Jag fick följe hem från jobbet i dag av en mc. Jag tror han hakade på när jag körde mellan filerna på Norra Ringen i Lund. Det är inget konstigt att man har följe, eller själv slår följe, med en annan mc – ett tag. Det brukar sällan blir särskilt långvarigt, antingen ska vi inte åt samma håll eller så kör vi olika fort, men den här killen låg bakom mig hela tiden förbi Nova, 108 söderut, 103 mot Lomma, E6 mot Malmö, Inre Ringvägen söderut och nästan hela vägen hem. Det var något med sättet han körde på, som om han inte skulle ha haft några som helst problem med att köra om mig men hela tiden ville ligga bakom mig. Vit hjälm, svart ställ, någon slags naken-street-hoj – ungefär så. Någon jag känner? Näe, vem skulle det vara? Och i sådana fall följer han mig hela vägen hem. Men vid sista svängen in på gatan där jag bor stannade han, och jag såg det bara i backspegeln men det såg ut som han vände och körde tillbaka. Det kan ju iofs vara någon som bara tyckte det var kul och slå följe ett tag och liksom testa hur svårt/lätt det är att ”skugga” någon, men jag kunde inte låta bli att tänka att det kanske var en traffipax på motorcykel? Jag har aldrig hört talas om det, men det är väl en bra idé.
Hett
Dag 2 på säsongens första roadtrip. Dag 1 blev en kortare tur i går kväll från Lund till Annas B&B i Hamneda-Bäck i södra Småland. Bryggan låg inte i Lagan, så det blev inget premiärdopp den här gången, annars var det en väldigt trevlig vistelse som vanligt – Annas B&B är väl värt ett besök!
Årets varmaste dag i dag, och även om jag älskar att köra motorcykel i stort sett i alla väder, är 28 grader väl varmt. Allt upp till 25 är helt okej, 26 funkar så länge jag är i rörelse, men vid 27 går gränsen. Från 28 vill jag helst inte köra alls. Jag kom i väg strax före sex i morse, då var det redan ca. 18 grader, till Jönköping hann det som mest bli 22, utmed Vättern var det svalt och skönt, rast och vila i Linköping en knapp timma, sedan vidare mot Norrköping där det ”bara” var 24 grader, strax norr om Flen började det bli tryckande varmt och obehagligt. Jag hoppas på svalare väder på väg hem, det är inte kul när det är för varmt för att stanna.
Gubbar
Jag njöt säsongens första svenska jordgubbar från Bjärred för ett par veckor sedan. Mycket gott. Snart dags för säsongens första långtur också. Det kommer jag njuta lika mycket av.
Maj månad har varit lugn, mest bara jobbpendling. Hojen går bra på det stora hela, kanske lite hackigt/ryckigt ibland, jag vet inte om det är vädret eller dags att byta luftfilter, tändstift och justera ventilerna eller något sådant. Det gör vi på 10 000-milaservicen efter semestern.
April, april
Hinner precis hem från jobbet innan det börjar hagla eller snöa eller både och. Det är +1 grad ute nu och en öppen fråga om jag ska köra till jobbet i morgon eller om jag ska återgå till kollektivtrafik några dagar. Jag tycker om när våren tvekar men lite varmare vore inte dumt.
Annars är det kul att vara igång och köra regelbundet igen. Hojen går fint efter senaste servicen. Ny kopplingsvajer har gjort att det inte klonkar riktigt lika mycket när jag växlar. De nya däcken känns helt okej men jag borde ha insisterat på TKC 70 ändå, som jag mejlade om men som verkstaden missade och därför inte hade hemma. Varenda liten ojämnhet i asfalten verkar kännas med de nya däcken på ett sätt jag inte kan påminna mig om kändes med de tidigare.
Jag frågade om justeringsskruven på höger sida, den jag fick ut-borrad förra året för att den hade rostat fast, och varför den är glapp efter det. Tydligen blir det så när man borrar ut en skruv: ett minimalt glapp. Det ska inte vara någon fara så länge låsmuttern är ordentligt åtskruvad. Justeringsskruvarnas enda funktion är att få bakhjulet i rätt läge när man skruvar fast det vid t.ex. däckbyte, så hjulet sitter rakt. Justeringsskruvarna tar ingen belastning sedan. Då verkar det korkat att de ska vara skruvade in i baksvingen, och att om en av dem rostar fast och inte går att få loss, då får jag byta hela baksvingen. Man borde ha en insatsliknande konstruktion i stället, som man enkelt kan skruva loss från baksvingen och ersätta med en ny om det skulle behövas. Jag är ingen ingenjör, tekniker eller mekaniker, men nuvarande lösning ter sig som ett feltänk.
9000-milaservice med lånehoj
Nästa vecka är det dags att börja köra hoj igen, primärt regelbunden pendling fram och tillbaka till jobbet må–fr. Pågatågen i all ära, men det är roligare – och tyvärr fortfarande mer pålitligt – att köra själv. 9 000-milaservice i dag + nya däck och ny kopplingsvajer. Mitt mejl från i julas hade tappats bort någonstans på vägen, så jag får Scorpion Trail-någonting den här gången istf Continental TKC 70 jag brukar köra på. Jag kör förvisso mest på asfalt i vilket fall som helst, men när man hittar en fin grusväg är det kul att ha grepp. Den nya kopplingsvajern verkar dock ha gjort växlandet lite mindre klonkigt – skönt! Total service- och underhållskostnad efter fyra säsonger och 9 200 mil: 89 400 kr.
Jag får lånehoj över da’n den här gången, en BMW S 1000 XR: ”The motorcycle with the dynamic performance of a racer, the upright seat position of an adventure machine and the endurance of a tourer.” Kul koncept värt att prova. Kopplingen kräver ordentligt med handkraft, men frambromsen nyper desto bättre. Motorn låter högt och känns rackarns pigg. Jag gillar det breda styret och den upprätta ställningen, men hjulen känns små och kan väl inte erbjuda några vidare offroad-egenskaper. Bitvis svajar hojen lite i låg hastighet, men i hög hastighet är den stabil och lättmanövrerad och kul att köra. Jag gillar inte instrumenteringen, men det är en vanesak. Vindrutan sitter i högsta läget och gör att jag får all vind rakt på visiret och otäcka vibrationer runt hjälmen. Det brukar vara så när man är 190 cm lång. Är det inte en väldigt lång vindruta är det lika bra att dra ner den i lägsta läget och ta vinden i bröstet i stället. Jag sitter bekvämt och får känslan att en dagstur om 50 mil på den här hojen är nog inte några större problem. Men det är en ganska liten och kompakt hoj. Det mest intressanta är motorn och dess karaktär. Den har ett annat temperament och humör än än min Tiger. BMW:n manar mig inte nödvändigtvis att köra väldigt snabbt eller för snabbt, men att vara mer precis och distinkt i mitt sätt att köra: ”Hur ska du ha det nu, gasa eller inte; ska du köra på 5:an eller 6:an? Kom igen, bestäm dig – nu!” Man sitter inte och rullar på momentum och smyger in växlarna och accelererar långsamt, här är det mer PÅ eller AV som gäller 🙂 Det spontana intrycket efter en kortare provtur är att det är en kul hoj med mycket motor, bra acceleration och fart. Man kör som om det vore en sporthoj (antar jag, jag har inte mycket erfarenhet av sådana hojar) men med bekvämligheten och sittställningen hos en adventure-touring.