockar. Tyskland är nog fint också. Alperna måste vara koolt. En får se. Det jag längtar mest efter här och nu, är att packa hojen med ryggsäck, tält och torrfoder och köra upp till svenska fjällen för några tältnätter i Sarek eller något. Det är mycket vackert! Det är Tao – vägen: det att färdas, det att vandra, är målet.
