Persedelvård

Sol och nästan varmt. Shortsväder. Jag ska ingenstans i dag, och den där glädjen och spänningen med att bara köra motorcykel – vart som helst, det spelar ingen roll, bara jag får köra hoj – finns inte där på samma sätt längre. Som i början. Det blir så. Någonstans på vägen släppte nyhetens behag och jag började se kostnaden per km för den årliga servicen i relation till hur jag körde. Inte för att jag inte älskar att köra motorcykel, det gör jag verkligen, men jag sparar milen till en annan dag, då jag faktiskt ska någonstans. Eller åtminstone har sällskap. Det blir ladd av batteri och puts av MC-kängor i stället. Jag smorde in dem förra helgen, nu har de stått och torkat i en vecka, då är det putsa, putsa, putsa med borste som gäller. För att få den där fina ytan. Det går sådär. Det verkar vara lite för mycket fett den här gången. När jag ställer ut dem i solen på balkongen är det som att fettet smälter och torkar upp. Att putsa dem efter det verkar ge en ganska blank och lite torrare, mer smuts- och vattenavvisande yta. Bra så.

Reign of Fire : Fight fire with fire

Vackert väder men kallt, knappt 10 grader. Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder, men jag låter hojen stå i dag och ägnar mig åt persedelvård i stället: försiktig rengöring av ställ med en fuktad mikrofibertrasa samt rengöring, infettning och (när fettet har torkat in ordentligt, vilket tar allt ifrån några timmar till några dagar) putsning av MC-kängor. Det blir en film också: ’Reign of Fire’ från 2002. Eller ’Drakarnas rike’ på svenska.

Det är en spännande och snygg film om hur drakarna tar över världen, igen. Efter att ha legat i dvala någonstans i jordens inre och väckts av ett tunnelbygge. De äter aska, som ju är näringsrik (men mest för växter, fast man kan väl tänka sig att drakarna har muterat), därför bränner de hela världen. De människor som överlever håller ihop i mindre grupper och byar och söker skydd efter bästa förmåga. Det gäller att överleva drakarna, tills de inte längre har något att elda upp och därför kommer att börja självdö, då kan jorden blomstra igen. Det är en bra historia, välspelat och snyggt trickfilmat. Jag gillar hur de skildrar det inrutade livet i skyddsborgen med fasta rutiner för allting – men också teater för barnen. Bevakning dygnet runt och ransonerad mat räcker inte för överlevnad, själen måste ha sitt också.

Matthew McConaughey, som dittills tydligen var mest känd för sin medverkan i romantiska komedier, gör här entré som tatuerad, tuff och välpumpad marinkårssoldat och drakdödare:

”It’s my territory, it’s your territory – they’re just renting it.”

Det jag nästan gillar bäst med filmen är att den till skillnad mot många andra katastrof- och apokalypsfilmer inte utspelar sig i USA utan i Europa, närmare bestämt England. Och att den är så uppfriskande otidsenligt vit (inga icke-vita skådespelare bara för att filmbolagets etiska riktlinjer stipulerar att bolagets produkter måste vara inkluderande).

Pumpad

Varför har inte alla bensinmackar en gripper?

Färre och färre bensinmackar har Gripper: en pump med enkel display för att ställa in trycket, tydlig ljudsignal som säger till när man har rätt tryck i däcket och en lång slang med ett kort litet munstycke som man liksom klämmer åt om däckventilen i hjulet. Och de mackar som har en Gripper byter ofta ut den mot en annan typ av pump med ett sådant där längre munstycke med en form som bara passar bildäck. Jag kan i och för sig förstå det, Gripper har en lång slang som hamnar under fötter och bildäck, som inte alltid hängs tillbaka snyggt och är kanske mer utsatt för skador och behöver kanske repareras oftare. Men jag kan inte pumpa däcken till min motorcykel med annat än en Gripper. Ventilerna till mina däck sitter rakt upp och mitt i fälgen (ekrade hjul) och det enda jag kommer in med där är en Gripper eller motsvarande. Och är det något som är extra viktigt när man kör motorcykel så är det däcktrycket. Jag kollar och justerar däcktrycket varannan vecka under säsong.

Jag har länge funderat över vad jag kan göra för att försäkra mig om att alltid kunna ha rätt däcktryck i hojen, även om de sista få kvarvarande mackarna inom rimligt avstånd byter ut sina Gripper mot andra pumpar. Jag kan knappast köra förbi verksta’n varenda gång jag vill kolla lufttrycket. Och hur gör jag när hojen stått stilla på landet en vecka eller jag är ute på långtur och kör dag efter dag utan att hitta en enda Gripper?

Jag testade en gång att justera däcktrycket med en rejäl cykelpump som har en tryckmätare och ett munstycke som passar bl.a. Schrader-ventil. Det gick bra, och när jag kollade på en bensinmack – med en Gripper – ett par dagar senare var lufttrycket mer eller mindre korrekt. En sådan pump kan man ju ha hemma i garaget, eller något mer avancerat och bättre, men vad har jag med mig på långfärden när jag inte vill köra in på varenda bensinmack för att leta efter en Gripper?

