Roadtrip 1, 2018: Bäck – Skeppsudden

Efter en fin vistelse hos goda vänner i Bäck i södra Småland är det dags för andra etappen som går till Skeppsudden B&B på Vikbolandet. Det blev en favorit i repris: Riksettan vidare norrut till Värnamo, 127 till Sävsjö, 128 till Eksjö, 134 till Kisa och Åtvidaberg, småvägarna (varav några km grus – kul!) till Söderköping över Björsäter och Östra Ryd, E22 in mot Norrköping och till sist 209 ut mot Arkösund.

Jag har ingen särskild teknik för att köra på grus men med bra allround-däck och körprogrammet ’Off Road’ gick det bra. Det var en krokig och backig väg med många dolda kurvor, så jag tog det lugnt, undvek lösgruset så gott det gick och höll 30-55 km/h. Det var kul att köra på grus! Det märks att Tiger trivs på det underlaget.

134 är vackrast mellan Kisa och Åtvidaberg. Småvägarna norr om 35 var också väldigt vackra och roliga att köra. Hela det landskapet, Östergötland, är fantastiskt vackert. Vägarna slingrar sig genom landskapet, hit och dit, upp och ned. Det är som att köra i en skärgård; en kan lätt tänka sig att det varit havsbotten för några tusen år sedan.

Annars är Riksettan alltid lika fascinerande att köra. Det är lite samma energi i den som i en gammal banvall – en f.d. pulsåder där så många har färdats. Nu är den stilla och öde, kantad av stängda bensinstationer, övergivna vägkrogar och rastplatser som ingen använder längre. Men den är fortfarande lika bred som när alla körde där.

Tripmätaren visar 35,6 mil på 5h och 21 min. med en förbrukning på 0,41 l/mil och 66,4 km/h i snitthastighet.

Roadtrip 1, 2018: Lund – Bäck

Årets första roadtrip. Första etappen blir Lund – Bäck i södra Småland. De små vägarna som vanligt, 108 och gamla Riksettan. Den sistnämnda är kanske inte så liten egentligen men alltid trevligare än motorvägen. Blåsigt och lagom varmt, inget regn, vind från sidan eller i ryggen. Stannade för en fika i Skäralid vid Söderåsen och såg en ekorre på armlängds avstånd. Den är nog van att bli matad, tänkte jag när den skuttade vidare. En stund senare kom den tillbaka med tre ungar och de sprang omkring mellan fötterna på oss som satt på uteserveringen.

Tripmätaren nollställde jag först halvvägs till Kävlinge, men den visar 14,3 mil på 2 h och 9 min med en förbrukning på 0,4 l/mil och 66,3 km/h i genomsnittshastighet.

De små vägarna

Var och hälsade på en kompis i trakterna kring Höör i dag. Funderade ett tag på den enkla och snabba vägen dit, dvs. E22 och väg 23, men gyttret av småvägar som går kors och tvärs över åkrarna lockade mer. På kartan ser de kanske inte så roliga ut – en del är långa och raka som skogsbolagsvägar i Norrland – men i verkligheten är de backiga och vackra att köra. Det blev Malmövägen genom Bara och Klågerup, sedan vidare mot Esarp, upp mot Dalby och vidare genom S Sandby, sedan mot Flyinge, därefter Kungshult, sedan raka vägen mot Ringsjön. Jag körde i maklig takt genom det bitvis fantastiskt vackra skånska landskapet med böljande fält där säden vajar i vinden som vågorna på en fjärd, vindmöllorna snurrar majestätiskt i fjärran och dungar av lövskog huserar vackra gårdar eller små dammar. Det ser kontinentalt ut i mina ögon, som Frankrike ungefär, det är bara raderna av vinrankor som saknas.

Skåneslätten

Service: ny justeringsskruv

justeringsskruvDe lyckades borra bort den högra justeringsskruven vid bakhjulet som hade fastnat, utan att skada gängor eller sving, kostnad: 1 700 kr. Nu kan jag spänna kedjan själv igen. Men jag måste få rutin på att ”motionera” justeringsskruvarna med jämna mellanrum, och ha på lite 5-56 på dem ibland, så ingen av dem fastnar igen. Rostfritt stål och aluminium är tydligen ingen bra kombo. Har man otur kan man få byta hela svingen. Det får mig att undra hur man har tänkt när man designade hojen – varför inte ha en slags insats i svingen som skruven kan sitta i, och som man kan byta om den fastnar? Det verkar galet att man riskerar att byta hela svingen för att en skruv har fastnat.

Jag fick en lånehoj under servicen, så jag kunde ta mig fram och tillbaka till jobbet. Jag fick välja mellan en KTM 1190 Adventure eller en ”trött, liten BMW”. Jag valde faktiskt den senare. En stor 1200-kubikare kan man väl alltid provköra, men hur ofta får man anledning att testa en liten encylindrig 300-kubikare? Det var en kul, intressant och lite frustrerande upplevelse. Den lät som en trimmad moped, tyckte jag. Dragläget låg inte alls där jag är van, så jag fick tre motorstopp på den korta vägen till jobbet. Jag vande mig heller aldrig vid det höga varvet, eller att det tog sådan tid innan det hände något när jag gasade. Det var kanske fel att köra på motorvägen men omkörningar blev nästan farliga eftersom det inte hände något när jag bytte fil och gasade, först ett par sekunder senare låg jag i 118 km/h och 7 000 varv. I övrigt var den väldigt trevlig, lätt och smidig, och i lite lägre farter är den säkert helt okej. Men det roligaste med dagens lånehoj var ändå att återse min Triumph Tiger, den kändes som en sporthoj efter att ha kört BMW:n 🙂

BMW GS 310

Göteborg

Är i Göteborg för en natt, dels för att testa långfärdsvingarna. Hojen har jag inga betänkligheter om, men jag har varit dålig hela våren och har inte orkat köra lika mycket eller långt som vanligt. Med tanke på värmen gick det bra. Jag tog 108 från Lund till Örkelljunga, sedan 24 mot Laholm och E6. Jag tog rygg på en långtradare som drog upp mig till Varberg i en maklig hastighet av ca. 85 km/h innan jag programmerade farthållaren till att dra mig resten av vägen till Göteborg i drygt 100 km/h. Det är för varmt för att köra fort. Såg en Norton Commando på en mack i Våxtorp – kool!

Vägen hem från Göteborg gick via 158 till Kungsbacka, sedan Varbergsvägen (N 939), Göteborgsvägen (N 845), 41 och Västkustvägen genom Varberg. Fin väg – bitvis mycket vackert! – och alla gånger roligare än motorvägen. Efter Varberg fortsatte jag söderut på Västkustvägen, tog av in på N 768 mot Malmö och Halmstad, i Heberg blev vägen N 601, strax därefter höll jag på att missa N 612 och när jag kom fram till 26 höll jag mot E6 till Malmö. Upp på motorvägen, tog rygg på en långtradare igen, sedan samma rutt hem: 24 över Örkelljunga och 108 hem. Hittade ett fint smultronställe på vägen.