Etikett: Off-topic

Produktplacering är egentligen jättelarvigt. Det är min officiella hållning; den duktiga, akademiskt bildade och rättänkande jagets hållning. Och de flesta produktplaceringar går mig nog förbi, det är i alla fall inget jag lägger märke till på en medveten nivå, men när den är övertydlig och dessutom visar en produkt som jag råkar ha, i en film jag tycker är bra, då tycker jag det är ganska kul 🙂 Som t.ex. filmen ’Mission: Impossible – Fallout’ från 2018 där en av agenterna kör en Triumph Tiger 800 (antar jag, inte 1200:an) XCx. Wow, det är ju… Min hoj! Fast vit. Annars är det precis samma hoj som jag kör. Koolt! Och det är en bra film. Jag älskar ’Mission: Impossible’-filmerna.

Som hojåkare tar jag helst de mindre vägarna och låter i stället resan ta lite längre tid. Det blir mer intressant då. Jag hinner se, höra, tänka och uppleva. Men när jag häromdagen beställde en tågbiljett Linköping-Malmö i en av SJ:s gula automater för tågbiljetter fick jag kanske mer än vad jag önskade.

Enligt sj.se fanns det biljetter kvar på 11:37-avgången, men enligt automaten var det slutsålt. Snälltåget fanns inte heller i automaten. Det fick bli 12:46-tåget. Jag knappade mig igenom köpet och fick ut en tredelad biljett som skulle lotsa mig ned till Malmö enligt följande:

1) Östgötatrafiken: Linköping – Mjölby (12:46 – 13:05)
2) Östgötatrafiken: Mjölby – Tranås (13:44 – 14:04)
3) Krösatågen: Tranås – Nässjö C (14:18 – 14:46)
4) Krösatågen Nässjö C – Alvesta (15:09 – 16:01)
5) Øresundstågen: Alvesta – Malmö (16:33 – 18:11)

Jag fick se delar av ett mycket vackert Sverige och jag gillar att åka tåg och det var väldigt glest med resenärer, men det blev sammanlagt ca. 1h och 50 min. väntetid på 4 olika stationer och jag fick inte åka med SJ på en enda delsträcka.

SJ, SJ, gamle vän… vad håller du på med?

Säga vad man vill om Covid-19/Corona, men visst är himlen osedvanligt klar och vacker de här dagarna, och jag har sovit bättre än på åratal de senaste nätterna. Jag tror det beror på att atmosfären – Jordens lungor – för en gångs skull är fri från flygets avgaser och buller.

Jag har blivit slumpmässigt utvald att deltaga i en enkätstudie vid Lunds universitet – kul! Enkäten kommer inom kort, skriver de, och avslutar med: ”Vi hade uppskattat om du vill svara.” Öööhh, vadå ”hade uppskattat”? Har jag redan sagt nej, eller? När blev pluskvamperfekt ett lämpligt tempus för att uttrycka någon slags… god ton, som jag antar att de försöker göra? Men jag hör samma fenomen ibland i receptionen på jobbet, av studenter som ska köpa kurskompendium: ”Jag hade velat köpa…” Pluskvamperfekt används för att uttrycka en fullbordad händelse i det förflutna, vill man uttrycka sig vänligt är det bättre med: ”Vi hoppas att du vill svara” och ”Jag skulle vilja köpa…”.

