P-biljetthållare

Efter att ha parkerat fritt i sex år på jobbets parkering fick jag till slut en p-bot om 600 kr i förra veckan. Så länge vår egen personal från parkeringskontoret kollade parkeringarna gick det bra att parkera gratis med motorcykel lite vid sidan av: i anslutning till parkeringen men utan att blockera något eller ta upp en bilplats. De var schyssta även mot bilisterna: det mesta gick att lösa med kommunikation först och ev. bot sedan och i sådana fall p.g.a. ett så uppenbart fel att ingen protesterade.

Men efter att jobbet lades ut på BG, Bevakningsgorillorna… -gruppen menar jag, Bevakningsgruppen. De som åker runt i små el-bilar som ser ut som reklambilar från RedBull. Tsss, var fick jag ’gorillor’ ifrån? Nåväl, efter att bevakningen av parkeringarna lades ut på Bevakningsgo… -gruppen, har p-böterna börjat hagla. Ett tag verkade det som att vi motorcyklister skulle få vara fredade, men till slut kunde de inte hålla sig utan började lappa oss också.

Jag fick min p-bot för att ha parkerat på ”ej anvisad plats”. Men eftersom jag strikt sett inte stod inom det område som utgör själva parkeringen (jag brukar stå i en yta direkt utanför som skulle ha blivit ett cykelställ men som aldrig blev det), skulle jag nog kunna bestrida boten med hänvisning till att vakten har gått utanför sin jurisdiktion. Det skulle vara tillfredsställande att få rätt och att klämma dit ett p-bolag i processen, men jag valde att lägga min energi på något mer konstruktivt i stället och något jag i vilket fall som helst behöver i andra sammanhang: en hållare på motorcykeln för p-biljett.

Man kan ofta köpa p-biljett för sitt fordon via en app till mobilen, det gör det enkelt att köpa p-biljett även för motorcykel. Men jag är ingen app-människa, jag har varken Googledroid eller iPhone, och jag värnar om min integritet och vill därför lämna så få digitala spår efter mig i appar och webbsidor. Att tejpa fast en p-biljett på insidan av skärmen på motorcykeln skulle nog fungera för det mesta, men någon gång kommer någon stjäla biljetten och den boten vill jag inte ha.

Bland alla tillbehör till motorcyklar borde det finnas en liten låda i plast med ett enkelt lås som man kan fästa på insidan av skärmen och ha en p-biljett i. Eller varför inte någon slags tillsats till mobil-/GPS-hållaren? Jag har frågat i ett par affärer, och några bekanta som kör hoj, men alla har bara tittat på mig som om de överhuvudtaget inte förstod vad jag pratade om. Parkering? Betala? P-biljett? Upplevelsen var: jag känner hur mina läppar rör sig och formar ord men tydligen kommer det inte ut något som helst fattbart ur min mun.

En mobil-/GPS-hållare, vilken som helst, borde iofs fungera för p-biljetter också, bara fodralet har en dragkedja som man kan ha ett litet hänglås i. Men de s.k. dagbiljetterna för ett dygns parkering på jobbet får inte plats i ett mobilfodral, jag skulle behöva något annat, något större: en konstruktion i genomskinlig plast som går att öppna och låsa. Det borde inte vara så svårt att bygga själv.

En enkel konstruktion: två lika stora bitar i plast, ca. 10*20 cm (som rymmer en dagbiljett), där överdelen sluter om underdelen med hjälp av ett par kantbitar (annars är det enkelt att pilla ut p-biljetten den vägen), i ena kortänden kan ett par bitar buntband fungera som gångjärn, i andra änden borrar jag ett hål för ett litet hänglås, limmar sedan fast konstruktionen i fästet för mobilfodralet till en mobilhållare. Om plasten och limningen håller borde det kunna bli bra.

På Biltema hittade jag ett minimalt hänglås, genomskinlig akrylplast 30*30 cm (2 mm tjockt), epoxi-lim och en standardhållare för mobiltelefon. Vass kniv, slippapper och ett par bitar buntband hade jag hemma. På bilden syns en tub Express-epoxi, men den var värdelös att jobba med. Jag trodde själva limmet var express och tuben medgav flera limningar, men när jag väl hade öppnat tuben tog det bara ett par minuter innan allt hade härdat till en oanvändbar klump.

Grejer som behövs för en hemmagjord p-biljetthållare.
Konstruktionen sedd underifrån/bakifrån.

Jag använde en vass kniv, typ mattkniv, för att skära ut de bitar i plasten jag behövde. Jag skar inte hela vägen igenom, efter ungefär halvvägs knäckte jag plasten mot en hård kant och efterarbetade lite med slippapper. Aceton är bra för att rengöra ytor som ska limmas. Jag hade ingen den här gången men ruggade upp alla ytor som skulle limmas med slippapper och ansträngde mig för att få till en bra blandning av epoxin så den härdade ordentligt.