Senast jag var på Biltema hittade jag en liten cykelpump med tryckmätare och munstycke som passar Schrader-ventil. Den är ca. 30-40 cm lång, gjord i metall med ett munstycke som man skruvar på på ventilen tills den lilla piggen trycks ned (antar jag att det funkar så) och överlag en känsla av enkel, gedigen och tålig konstruktion. Pris 169 kr. Den får bo i top-boxen. Jag ska testa den så snart jag kommer till en mack med en Gripper så får vi se hur den funkar.

Något för motorcykeln också?

Ny hjälm: SHOEI GT-Air II

Nytt skydd för mitt fina huvud.

Det var fantastiskt fint väder i går för att vara ute och köra motorcykel: sol, lagom varmt (15-16 grader, tror jag) och lite blåst. Jag körde upp till Nilssons MC i Väla utanför Helsingborg för att köpa en ny hjälm. Min gamla hade gått drygt sju säsonger och ca. 12 000 mil, så det var mer än dags.

Jag fick mycket bra hjälp av en trevlig försäljare som var kunnig och tillmötesgående och som gillar att köra Honda Africa Twin. Hon berättade att en hjälm kan se bra ut på ytan och man kan tro att man kan sträcka lite på de där fem åren som en hjälm ska hålla i (som jag gjorde), men skyddet vid en olycka utgörs av att många olika komponenter fungerar optimalt tillsammans – som en helhet – och som exempel krymper det där frigolitliknande materialet inne i hjälmen ihop av fukt och värme och skyddar inte lika bra efter fem år.

Jag var öppen för att testa andra hjälmar, så länge de var vita och blanka – jag vill synas väl i trafiken – men eftersom jag har trivts så bra med min gamla SHOEI GT-Air började vi med efterföljaren SHOEI GT-Air II. Och längre än så kom vi inte, för den nya satt om möjligt ännu bättre. Som en smäck! Den kändes lättare än min gamla och alla reglage satt kvar där de brukade men löpte mycket smidigare (det var här jag plötsligt insåg att den där lilla tuben man får med vid köp av ny hjälm inte är superlim utan silikon, och vad den ska användas till). Pinlock ingick och medlemskap i SMC gav 10% rabatt. Vårens bästa köp.

När jag körde vidare insåg jag att en ny hjälm är mer än bara förnyad, ökad säkerhet vid händelse av en olycka. Det är komfort också; den nya hjälmen sitter bättre, ventilerar smartare och låter mindre. Och jag har bättre sikt än på länge.

På vägen hem hittade jag ett vackert fält med utsikt där jag stannade en stund för medhavd picknick, lite qigong och ligga i gräset en stund och bara… andas och höra humlorna surra.

Triumph Tiger 800 XCx på picknick i den skira vårgrönskan.

Kriega

Kallare väder på ingång, enligt prognos. Det kan t.o.m. bli snöblandat senare i veckan. Och det ska bli några minus på nätterna igen. Men i dag har det varit lika fint väder som förra helgen, fast varmare och inte fullt lika blåsigt. Höger backspegel släppte i motvinden förra helgen, så jag fick skruva lite på den innan jag kom i väg och tog motorvägen upp till Nilssons MC i Väla norr om Helsingborg.

Jag tittade lite på hjälm och lärde mig att man inte ska köpa en billigare hjälm i plast, den studsar bara vid en olycka, dessutom har den kort livslängd (ca. 2 år). En hjälm i glasfiber är förvisso dyrare, de brukar kosta från ca. 4 000 kr (en hjälm under 3 000 kr är troligtvis en i plast) men de tar smällar bättre vid en olycka. Och de har längre livslängd (ca. 5 år). Jag har en Shoei GT Air som kostade 5 500 kr när jag köpte den för alldeles för länge sedan. Nu är den uppe i 6 100 kr. Det är tydligen så, hjälmar blir inte billigare med åren, de blir dyrare. Men jag får 10% rabatt eftersom jag är med i SMC, då blir det femochetthalvt i alla fall. Och som en annan kund sade apropå att köpa en billigare hjälm: ”Vem är det man snålar på?”

Det blev ingen ny hjälm den här gången. Jag får återkomma i det ärendet. Men jag köpte en ny rygga: en Kriega 30 liter. Den hade inte så många innerfack eller ens ett laptopfack som jag hade önskat, men det är en rejäl och bra rygga som tål väder och vind och sitter bra. Jag ändrar lite på innehållet som jag brukar bära med mig i stället, så blir det bra.

Den här gången blev det fina vägen mellan Billesholm och Ask med ett stopp någonstans på Söderåsen för lite medhavd picknick. Vägarna var torra och fina och inbjöd till rolig körning, men de mindre var fortfarande sandade här och där och påbjöd lägre fart och försiktighet. Den vackra bokskogen manade till tystnad, stillhet och eftertanke.

Tack, träden i bokskogen.