Zlatan gör mål igen. Efter den skadan i Manchester United åker han över till USA och visar hur fotboll ska spelas i MLS och LA Galaxy, sedan återvänder han till europeisk fotboll och AC Milan i Italiens Serie A, där han gör mål i hans andra match efter ett speluppehåll på två månader: ”Jag känner mig bra, men behöver ett par matcher för att komma i form.” Han är helt makalös! En gåva och ett fenomen. Jag är ingen presterare eller karriärist – jag har inte det drivet – men Zlatan inspirerar mig hela tiden att titta bortom tankar som ”Jag orkar inte” och ”Jag kan inte” och pusha mig själv lite mer och upptäcka att, jo, jag kunde och orkade visst. Tack Zlatan, du inspirerar <3

Vatten är liv, och efter sommaren 2018 vill jag inte klaga över att det regnar, men efter de senaste dagarnas (eller är det veckorna?) tröstlösa strilande måste jag medge att det börjar kännas klaustrofobiskt. Men i dag sken solen nästan, det var ca. 5 grader och vägarna var mer eller mindre torra. Vad passar bättre än att köra en sväng med motorcykeln? Jag kollade fjädringen och motionerade justeringsskruvarna till bakhjulet innan jag körde till närmaste mack för luft. Tidigare i höstas lärde jag mig av en bilist att kolla först så att pumpen är dränerad, annars får man fukt i däcken och det vill man inte. Tack, det tar jag med mig. Pumpen gav ifrån sig mycket fukt, så jag åkte vidare till OKQ8 på Sallerupsvägen i stället där det funkade bättre. När jag ändå var där passade jag på att tvätta hojen, det var länge sedan senast och de har totalrenoverat tvätthallen – allt är nytt, ljust och snyggt – så det var ett rent nöje.

Jag sitter på verandan på landet och gör ingenting. Hojen står och vilar under en stor pil, igår i skydd från solen, idag i skydd från regnet. Vi kör ingenstans idag.

En sådan här dag har jag tid att bara sitta och lyssna och betrakta, bl.a. hur post- och reklamutdelningen går till. Först kommer en bil körandes på den långa grusvägen som slutar i den här lilla byn, hen delar ut reklam. Sedan kommer ytterligare en liten bil körandes mellan åkrarna, hen kommer från Postnord. Till sist kommer en bil från CityMail, svänger upp mot grannen, backar bort till lådorna, delar ut ett par brev, och kör sedan tillbaka.

Tre olika bilar som kör alla dessa km och mil, fram och tillbaka, för att dela ut reklam (som, ärligt talat, mest används för att tända i braskaminen) och några brev. Och det sker i princip varje dag, året om. Det hade varit både billigare, mer effektivt och mer miljövänligt att låta en (1) operatör sköta all utdelning. Det måste inte vara en och samma operatör överallt i hela landet, men att ha dessa tre bilar körandes fram och tillbaka till samma brevlådor varenda dag är uppenbart irrationellt, korkat, dyrt, ineffektivt och framför allt dåligt för miljön.

I valfrihetens och den billigaste budgivarens namn har vi brutit upp post- och utdelningsmonopolet, som om det viktigaste som finns är möjligheten att tjäna pengar. Men det viktigaste som finns är ren luft att andas, rent vatten att dricka och ren mat att äta. Och det är inte (längre) en självklarhet. När ska vi fatta det? När ska vi våga stå upp mot neoliberalismens propaganda om den fria marknaden som är så oemotsagd att den ter sig som en naturlag, och i stället börja samarbeta kring det som vi faktiskt behöver och måste ha för att överhuvudtaget leva? Ett kollektiv med ett gemensamt syfte som samarbetar mot ett gemensamt mål är starkare än en samling individer som får härja fritt på bekostnad av det vi alla är helt beroende av: naturen. Och när vi har förstört naturen så till den grad att vi inte längre kan andas luften, dricka vattnet och äta maten utan att bli sjuka, då kommer pengarna inte vara värda mer än papperet de är tryckta på.

Vad är det som får oss människor att blunda inför det som mer och mer börjar framträda som ett faktum? Varför kräver vi bevis på längden och tvären för att något är skadligt för miljön, innan vi motvilligt släpper taget om det? Varför inte ta det säkra före det osäkra? Vad är det som är så viktigt att vi hellre riskerar en ren miljö och en natur som funkar hyfsat förutsägbart och som ger oss ren luft, vatten och mat?