Att hetsa fram något i en aggressiv övertygelse om att vi måste genomdriva Den Enda Lösningen brukar sällan leda till något gott, snarare tvärtom. Har man alltför bråttom och kastar ut barnet med badvattnet får man ofta backa och reparera i efterhand. Detsamma gäller omställningen till eldrivna fordon: skyndar vi för mycket blir vi beroende av kolkraft för att producera all el vi behöver för alla elbilar och elmotorcyklar. Vad är vinsten med det? Förbränningsmotorn lär finnas kvar ett bra tag, kanske för alltid för vissa kategorier, t.ex. för oss som kör långt och länge. Men vi kanske kommer att köra på vätgas, ammoniak eller metanol istf olja: Förbränningsmotorn – viktig även i framtiden
Nya Dagbladet
Jag läser Nya Dagbladet dagligen och vill fortsätta göra det, så jag stöttar dem i deras kampanj att samla in 100 000. Det kan tyckas vara mycket pengar och hur många måste egentligen skänka hur mycket? Men om 200 personer skänker 500 kr var, så blir det 100 000 (om jag inte räknar fel). Femhundra är inte massor av pengar, så jag bidrar med en femhundring till Nya Dagbladet. Och om ytterligare 199 personer gör detsamma nu – femhundra kr. var – kan Nya Dagbladet fortsätta leverera bra och viktiga nyheter: “Handlar om att vinna eller försvinna”
Felprioriterat
SVT-löpsedeln i dag: ”Skottlossning mot port i Norrköping”, ”Explosion i centrala Åkersberga”, ”Explosion vid lägenhetshus i Värnamo”. Och så Morgan Johansson som tycker att Sverige borde ta initiativ till att skicka en biståndsflotta till Gaza.
Nej, nej, nej. Det är precis den där jävla duktigheten jag är så trött på. Hallå! Vi måste stänga våra gränser, börja repatriera importerad brottslighet och ta hand om vårt eget hus innan vi ens tänker på att hjälpa andra flera hundra mil bort.
By proxy
Till skillnad mot hur det är på en motorcykel, är väl den generella betydelsen av ’stöd’ något som stöttar upp något annat, inte som bär upp det helt och hållet, vilket snarare är ett ’fundament’. Om Ukraina förlorar kriget utan vapen och ammunition från väst, handlar det per definition inte om att vi stödjer Ukraina, utan att vi för ett proxy-krig mot Ryssland. Det är en sak om ryssen attackerar mitt hemland och fosterlandsjord, men jag vill inte vara delaktig i ett krig mot Ryssland via ett annat land. Fredsförhandlingar nu, tack.
Hoppfullt
Att komma in i en kurva så snabbt att man inte kan byta spår om man inte kan hålla den ursprungliga linjen, kan vara mycket farligt och sluta i diket (i bästa fall, i ett stenblock eller ett träd i sämsta). Det vet alla som kör hoj. Därför är det så glädjande att läsa att Louise Meijer (M) dels har sådan hastighet att hon kan byta spår i invandringsfrågan, dels har sinnesnärvaron, modet och beslutsamheten att göra det: ”Vi var många som hade fel om invandringen. Jag erkänner att jag hade fel och har ändrat mig.” Hur mycket det är värt i faktiska beslut och reell handling återstår att se. Men jag tycker ändå att det är hoppfullt. Om politikerna och etablissemanget kan ändra spår för att undvika att köra ett helt land i diket, då blir det tillåtet och enklare för den enskilda människan att göra detsamma. Vågar du? Släppa GPS:n och höja blicken, tänka annorlunda, utanför åsiktskorridoren, och byta spår? Inte bara när du kör hoj.