Nytt MC-batteri

Det var drygt en månad sedan jag körde hoj senast. Ska batteriet ladda ur på fem veckor? För säkerhets skull tog jag ur batteriet och satte det på laddning ett par timmar före avfärd. Det hann inte bli fulladdat, men jag kunde ändå ana att den gröna lampan på laddaren snart skulle lysa, det borde vara tillräckligt för att starta hojen. Sedan laddar det under körningen.

Eller inte alls.

Hojen hostade till lite när jag försökte starta, sedan började den bete sig som i somras när jag blev stående utanför Strängnäs och fick bogsera in hojen till Euromaster i Eskilstuna: jag vrider på tändningsnyckeln och belysningen tänds och systemet startar upp men displayen visar konstiga eller fel värden (bl.a. tom tank), och hojen är helt död och försöker inte ens starta.

Neeeej! Har det blivit samma fel på hojen som i somras – igen?

Jag funderade på att lägga mig i fosterställning på garagegolvet och bara grina när en tanke slog mig: ”Vänta, jag har sett på Youtube, de där gubbarna som restaurerar gamla datorer och sitter och löder i gamla Commodore 64-datorer, att när en dator får för lite ström kan den starta upp, som om den fungerar, och bete sig konstigt som om det är fel på någon av komponenterna, när datorn i själva verket bara får för lite ström.”

Tänk om det är samma sak med en motorcykel?

Batteriet i hojen har suttit där i tio (10) säsonger och jobbat i drygt 15 000 mil. Det kan vara så att det inte laddar som det ska längre och inte ger tillräckligt med ström, och då ballar hojen ur. För att den får för lite ström. Tänk om det är så enkelt? Tänk om det var så enkelt i somras? Varför kollade inte Euromaster i Eskilstuna det, hur gammalt batteriet var?

Som tur är har jag brorsans hoj hos mig över vintern, och den fungerar fint, så jag lastade över på hans och kom iväg som jag skulle. På vägen hem körde jag förbi Biltema och köpte ett nytt batteri. ”Hur länge ska ett batteri hålla?”, frågade jag i kassan. ”2-3 år”, svarade hon. Även om man dubblar det, har mitt batteri jobbat övertid de senaste 4-5 åren.

Det nya batteriet är lägre och når inte riktigt upp till kablarna, men det ordnades med ett par distanser i kork i lämplig storlek som limmades i botten på batteriet. Efter några timmars laddning monterades det nya batteriet och hojen startade som om den aldrig hade gjort något annat. Jaha, var det allt? Ett nytt batteri. Bättre ström. Ganska självklart egentligen, om man tänker efter. Jag borde göra det oftare: köpa nytt batteri till hojen, åtminstone oftare än vart 10:e år 🙂

Batteriet till vänster får ersätta det till höger på en Triumph Tiger 800 XCx (årsm. 2015) efter tio säsonger och drygt 15 000 mil.

Hemma igen

Jag hämtade hojen på Euromaster i Eskilstuna i måndags, efter nästan två månader. Det kändes ovant att sitta på en motorcykel igen, ungefär som på premiärturen på våren efter vintervilan, men efter några mil var det (återigen) som om jag aldrig hade gjort något annat än kört hoj. Felet i styrboxen som gjorde att den stannade sådär mystiskt är åtgärdat (den är nollställd, kalibrerad och uppdaterad) och hojen går som den ska nu.* Det blev en fin tur om ca. 60 mil. Vädret var stilla, mulet och lagom varmt. Det känns skönt att ha hojen hemma i garaget igen.

* Och en egenhet med larmet är borta. Tidigare, när jag kopplade ur batteriet behövde jag inte larma av före tändning vid första starten sedan. Det var som att larmet inte aktiverades när batteriet kopplades in, utan först när hojen startades. Men nu aktiveras larmet när batteriet kopplas in (igen) och jag måste larma av även inför första starten. Att det inte har fungerat så hela tiden är egentligen en bugg som borde ha åtgärdats för länge sedan. Varför har inte vanliga verksta’n uppdaterat styrboxen?

if styrbox == ”kaputt” then: SleepMode

Hojen är lagad. Felet var tydligen någon givare som typ kortslöt styrboxen som i sin tur ställde hojen i något slags säkerhetsläge vilket gjorde att den inte gick att köra. På frågan om vilken slags givare det var, varför den åstadkom det den gjorde och hur jag undviker att samma sak händer igen, fick jag svaret att det är en standardgivare och det var egentligen inte givarens signal i sig som ställde till det, utan hur den tolkades i styrboxen, som nu är nollställd och kalibrerad – samt uppdaterad. Så, jag ska inte behöva oroa mig för att det händer igen. Mao var det mer av ett mjukvarufel – en bugg – än ett hårdvarufel. Och jag som trodde att min hoj inte var så komplicerad vad gällde det elektriska eller så beroende av programkod och behövde uppdateras som en mobil. Men det är inbäddad kod i nästan allting i dag. Man kan ju tro att det borde vara relativt enkelt att koda en styrbox till en motorcykel, och i det här fallet handlar det om en motorcykel som reviderades fem år efter att första versionen kom ut 2010 (så man borde ha haft tid att rätta till alla buggar), men det ligger väl något i talesättet att ”har du två rader kod har du en bugg någonstans”. Jag kör hem hojen om en vecka, när vädret har svalnat och fingret läkt tillräckligt mycket för att köra 60 mil.

