Vintervila & servicekostnader

HöstglödDet känns konstigt att avsluta säsongen och ställa av hojen i dag när det är så vackert väder. Och helt slut är det ju inte. Sista turen till tvätthallen är kvar, och om väder och underlag tillåter blir det kortare dagturer då och då även under vintern (om inte för något annat så för att hålla liv i batteriet), men på måndag är det slut med det regelbundna motorcykelkörandet och dags att börja pendla med Pågatågen i stället.

Förra året (2017) körde jag över tvåtusen mil och gjorde 5 000-, 6 000- och 7 000-milaservice. Det var kul att köra så mycket hoj, och jag servar inte i onödan, samtidigt kände jag att det var lite väl mycket pengar på service och underhåll på ett år. Den här säsongen har jag försökt hålla igen lite och tänker att 1 500 mil per säsong är mer lagom, då blir det 2 service nästa år, 1 service året därpå, 2 service nästföljande år, etc. Nästa säsong startar preliminärt i början av april med 9 000-milaservice, nya däck – och en ny kopplingsvajer.

Jag var förbi JE68 i går och bytte några ord med en mekaniker om klonkandet när jag växlar och att dragläget tycks ha flyttat på sig. Han kände lite på kopplingen och höll med om att efter 9 000 mil är det kanske så enkelt att det är dags att byta kopplingen, men det kan också vara ännu enklare att jag bara behöver en ny kopplingsvajer, den blir ju uttänjd med tiden. Så, vi börjar med det.

Det kostar att köra hoj. Om man bara kör några hundra mil per säsong kanske det inte kostar så mycket, men kör man ett par tusen mil per säsong drar det i väg. Min totala servicekostnad så här långt (efter ca. 9 200 mil) för regelbunden service var 1 000:e mil (det vanliga: olja, bromsvätska, kontroll, justering, etc.), däck, drivpaket och ev. annat som måste göras, är: 80 952 kr.

Utöver servicekostnader tillkommer garage (ca. 4 000 kr/år.), försäkring (ca. 4 500 kr/år), tvätt (ca. 2 000 kr/år) och bensin (1 500 mil * ca. 15 kr = 23 000 kr). Årskostnaden för mig ligger runt 40 000 kr (räknat på 1 500 mil/säsong). Delar man den summan med 1 500 mil blir det ca. 27 kr/mil, eller 2,70 kr/km. Jag vet inte om det är en låg eller hög kilometerkostnad för en motorcykel. Och då räknar jag inte med kostnader för gortex-ställ, hjälm, handskar, stövlar, etc. som slits och behöver köpas nytt ibland.

Den hela och totala kostnaden för nästan allting (inköp av mc + service + garage, försäkring, tvätt, bensin) efter drygt 9 000 mil och fyra säsonger är: 425 952 kr. Om man delar den kostnaden med 9 200 mil, blir det ca. 46 kr/mil.

Hittills. Den ursprungliga kostnaden för inköp är ju konstant, ju fler mil jag dividerar med desto lägre mil-kostnad. Borde det bli, jag är verkligen ingen stjärna på matematik och kan räkna fel på de enklaste saker. Jag kom bl.a. fram till att jag kör samma väg fram och tillbaka till jobbet tusen gånger varje år – utan att tröttna, varje dag jag får köra hoj är en gåva! – tills någon upplyste mig om att det faktiskt bara är 365 dagar på ett år. Jaja, okej, men det känns som tusen dagar 🙂

Triumph Tiger vintervilarDet är verkligen en gåva och glädje att köra hoj. Varje dag. Förutom klonkandet när jag växlar, vilket vi fixar med ny kopplingsvajer (alt. att det är dags att byta koppling), går min Tiger hur bra som helst. Jag kan inte tänka mig en bättre eller annan hoj. Och jag ångrar inte en krona jag har lagt ut på att köra hoj, det kostar men det ger så mycket tillfredsställelse och glädje. Men det är bra att se kostnaderna på års- och månadsbasis med öppna ögon, så man inte lurar sig med glädjekalkyler som inte håller.

Kostnaderna för bensin och service & underhåll tycker jag är ett starkt argument för en el-motorcykel. Så snart räckvidden är tillräcklig köper jag en el-hoj (jag vill kunna köra 70-80 mil på en dag med en genomsnittshastighet på ca. 80 km/h utan att behöva ladda fler än 1 gång i max 1h). I dag kan mina önskemål om räckvidd och laddning tyckas orimliga, men det är mycket i dag som vi inte ens kunde föreställa oss för bara något decennium sedan. Jag tror räckvidden kommer att öka snabbt och mycket. Inom 5 år kör jag el-motorcykel.

