Hojen är lagad. Felet var tydligen någon givare som typ kortslöt styrboxen som i sin tur ställde hojen i något slags säkerhetsläge vilket gjorde att den inte gick att köra. På frågan om vilken slags givare det var, varför den åstadkom det den gjorde och hur jag undviker att samma sak händer igen, fick jag svaret att det är en standardgivare och det var egentligen inte givarens signal i sig som ställde till det, utan hur den tolkades i styrboxen, som nu är nollställd och kalibrerad – samt uppdaterad. Så, jag ska inte behöva oroa mig för att det händer igen. Mao var det mer av ett mjukvarufel – en bugg – än ett hårdvarufel. Och jag som trodde att min hoj inte var så komplicerad vad gällde det elektriska eller så beroende av programkod och behövde uppdateras som en mobil. Men det är inbäddad kod i nästan allting i dag. Man kan ju tro att det borde vara relativt enkelt att koda en styrbox till en motorcykel, och i det här fallet handlar det om en motorcykel som reviderades fem år efter att första versionen kom ut 2010 (så man borde ha haft tid att rätta till alla buggar), men det ligger väl något i talesättet att ”har du två rader kod har du en bugg någonstans”. Jag kör hem hojen om en vecka, när vädret har svalnat och fingret läkt tillräckligt mycket för att köra 60 mil.
UPDATE. Det här el-strulet kan ha orsakats av något så trivialt som ett gammalt, uttjänt batteri som jag borde ha bytt för länge sedan.
