Etikett: Långfärd

Skeppsudden B&B är väl värt ett besök, särskilt gungan ”För barn och modiga vuxna”. Jag träffade ett par från Tyskland som hastigast, hon körde en encylindrig Honda från -98 som tydligen var specialgjord för den amerikanska marknaden (en slags remake av tidiga brittiska motorcyklar), men modellen sålde inte bra och de tvingades ta tillbaka hojarna och sälja dem i Europa i stället. Han körde en Kawasaki 700-någonting, tror jag.

Tredje etappen går mot Mälardalen och Hacksta. Jag körde mot Jönåker och tog färjan över Bråviken, njöt ett par Sänkdalens glass på Säterdalens Café, höll god fart på Utflyktsvägen upp mot Jönåker, fortsatte mot Stigtomta, förlorade mig i små 70-vägar i både asfalt och grus som slingrade sig fram i ett vackert landskap mellan Nyköping och Flen innan jag råkade hamna på 53 norrut och körde mot Eskilstuna och 55 N.

Jag var på körhumör i dag och höll god fart genom kurvorna. De små 70-vägarna var extra roliga att köra i dag. Men vissa av kurvorna är ju så tvära att man nästan måste vika ihop motorcykeln på mitten för att ta sig igenom. Jag körde några km grus också – kul!

Tripmätaren visar 21 mil på 3h och 10 min. med en förbrukning på 0,4 l/mil och 66,2 km/h i snitthastighet.

Årets första roadtrip. Första etappen blir Lund – Bäck i södra Småland. De små vägarna som vanligt, 108 och gamla Riksettan. Den sistnämnda är kanske inte så liten egentligen men alltid trevligare än motorvägen. Blåsigt och lagom varmt, inget regn, vind från sidan eller i ryggen. Stannade för en fika i Skäralid vid Söderåsen och såg en ekorre på armlängds avstånd. Den är nog van att bli matad, tänkte jag när den skuttade vidare. En stund senare kom den tillbaka med tre ungar och de sprang omkring mellan fötterna på oss som satt på uteserveringen.

Tripmätaren nollställde jag först halvvägs till Kävlinge, men den visar 14,3 mil på 2 h och 9 min med en förbrukning på 0,4 l/mil och 66,3 km/h i genomsnittshastighet.

Är i Göteborg för en natt, dels för att testa långfärdsvingarna. Hojen har jag inga betänkligheter om, men jag har varit dålig hela våren och har inte orkat köra lika mycket eller långt som vanligt. Med tanke på värmen gick det bra. Jag tog 108 från Lund till Örkelljunga, sedan 24 mot Laholm och E6. Jag tog rygg på en långtradare som drog upp mig till Varberg i en maklig hastighet av ca. 85 km/h innan jag programmerade farthållaren till att dra mig resten av vägen till Göteborg i drygt 100 km/h. Det är för varmt för att köra fort. Såg en Norton Commando på en mack i Våxtorp – kool!

Vägen hem från Göteborg gick via 158 till Kungsbacka, sedan Varbergsvägen (N 939), Göteborgsvägen (N 845), 41 och Västkustvägen genom Varberg. Fin väg – bitvis mycket vackert! – och alla gånger roligare än motorvägen. Efter Varberg fortsatte jag söderut på Västkustvägen, tog av in på N 768 mot Malmö och Halmstad, i Heberg blev vägen N 601, strax därefter höll jag på att missa N 612 och när jag kom fram till 26 höll jag mot E6 till Malmö. Upp på motorvägen, tog rygg på en långtradare igen, sedan samma rutt hem: 24 över Örkelljunga och 108 hem. Hittade ett fint smultronställe på vägen.

Det var en upplevelse utöver det vanliga att köra 60 mil från trakterna kring Enköping ned till Landskrona i dag. Prognoserna sade kallt och soligt för bara ett par dagar sedan. Men lågtrycksryggen som skulle svepa snabbt över landet bestämde sig för att stanna upp, fördjupa sig och ställa till med höststorm. Klass 1-varning för Stockholm och söderut efter ostkusten. Okej, då blir det vägen över Örebro i stället för rakt söderut mot Katrineholm och Norrköping. Jag kom i väg vid 9-tiden. Värst var vinden öster om Enköping. Där vågade jag inte köra mer än 70 bitvis, annars hade jag nog blåst omkull. Det blev sakta bättre ju längre västerut jag kom, med betoning på sakta. Tack gode Gud för hamburgerrestaurangernas varmluftstorkare på toaletterna, kalla händer blir snabbt varma och blöta handskar torkar på några minuter. Jag fortsatte min vingliga färd väster-söderut. Efter Jönköping fick jag vinden i ryggen och kunde hålla normal fart. När jag klev av efter Flåssmyr för att tanka brydde jag mig inte längre om att försöka dölja att jag frös så jag skakade. Jag stolpade in på macken följsam som Terminator och beställde enstavigt något varmt att dricka: ”Varm. Choklad. Nu. Tack.” Resten av vägen hem gick bra och ganska fort. Det kändes skönt att komma in i värmen efter 60 mil i kallt och stormigt grå-rusk. Men det var kul i alla fall. Jag är barnsligt förtjust i att köra motorcykel. Fast jag ska vara bättre klädd nästa gång.