Att borra i plast trodde jag skulle vara som att skära i smör, men det var klart segare än så. Det viktigaste när man borrar i plast är att borra långsamt, så att plasten inte blir för varm eller börjar smälta. Jag använde en 4 mm träborr först, men när jag skulle borra upp hålet till 5 mm använde jag en för metall och känslan var att den skar lite lättare genom plasten.

Fäste till mobilhållare.

Mobilhållaren är konstruerad så att man fäster mobilfodralet antingen på en liten arm (som då sitter i fästet till ena sidospegeln) eller på ett fäste på styrstången. Jag ville ha både och: den lilla armen men fäst i styrstången. Jag skruvade bort en liten platta på styrstångsfästet och skruvade dit armen i stället med en lite längre skruv. Det gick bra och kändes stabilt.

Fästet i styrstången skruvas inte fast, i stället används två buntband. Det känns väldigt B. Men samtidigt är de medföljande buntbanden konstruerade så att man kan öppna dem, det har jag aldrig sett tidigare och det känns rätt avancerat. Men det förfelar själva idén med just buntband (och särskilt i det här fallet), så jag använde två vanliga i stället som inte går att öppna. Och det sitter faktiskt riktigt bra.

Motorcykel med p-biljett.

När jag hade limmat ihop min hållare för p-biljett klippte jag bort det mesta av fodralet för mobilen och limmade dit min konstruktion. Den lilla armen sitter permanent på styret, men så att den går att vika undan och inte blockerar instrumentpanelen, och när jag ska använda p-biljetthållaren klickar jag i den på den lilla armen och låser in p-biljetten. Inte världens snyggaste konstruktion – jag och epoxi blir ofta kladdigt – men den fyller sin funktion och jag har testat den med framgång.

Jag vet inte hur stor marknaden är för en sådan här produkt, men det vore kul att se den i serieproduktion 🙂

Bakfram

Kör till Nilssons MC i Väla för att testa Jofamas MC-ställ Luxor och Lux men får vänta ett par veckor innan de kan beställa hem. Jag har troligtvis stl 52 och skulle kunna köpa direkt på jofama.se, det tjänar jag en tusenlapp på, men jag vill testa ordentligt i butik, så jag känner att det verkligen passar och sitter som det ska. Och jag är tacksam att stället finns så nära som i Helsingborg, annars hade jag fått åka långt för att prova det, och då försvinner snart ev. ”vinst” man gör genom att handla på webben. Dessutom är de alltid trevliga, kunniga och tillmötesgående på Nilssons MC – de är väl värda ett besök.

Det blir en burgare på Max innan jag kör hem. Gud, vilken stökig och högljudd miljö! Och som om det inte är nog måste de spela musik också. Ingen hör den eller njuter av den, den får bara alla att bli mer högljudda. Det är sällan jag äter på hamburgerhak, men varje gång ångrar jag mig: ”Jajustdetja… Varför gör jag såhär?” En banan, juice och en dubbel-Snickers på en mack är bättre.

Camping

Jag kan vara på kör-humör och älska att känna fartens tjusning, och jag uppskattar den mycket som en pålitlig och bekväm långfärds- och pendlarhoj, men det är vid sådana här tillfällen som jag känner att min motorcykel kommer till användning helt och fullt: när jag kommer ut i naturen med den. Det är då jag vet att jag valde helt rätt när jag köpte en Triumph Tiger 800 XC (istf XR-modellen eller den tyngre Tiger Explorer 1200 eller någon annan hoj).

Camping med Triumph Tiger 800

 

Den här gången blev det en övernattning i tält i en bokskog någon timma från Malmö. Jag kom i väg lite sent och det var mer eller mindre mörkt när jag parkerat och hittat nattläger, men jag fick upp tält och sovsäck utan problem. Det var stjärnklart och helt vindstilla och så tyst att jag hörde vattnet porla i den lilla bäcken nere i botten av ravinen. En skugga flög tyst förbi ett tjugotal meter från mig mellan träden; en uggla av något slag. Jag hade någon idé om att äta middag men var så mätt på intryck att jag gick och lade mig. Jag låg en stund och lyssnade på en fågel som skrek långt borta och nattfjärilarna som studsade mot tältduken innan jag somnade. På morgonen var det fuktigt, makalöst vackert och fortfarande helt stilla. Jag åt en Real Turmat-kebabgryta till frukost, gjorde lite qigong och lagade kaffe i kåsan: en halv näve kaffe av valfri sort (brygg-, kok-, espresso-) och kokande vatten på det, låt stå så att kaffet sjunker till botten, var stilla på handen och drick försiktigt så du slipper sumpen – gott och perfekt qigongövning.

packat för campingJag packar så mycket som möjligt i sidoväskorna och spänner fast ryggsäcken tvärs över med ett regnskydd om ryggsidan, inte utsidan, så jag får alla remmar och spännen på plats. Jag körde en gång med tomma sidoväskor och full ryggsäck, men det blev slirigt och instabilt, som om jag inte riktigt hade fäste på bakhjulet. Jag kör i ett par ofodrade Lundhagskängor med höga skaft, de funkar bra både till motorcykel och vandring/camping. När jag parkerat packar jag om från sidoväskor till ryggsäck och byter om till ett par frilufts- eller vandrarbyxor och lämnar hjälm, byxor, handskar och lite annat kvar i sidoväskorna på motorcykeln. Understället är detsamma för mc som till vandring, mc-jackan behåller jag på, resten går i ryggsäcken. Det funkar om jag inte ska gå långt.

