Tillbaka i baslägret efter en skön dag på Hjärtegården i Örberga där jag träffar goda vänner, äter gott, köper honung i gårdsbutiken, badar i ett stenbrott, plockar sallad till middagen direkt från köksträdgården och umgås med hästar. På bilden syns hästen Lady ligga på gräsmattan och sola en stund i gräset. Ibland ser man dem rulla runt på gräsmattan. Att se hundar göra så är en sak, att se en hel häst göra samma sak är… Wow, liksom! Hästar är verkligen fascinerande varelser – stora, kraftfulla, sexiga och samtidigt så oerhört vaksamma och rätt skygga. De kan reagera på minsta rörelse, såväl fysisk som själslig. På så sätt ger de mig värdefulla speglingar av mig själv. Därför är det så kul när jag efter ett tag börjar uppleva en mer avslappnad kontakt med hästarna och lägger märke till deras nyfikenhet, lekfullhet och olika karaktärer. Hästar är healing. Härligt på Hjärtegården <3
Moped-museum – igen
Nobyvägen (F 986) och Grännavägen (F 976) från Haurida till Aneby är vackrast i dag. Det är en bra, kurvig och lite backig väg som går genom ett mycket vackert Småland. Jag kan tänka mig att vägen inbjuder till ”inspirerad körning” på motorcykel, men jag rekommenderar dig att hålla lagstadgad maxhastighet eller t.o.m. några km under, av respekt mot alla som bor och lever utefter vägen och för att hinna med att se och uppleva de majestätiska träden i skogen, de kvillrande svalorna ovanför de böljande fälten och ett solglitter som leker i vattenytan på en liten sjö.
Jag kör till Aneby för att ta ut lite kontanter och stannar vid en livsmedelsaffär vid en Preem-mack och frågar var bankomaten ligger någonstans. Det går sådär att förklara och ganska omgående sätter de sig i sin bil och tecknar åt mig att hänga på och så lotsar de mig till bankomaten i stället. Nästa ärende är att kolla lufttrycket i däcken, vilket jag får gjort på Däckservice vägg i vägg med en bilverkstad. Trycket visar sig vara perfekt. Det är knepigt att kolla lufttrycket i mina däck, eftersom jag inte kommer åt ventilerna med de luftpumpar som de allra flesta bensinstationer har. ”Då ska du ha en sådan här”, sade killen som kollade mina däck och gav mig en liten tillsats i mässing som jag kan skruva på ventilen och kolla luften på vilken bensinstation som helst. Wow, tack ni som visade vägen till bankomaten och du som kollade mitt lufttryck – only in Aneby, liksom <3
På vägen norröver måste jag bara stanna till och ta en fika och en liten nostalgitripp på Moped-museum i Björkenäs – igen. Det är nog fjärde gången jag är där på nästan lika många år. Det är väl värt ett besök. Och gott kaffe också.
Utsikt
Utsikten från Kinnekulle är vansinnigt vacker en sådan här dag. Själva kullen i sig är också intressant med en spännande historia. Efter en övernattning hos goda vänner vid foten av kullen är det dags att dra vidare mot norra Småland. Det finns många fina, små vägar i de här trakterna som är fantastiska att köra motorcykel på, men efter lite överläggande blir det småvägarna väster om E20 upp mot Mariestad, 202 österut mot Karlsborg (hittade ett litet smultronställe mellan Töreboda och Undenäs), 195 söderut mot Jönköping (kanske inte är världens roligaste MC-väg men går genom ett vackert landskap) och 132 nordost mot Lekeryd och Aneby. Norra Småland alldeles öster om Vättern är kuperat, närmast magiskt och mycket vackert.
Västerås – Tiveden
Två fina dagar i Västerås med god mat, gott sällskap och långa bastubad. Jag gillar att kliva in i bastun redan vid 40 grader, ösa på med mycket ånga vid 50 och sedan stanna mellan 60 och 65. Och basta länge, ett par timmar minst. I dag är det dags att köra vidare och ta mig till Tiveden. Jag tar gamla vägen västerut från Västerås genom Dingtuna, 56 söderut över Kvicksund, höger i en rondell och kör mot Tumbo, sedan en fin väg mot Arboga, E20 västerut, 56 mot Norrköping (den är fin mellan Kungsör och Katrineholm), över Hjälmaren, sedan fina 214 västerut genom Åsköping och Läppe. 52 mot Kumla bjuder bitvis på kilometerlånga rakor men känns ändå roligare än motorvägen. Efter Askersund är det 49 söderut och sista biten är det 202 mot Undenäs som är en mycket vacker och rolig väg att köra motorcykel på. Tyvärr regnade det större delen av vägen, så jag var mest bara kall och körde lugnt och försiktigt. Men det är ändå alltid kul att köra hoj.
46 mil till Oslo
Jag älskar den gamla vägen, i det här fallet till Västerås. En fin 80-väg med rejält tilltagen vägren och i allt övrigt byggd och dimensionerad för en trafikmängd som den inte har längre. Den känns nästan öde, lite som en gammal banvall. Nu tar alla nya motorvägen i stället, men förr var det här den stora pulsådern som alla färdades via. Jag tycker vägskylten som talar om hur långt det är till Oslo skvallrar om det också.