Vinterkänning

Sand på MC-visirJust i dag är det ganska milt, annars har det varit en del vinterkänning på sistone, nästan snö i luften för några dagar sedan. Säsongen går mot sitt slut, snart dags för sista turen och sedan vintervilan. Jag borde ha gjort 9 000-milaservicen för några veckor sedan, och däcken är slitna (vilket märks i kurvorna ibland när det är fuktigt 🙂 men jag vill inte köpa service och nya däck bara för att hojen ska stå i ett garage sedan i tre, fyra månader. Jag kör lite på övertid i stället och börjar nästa säsong med service och fräscha däck.

Förresten, när det blåser halv storm, som det gjorde i morse, vore det jättefint om samtliga långtradare och lastbilar som fraktar sand eller liknande last har gjort sig besväret att använda presenning, så skiten inte blåser av flaket och ned på oss som kör bakom eller bredvid, det är farlig.

Blåsigt och kallt

Värmande eld

Mörkt, hård vind, 10-8 grader och ihållande regn mellan Norrköping och Enköping. Ibland är det extra kul att köra motorcykel 🙂 Men det är desto skönare när man väl kommer fram, har parkerat och låst hojen, kommit inomhus och fått fyr i kaminen. Jag känner mig sällan så levande som då, när jag liksom fått kämpa för att komma fram. Och de enkla sakerna, som att dricka en kopp varm te och äta en helt vanlig ostmacka, blir fantastiska. För att inte tala om att sova efter en lång dags färd på motorcykel.

Motorvägen mellan Linköping och Norrköping måste förresten vara fantastisk tråkig. Jag vet inga fyra mil som känns så långa, som minst det dubbla. Men i dag hade jag stormvinden i ryggen och har aldrig kört så snabbt. Annat var det i förra veckan när stormen Knut drog över landet och jag skulle köra mot vinden, då tog jag gamla Lundavägen hem där jag kunde ligga i 60 och kämpa med kastvindarna. Att segla jolle måste vara ungefär samma sak, man måste ge akt på varje kastvind annars kantrar man.

För övrigt avskyr jag WordPress nya redigerare ’Gutenberg’, framför allt i mobilen, där är den helt värdelös.

Camping

Jag kan vara på kör-humör och älska att känna fartens tjusning, och jag uppskattar den mycket som en pålitlig och bekväm långfärds- och pendlarhoj, men det är vid sådana här tillfällen som jag känner att min motorcykel kommer till användning helt och fullt: när jag kommer ut i naturen med den. Det är då jag vet att jag valde helt rätt när jag köpte en Triumph Tiger 800 XC (istf XR-modellen eller den tyngre Tiger Explorer 1200 eller någon annan hoj).

Camping med Triumph Tiger 800

 

Den här gången blev det en övernattning i tält i en bokskog någon timma från Malmö. Jag kom i väg lite sent och det var mer eller mindre mörkt när jag parkerat och hittat nattläger, men jag fick upp tält och sovsäck utan problem. Det var stjärnklart och helt vindstilla och så tyst att jag hörde vattnet porla i den lilla bäcken nere i botten av ravinen. En skugga flög tyst förbi ett tjugotal meter från mig mellan träden; en uggla av något slag. Jag hade någon idé om att äta middag men var så mätt på intryck att jag gick och lade mig. Jag låg en stund och lyssnade på en fågel som skrek långt borta och nattfjärilarna som studsade mot tältduken innan jag somnade. På morgonen var det fuktigt, makalöst vackert och fortfarande helt stilla. Jag åt en Real Turmat-kebabgryta till frukost, gjorde lite qigong och lagade kaffe i kåsan: en halv näve kaffe av valfri sort (brygg-, kok-, espresso-) och kokande vatten på det, låt stå så att kaffet sjunker till botten, var stilla på handen och drick försiktigt så du slipper sumpen – gott och perfekt qigongövning.

packat för campingJag packar så mycket som möjligt i sidoväskorna och spänner fast ryggsäcken tvärs över med ett regnskydd om ryggsidan, inte utsidan, så jag får alla remmar och spännen på plats. Jag körde en gång med tomma sidoväskor och full ryggsäck, men det blev slirigt och instabilt, som om jag inte riktigt hade fäste på bakhjulet. Jag kör i ett par ofodrade Lundhagskängor med höga skaft, de funkar bra både till motorcykel och vandring/camping. När jag parkerat packar jag om från sidoväskor till ryggsäck och byter om till ett par frilufts- eller vandrarbyxor och lämnar hjälm, byxor, handskar och lite annat kvar i sidoväskorna på motorcykeln. Understället är detsamma för mc som till vandring, mc-jackan behåller jag på, resten går i ryggsäcken. Det funkar om jag inte ska gå långt.

She should know

”Jag vet att motorljud inte brukar anses som oväsen av alla, men upplevelsen av kraft och fart är faktiskt mycket intensivare i fullständig tystnad.”

– Eva Håkansson, världens snabbaste kvinnliga motorcyklist (över 400 km/h)

Ur: Classic Bike, nr. 4/2018 årgång 15, sid. 26 (24-31).