Tvättdag

NikWax Tech Wash - för MC-ställTvättdag i går. Efter drygt 3 000 mil i alla slags väder och vind och med ledning av en konstig odör i hallen där mc-stället hänger, var det dags för det. Jag har ett Lindstrands med jacka Qurizo och byxor Q-pants. Enligt tillverkaren ska man tvätta deras textil-gortex-ställ med Nikwax Tech Wasch och impregnera med Nikwax TX.Direct. Bäst att följa sådana råd när det gäller hi-tech-kläder. Jag trodde det skulle vara svårt att få tag i Nikwax, eller att jag skulle behöva specialbeställa det direkt från Lindstrands-Jofama, men det fanns på närmaste XXL – All Sports United.

Jag har tvättat sönder ett mc-ställ en gång, ett Halvarssons Amazonas. Jag vet inte varför, jag fick hjärnsläpp och gjorde typ 11 fel av 10 möjliga: tvättade i 40 grader med ett tvättmedel som iofs var avsett för funktionskläder men inte mc-ställ och avslutade med att torktumla! Jag tror hela stället faktiskt krympte lite, sömmarna i byxorna började gå upp och kardborre-fästena för skydden inuti jackan lossnade. So, whatever you do: följ tillverkarens tvättråd!

Den här gången använde jag rätt tvättmedel, rätt impregnering och tvättade i 30 grader handtvätt – utan att torktumla efteråt. Jacka och membran i en maskin, byxor och membran i den andra. Jacka och byxor impregnerade jag, inte membranen. Sedan fick allt dropptorka. Det gick bra. Jackan blev riktigt fin och ser ut som ny. Byxorna blev sådär och ser inte riktigt rena ut, men de tar ju mer skit.

Det var intressant att se hur ett mc-ställ är uppbyggt utifrån och in: ytterlager i något slags gortex, skydd för axlar och armbågar och knän och höfter, regntätt membran (som på Amazonas var laminerat på utsidan, vilket ger en lite blankare yta och gör att man i princip kan stå och duscha utan att bli blöt) och längst in ev. foder.

Rätt grepp om MC-skyddSkydden var lite meckiga att få fast igen, och få dem att sitta rätt precis där man vill ha dem. Tålamod. Jag tyckte det var enklast att först lägga skyddet på utsidan av plagget och måtta fram en uppfattning om ungefär var och hur det ska sitta, sedan hålla skyddet så att man täcker för kardborre-fästet, och när skyddet befinner sig på plats för man försiktigt bort handen och trycker fast skyddet. Det blir alltid lite efterjustering i alla fall – på och av, på och av, på och av med kläderna – innan skydden känns bra, men det gick ganska smidigt ändå.

Det känns skönt att ha tvätt av mc-ställ avklarat. Nu är det redo för ännu en säsong. Men det kanske inte ska dröja 3 500 mil innan jag tvättar det igen 🙂 Alla de där flugorna som dödskraschar mot en när man är ute och kör, tillsammans med regn och damm och pollen och avgaser och gummipartiklar… det blir en ganska illaluktande sörja till slut.

Skovård

Nyservade mc-stövlarJag rengjorde mina TCX MC-kängor i går. Jag trodde de var gjorda i enbart plast, gummi och gortex, men i den lilla instruktionsboken stod det att yttermaterialet är av läder och ska smörjas in regelbundet med speciell skokräm för maximal hållbarhet. Det har jag inte, varken specialskokräm eller smort in stövlarna. Efter att ha torkat bort värsta smutsen och dammet med en mikrofibertrasa och sedan borstat rent och fint med en mjuk skoborste, smorde jag in lädret på kängorna med ’Original Mink Oil’ ist. Den var trög, kladdig och luktade ganska illa. Dessutom såg det ut som jag tagit för mycket. Kängorna fick stå över natten men det hjälpte inget, de var fortfarande lika kladdiga och flammiga. Men när de fick stå i solen liksom smälte minkoljan och torkade så småningom upp och kängorna blev mjuka, smidiga och som nya – wow! Jag hoppas minkoljan inte gör något dumt med sömmarna i lädret bara, ibland kan ett fett få ett par stövlar att börja läcka i sömmarna för att lädret reagerar konstigt med just den typen av fett. Om inte, fortsätter jag med minkolja. Jag lär bli varse vid nästa regn.