Inlägg

Publicerat

Persedelvård

Sol och nästan varmt. Shortsväder. Jag ska ingenstans i dag, och den där glädjen och spänningen med att bara köra motorcykel – vart som helst, det spelar ingen roll, bara jag får köra hoj – finns inte där på samma sätt längre. Som i början. Det blir så. Någonstans på vägen släppte nyhetens behag och jag började se kostnaden per km för den årliga servicen i relation till hur jag körde. Inte för att jag inte älskar att köra motorcykel, det gör jag verkligen, men jag sparar milen till en annan dag, då jag faktiskt ska någonstans. Eller åtminstone har sällskap. Det blir ladd av batteri och puts av MC-kängor i stället. Jag smorde in dem förra helgen, nu har de stått och torkat i en vecka, då är det putsa, putsa, putsa med borste som gäller. För att få den där fina ytan. Det går sådär. Det verkar vara lite för mycket fett den här gången. När jag ställer ut dem i solen på balkongen är det som att fettet smälter och torkar upp. Att putsa dem efter det verkar ge en ganska blank och lite torrare, mer smuts- och vattenavvisande yta. Bra så.

Publicerat

Reign of Fire : Fight fire with fire

Vackert väder men kallt, knappt 10 grader. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, men jag låter hojen stå i dag och ägnar mig åt persedelvård i stället: försiktig rengöring av ställ med en fuktad mikrofibertrasa samt rengöring, infettning och (när fettet har torkat in ordentligt, vilket tar allt ifrån några timmar till några dagar) putsning av MC-kängor. Det blir en film också: ’Reign of Fire’ från 2002. Eller ’Drakarnas rike’ på svenska.

Det är en spännande och snygg film om hur drakarna tar över världen, igen. Efter att ha legat i dvala någonstans i jordens inre och väckts av ett tunnelbygge. De äter aska, som ju är näringsrik (men mest för växter, fast man kan väl tänka sig att drakarna har muterat), därför bränner de hela världen. De människor som överlever håller ihop i mindre grupper och byar och söker skydd efter bästa förmåga. Det gäller att överleva drakarna, tills de inte längre har något att elda upp och därför kommer att börja självdö, då kan jorden blomstra igen. Det är en bra historia, välspelat och snyggt trickfilmat. Jag gillar hur de skildrar det inrutade livet i skyddsborgen med fasta rutiner för allting – men också teater för barnen. Bevakning dygnet runt och ransonerad mat räcker inte för överlevnad, själen måste ha sitt också.

Matthew McConaughey, som dittills tydligen var mest känd för sin medverkan i romantiska komedier, gör här entré som tatuerad, tuff och välpumpad marinkårssoldat och drakdödare:

”It’s my territory, it’s your territory – they’re just renting it.”

Det jag nästan gillar bäst med filmen är att den till skillnad mot många andra katastrof- och apokalypsfilmer inte utspelar sig i USA utan i Europa, närmare bestämt England. Och att den är så uppfriskande otidsenligt vit (inga icke-vita skådespelare bara för att filmbolagets etiska riktlinjer stipulerar att bolagets produkter måste vara inkluderande).

Publicerat

Mordet i Skärholmen 10 april 2024

Jag vet, jag har själv tillhört dem, men inte längre. Så, min fråga till dig som tror att vi kan lösa invandringens problem med mer ”integration” blir: var någonstans ska vi integrera ungdomarna som sköt ihjäl en pappa framför ögonen på hans 12-årige son för att de kände sig kränkta? Hemma hos dig? Vill du ha dem på din gata, i ditt område, i din uppgång? Varför inte? Där kan du bjuda dem på saft & bulle, en kram och ett förstående samtal. Det får dem säkert att lära sig svenska och våra grundläggande värderingar och att integrera sig. Jasså, du vill inte agera krockkudde. Då är det nog dags att på allvar börja diskutera återvandring.

Publicerat

Premiärtur 2024

Årets första tur med hojen gick till Limhamn. Lite molnslöjor, svag vind, torra vägar, soligt och ca. 15 grader varmt (skulle jag tro). I början slocknade inte motorlampan som den skulle, utan fortsatte att lysa med ett stadigt, gult sken även under gång (inte blinkande eller rött). Eftersom motorn gick bra och inget luktade bränt eller så, och samma sak har hänt förut efter service men ordnat upp sig av sig självt, körde jag vidare. Och efter ett par mil och några start och stopp började motorlampan uppföra sig och slockna som den ska. Skönt!

Jag kör motorvägen söderut och kommer plötsligt att tänka på hur oproportionerligt stark upplevelsen av osårbarhet är när man kör motorcykel i relation till hur utsatt man faktiskt är. En känsla å ena sidan – en vetskap å andra. Så olika på något sätt, ändå hänger de ihop, för upp till en viss gräns är det så, att ju fortare jag kör desto mer osårbar känner jag mig. De är som två poler som förhåller sig till varandra som Yin och Yang, var och en med fröet till den andra i sig. Jag kan inte köra som om jag faktiskt vore odödlig, men jag kan heller inte köra om jag hela tiden är rädd att dö. Båda polerna behövs för att skapa den dynamik som jag kör motorcykel i.

Apropå tramshysterin kan jag inte låta bli att tycka att erbjuda könskirurgi till en person som anser sig ha ett annat kön än sitt biologiska, är som att erbjuda bantningspiller till en person med anorexi som anser sig vara överviktig.

Publicerat

Miljöhets

Att hetsa fram något i en aggressiv övertygelse om att vi måste genomdriva Den Enda Lösningen brukar sällan leda till något gott, snarare tvärtom. Har man alltför bråttom och kastar ut barnet med badvattnet får man ofta backa och reparera i efterhand. Detsamma gäller omställningen till eldrivna fordon: skyndar vi för mycket blir vi beroende av kolkraft för att producera all el vi behöver för alla elbilar och elmotorcyklar. Vad är vinsten med det? Förbränningsmotorn lär finnas kvar ett bra tag, kanske för alltid för vissa kategorier, t.ex. för oss som kör långt och länge. Men vi kanske kommer att köra på vätgas, ammoniak eller metanol istf olja: Förbränningsmotorn – viktig även i framtiden