if styrbox == ”kaputt” then: SleepMode

Hojen är lagad. Felet var tydligen någon givare som typ kortslöt styrboxen som i sin tur ställde hojen i något slags säkerhetsläge vilket gjorde att den inte gick att köra. På frågan om vilken slags givare det var, varför den åstadkom det den gjorde och hur jag undviker att samma sak händer igen, fick jag svaret att det är en standardgivare och det var egentligen inte givarens signal i sig som ställde till det, utan hur den tolkades i styrboxen, som nu är nollställd och kalibrerad – samt uppdaterad. Så, jag ska inte behöva oroa mig för att det händer igen. Mao var det mer av ett mjukvarufel – en bugg – än ett hårdvarufel. Och jag som trodde att min hoj inte var så komplicerad vad gällde det elektriska eller så beroende av programkod och behövde uppdateras som en mobil. Men det är inbäddad kod i nästan allting i dag. Man kan ju tro att det borde vara relativt enkelt att koda en styrbox till en motorcykel, och i det här fallet handlar det om en motorcykel som reviderades fem år efter att första versionen kom ut 2010 (så man borde ha haft tid att rätta till alla buggar), men det ligger väl något i talesättet att ”har du två rader kod har du en bugg någonstans”. Jag kör hem hojen om en vecka, när vädret har svalnat och fingret läkt tillräckligt mycket för att köra 60 mil.

UPDATE. Det här el-strulet kan ha orsakats av något så trivialt som ett gammalt, uttjänt batteri som jag borde ha bytt för länge sedan.

Kortis

Det som skulle bli en lång dags färd från Gävle tillbaka hem (ca. 80 mil) i går – en hel dag på hojen – slutade plötsligt i Strängnäs. Jag stannade vid trafikplats Biskopskvarn för att tanka, drog upp hojen på centralstödet, fyllde tanken lite sådär överfullt som jag har en viss ovana att göra, drog ned hojen från stödet och vred om tändningsnyckeln men när jag tryckte på startknappen hände absolut ingenting. Hojen var stendöd. Det var som att försöka tända lampan när proppen har gått.

Efter en stund rullade jag bort till en parkeringsplats och efter ytterligare fruktlösa försök att få liv i hojen gav jag upp och ringde försäkringsbolaget som i sin tur kontaktade bärgare. Innan bärgaren ringde försökte jag starta hojen, och då gick den plötsligt i gång. Som om ingenting hade hänt. Under samtalet med bärgaren startade hojen en andra gång. Skönt, då kanske jag kan köra hem ändå. Vi avbokade, jag startade hojen en tredje gång och körde ut från bensinstationen. Efter ett par hundra meter dog hojen igen, mitt i en rondell. Allt bara slocknade. Jag rullade ut till vägkanten och nu började indikatorerna för motorvärme, tank, körda mil, friläge, etc. visa helt fel eller ingenting alls.

Efter en stund stannade ett modigt par i bil som själva kör hoj och och frågade om jag behövde hjälp. Jag fick hjälp och eskort bort till en parkering där vi kollade kablarna till dimljusen och gick igenom flatsäkringarna. Vi kom snart fram till att det kan handla om en kortslutning som går tillbaka in i systemet och hindrar hojen från att starta.

När jag felsökte lite mer systematiskt sedan på egen hand, såg jag att blinkers, baklykta, bromsljus, handtagsvärmare och dimljus fungerade när jag vred om tändningsnyckeln – men inte framljusen. Det kan vara där kortslutningen ligger. Jag blev kvar på parkeringen ytterligare några timmar och försökte och försökte starta men utan framgång. Till slut ringde jag försäkringsbolaget igen och efter någon timma kom bärgaren och hämtade hojen som nu står på Euromaster i Eskilstuna.

Det känns surt att en hel hoj kan bli sådär stendöd och obrukbar bara för att ett par kablar, som kanske har hamnat i kläm någonstans, skapar en kortslutning som tar ned hela systemet. Mitt i semestern. Men bemötandet från försäkringsbolaget var proffsigt och tillmötesgående. Bärgaren (som hade jour hela helgen och som ätit ”frukost” först kl. ett på natten) var lika professionell och tillmötesgående och tog väl hand om min hoj.

Hemresan fick göras med tåg i stället. Självrisken för bärgningen är 1000 kr men enligt uppgift ska försäkringen täcka kostnader för resa hem och hämta hojen igen. Jag ska inte köra de närmaste två veckorna, men inför sista semesterveckan hoppas jag att hojen är lagad och rullar igen.