UPDATE. Det här el-strulet kan ha orsakats av något så trivialt som ett gammalt, uttjänt batteri som jag borde ha bytt för länge sedan.

Kortis

Det som skulle bli en lång dags färd från Gävle tillbaka hem (ca. 80 mil) i går – en hel dag på hojen – slutade plötsligt i Strängnäs. Jag stannade vid trafikplats Biskopskvarn för att tanka, drog upp hojen på centralstödet, fyllde tanken lite sådär överfullt som jag har en viss ovana att göra, drog ned hojen från stödet och vred om tändningsnyckeln men när jag tryckte på startknappen hände absolut ingenting. Hojen var stendöd. Det var som att försöka tända lampan när proppen har gått.

Efter en stund rullade jag bort till en parkeringsplats och efter ytterligare fruktlösa försök att få liv i hojen gav jag upp och ringde försäkringsbolaget som i sin tur kontaktade bärgare. Innan bärgaren ringde försökte jag starta hojen, och då gick den plötsligt i gång. Som om ingenting hade hänt. Under samtalet med bärgaren startade hojen en andra gång. Skönt, då kanske jag kan köra hem ändå. Vi avbokade, jag startade hojen en tredje gång och körde ut från bensinstationen. Efter ett par hundra meter dog hojen igen, mitt i en rondell. Allt bara slocknade. Jag rullade ut till vägkanten och nu började indikatorerna för motorvärme, tank, körda mil, friläge, etc. visa helt fel eller ingenting alls.

Efter en stund stannade ett modigt par i bil som själva kör hoj och och frågade om jag behövde hjälp. Jag fick hjälp och eskort bort till en parkering där vi kollade kablarna till dimljusen och gick igenom flatsäkringarna. Vi kom snart fram till att det kan handla om en kortslutning som går tillbaka in i systemet och hindrar hojen från att starta.

När jag felsökte lite mer systematiskt sedan på egen hand, såg jag att blinkers, baklykta, bromsljus, handtagsvärmare och dimljus fungerade när jag vred om tändningsnyckeln – men inte framljusen. Det kan vara där kortslutningen ligger. Jag blev kvar på parkeringen ytterligare några timmar och försökte och försökte starta men utan framgång. Till slut ringde jag försäkringsbolaget igen och efter någon timma kom bärgaren och hämtade hojen som nu står på Euromaster i Eskilstuna.

Det känns surt att en hel hoj kan bli sådär stendöd och obrukbar bara för att ett par kablar, som kanske har hamnat i kläm någonstans, skapar en kortslutning som tar ned hela systemet. Mitt i semestern. Men bemötandet från försäkringsbolaget var proffsigt och tillmötesgående. Bärgaren (som hade jour hela helgen och som ätit ”frukost” först kl. ett på natten) var lika professionell och tillmötesgående och tog väl hand om min hoj.

Hemresan fick göras med tåg i stället. Självrisken för bärgningen är 1000 kr men enligt uppgift ska försäkringen täcka kostnader för resa hem och hämta hojen igen. Jag ska inte köra de närmaste två veckorna, men inför sista semesterveckan hoppas jag att hojen är lagad och rullar igen.

Det är mycket med det elektriska

Det är glapp någonstans i det elektriska som orsakar de mystiska stoppen. Fan, efter att ha lagt ut drygt 30 000 kr på att få motorn i riktigt bra skick, så börjar det elektriska att krångla. Med tanke på hur mycket sladdar, kopplingar, kontakter och säkringar det finns på en motorcykel, lär det inte bli enkelt att felsöka och åtgärda felet. Jag önskar jag kunde göra det själv, men det där med elektricitet och sladdar och spänning är inte min starka sida. Och med tanke på att hojen är från -95 kanske det är fel och glapp på flera ställen. Men jag kanske helt enkelt borde börja att systematiskt byta alla sladdar – förr eller senare måste det väl göras ändå. Koppla bort en sladd, löda på en ny, dra ut den gamla i andra änden tills den nya sitter på plats, koppla in den igen. Shit, det kommer ta en evighet! Nej, det får någon annan göra. Ny hoj rycker närmare.