Det är mycket med det elektriska

Det är glapp någonstans i det elektriska som orsakar de mystiska stoppen. Fan, efter att ha lagt ut drygt 30 000 kr på att få motorn i riktigt bra skick, så börjar det elektriska att krångla. Med tanke på hur mycket sladdar, kopplingar, kontakter och säkringar det finns på en motorcykel, lär det inte bli enkelt att felsöka och åtgärda felet. Jag önskar jag kunde göra det själv, men det där med elektricitet och sladdar och spänning är inte min starka sida. Och med tanke på att hojen är från -95 kanske det är fel och glapp på flera ställen. Men jag kanske helt enkelt borde börja att systematiskt byta alla sladdar – förr eller senare måste det väl göras ändå. Koppla bort en sladd, löda på en ny, dra ut den gamla i andra änden tills den nya sitter på plats, koppla in den igen. Shit, det kommer ta en evighet! Nej, det får någon annan göra. Ny hoj rycker närmare.

Tjuvstopp

I dag åkte vi till Kullaberg. Vackert och kallt. Jag har tunna innehandskar i mina vanliga MC-handskar, och det hjälper, men jag borde investera i ett par ordentliga vinterhandskar. Brrrr, vad kallt! Och jag börjar förstå sådana där jackor med dubbelknäppning där dragkedjan sitter utmed ena sidan. Det hjälper inte hur noggrant man än knäpper en vanlig MC-jacka med dragkedja mitt fram på magen – en sådan dragkedja är aldrig helt tät och kalluften kommer att hitta minsta lilla 10-dels-millimeter-glipa och leta sig in där och kyla ned hela dig.

I dag fick jag uppleva något som jag tror kallas för tjuvstopp eller tjuvstanna. Tigern gick bra på väg till Kullaberg, men på väg hem liksom hostade den till och stannade. Elen fungerade fortfarande men motorn bara… dog, liksom. Rulla in på vägrenen, på med varningsblinkers och försöka krångla igång motorcykeln igen. Det gick bra, men vid en Stopp-skylt hände samma sak igen. Host, host och stanna. Men det gick bra att starta om medan jag fortfarande rullade, så jag redde ut situationen utan att störa alltför mycket.

Jag Googlade ’motorcykel stanna plötsligt’ när jag kom hem men fick inga entydiga, enkla svar. De flesta svar handlade om att justera blandningen av luft och bensin, som jag förstod det. Kan det ha varit det? Stoppen var ju så plötsliga, så tvära – som att släcka och slå på en lampa, ungefär – att jag gissade snarare på något elektriskt. Men tändstift, -kablar och -spolar är nyligen bytta. En del av svaren handlade om att det kan vara glapp i dödarknappen eller någon kabel någonstans. Andra svar handlade om att det kan vara fukt/kondens på något litet ställe där det ska vara torrt, vilket ställer till det såhär års.

Jag körde en tur till och problemen kvarstod. Host, host och det small till under sadeln och sedan stopp på motorvägen igen. Inte bara pinsamt, utan också väldigt farligt att stå stilla i vägrenen. Jag kom iväg till slut i alla fall och körde av på närmsta avfart, in på ett industriområde och tog av sadeln för att felsöka lite.

Batteriet? Nej, det är samma som satt i när jag köpte motorcykeln, det har jag kört på i tre säsonger utan problem. Och det har korrekt antal V och AH. Luftburken? Ingen aning. Det är hursomhelst inget jag kan fixa här. Glapp i någon ledning eller kabel? Nja, då borde stoppen hänga ihop med varje gång jag kopplar eller svänger till höger eller nå’t. Dödarknappen, då? Tja, det kan ju ha bildats lite ärg eller nå’t i den som spökar på något sätt. Who knows? Jag vet i alla fall att jag aldrig använder den för att stanna med. Det kanske man ska göra – use it or lose it.

Jag startade, chokade för fullt en stund och lät motorn varva på 5000-6000 varv och dödade motorn med dödarknappen. Jag gjorde det några gånger. Jag vet inte om det gjorde något, men jag kunde köra till närmsta mack utan problem och tanka. Efter det fungerade den faktiskt bra. Jag körde ganska långt och varierat i olika hastigheter, men Tigern spann som en katt igen, hela vägen hem.

Min teori är att det kanske hade något med bränsleblandningen att göra i alla fall. Det kan ha varit fukt/kondens i bensintanken som ställde till det. Att det försvann när jag fyllde tanken med bensin verkar konstigt. En enkel förklaring är att det helt enkelt var för lite bensin i tanken. Men jag brukar kunna köra på bensinångorna, det ska man ju kunna göra. Tanken rymmer 25 liter och en gång tankade jag 23,5 liter. Men det är klart, tillförseln av bensin till förgasarna bygger på något slags undertryck/vakum, och lite kondens på fel ställe i kombination med att det är kallt, kanske gör att det inte bildas tilräckligt tryck för ett jämt flöde, vilket åtgärdas när tanken är full igen.

De följande dagarnas motorcykelkörning – och ändring i vädret; det ska visst bli lite varmare framöver – lär väl avslöja vad som kan vara fel. Jag hoppas och tror att det var lite kondens i tanken som ställde till det.

Mätarställning: 8 207 mil