Pinlock

Pinlock - detaljJag har använt Pinlock på hjälmvisiret sedan länge, tycker det fungerar mycket bra mot kondens. Eftersom jag kör från april till november och upplever en hel del dagar med kyla och väta är Pinlock, eller något motsvarande system, nästan ett måste. Det skulle vara mycket jobbigt att köra utan; hålla på att öppna och stänga visiret vid varje rödljus för att inte få kondens (alt. hålla andan).

Fästena på insidan av visiret – de små ”knopparna” – fungerar bra och håller, men motsvarande ställen i Pinlock blir lite ut-tänjda efter ett tag, vilket leder till att det inte sitter helt tätt mot visiret längre, vilket är en absolut förutsättning för att det ska fungera. Det brukar sammanfalla med att det ändå är dags att köpa nytt visir – det blir repor på det med tiden, och den där vattenavvisande filmen nöts bort – och då kan man lika gärna kosta på sig nytt Pinlock. Men jag är inte lika kinkig med en och annan repa på visiret som jag var i början, och jag vill fortsätta utvärdera Biltemas ’Vattenavvisare’ 250 ml (Art. 36-40), så den här gången tänkte jag försöka förlänga livet på visiret och fixa det själv på något sätt.

Att göra något med Pinlock visade sig vara svårt. Jag försökte klippa till nya små fästen som inte var lika djupa som de befintliga, men det fungerade inte alls. Helst hade jag velat flytta de små knopparna på visiret närmare varandra, det skulle få Pinlock att sitta tajt mot visiret igen, men det går inte. Med en liten bit persienn-snöre i skåran i knoppen fick jag dock samma effekt som om jag hade flyttat dem. Och Pinlock sitter dikt an mot visiret igen. En får se hur länge det håller 🙂

Update 2018-06-09: Jag har fortfarande inte fått tillfälle att testa hur detta fungerar i regn, för det har knappt regnat en droppe sedan jag gjorde den här ”lagningen”, annars verkar det fungera.

Vinterväglag

Vinter, väg och snö

Brrr, kallt och mer snö i dag! Jag har iofs inte tänkt börja köra regelbundet förrän en bit in i april, men våren känns avlägsen i dag. Det märks att vi för en gångs skull har en vinter värd namnet. Jag kan tycka om det, men nu börjar jag längta efter att få ta ut Tiger på säsongens första tur och köra lite. Senast jag körde var någon gång i januari när jag var och tvättade hojen. Jag skulle behöva köra till Bröderna Nilssons i Väla i Helsingborg och köpa ett nytt visir med ett sådant där innervisir som heter PinLock och som hindrar kondens. Jag köpte ett för drygt ett år sedan och efter 3 000 mil krymper PinLock lite och ligger inte an mot visiret längre, så det blir kondens och varje gång det regnar får jag regndroppar mellan visiret och PinLock som inte går att torka bort. Det verkar som att det där PinLock har en livslängd på ca. 2 000 mil, sedan börjar det att krympa.

These boots

Mina första MC-stövlar köpte jag på Biltema. De fungerade bra första säsongen och höll mina fötter varma och torra. De kändes smidiga också, schyssta stövlar för en nybörjare som jag. Andra säsongen kunde jag hälla ut vatten ur dem efter ett kraftigt regn. Första gången trodde jag att jag hade tappat stövlarna på vägen, sedan att det var hål i dem, men nu under tredje säsongen insåg jag att de tar in vatten främst via den där vadderade delen/”plösen” på framsidan av stöveln, utanpå vristen. Om jag fettar in den kanske det blir bättre. Det kanske är likadant för alla stövlar. Å andra sidan är de väldigt slitna och inte mycket till skydd om det skulle hända en olycka.

Jag köpte ett par nya MC-stövlar på outlet i stället, Lindstrand Outlast. Bra, rejäla kängor. Skydd för fotknölarna har nog alla MC-stövlar, fast många har bara lite extra gummi i form av en ringliknande uppbyggnad, men Lindstrand har rejäla och hårda skydd för fotknölarna, tårna och framsidan av benet. De känns lite som ett par slalomkängor. De gamla känns som att åka motorcykel barftota i jämförelse.

Jag har fortfarande inte riktigt lärt mig hur jag växlar i de nya MC-stövlarna. Jag får in friläget ibland och missar växlar och har mig – skitjobbigt! Det verkar som att konsten att växla är något som sitter i kroppen, och att känslan i foten/stöveln är intimt kopplad med hur växelhanden agerar. Det lär ta ett tag innan jag har gått in mina nya Lindstrand och vant mig vid känslan i dem och kan växla mjukt igen. Men det är väl något man lär sig. Och det känns trots allt bättre med ett par rejäla MC-kängor som håller fötterna torra och har bättre skydd. Yttersulorna är bättre också. Jag har bättre ”väg-grepp” nu och de känns inte lika halkiga på grus och annat glattare underlag som de gamla kunde vara.

Topboxfix med kemisk metall och Bumper Shine

Mek med topboxen i dag. Jag försökte limma ena fästet med epoxi förra året. Själva limningen blev bra och stark, men när jag öppnade locket till topboxen gick limingen sönder direkt. Sprinten som binder samman över- och underdelen är trögare än limningen var stark. I dag slog jag ut sprinten och ersatte med en bit M3 gängstång (Clas Ohlson) med en låsmutter i vardera ända. Gängstången är något smalare än sprinten. Fästet lagade jag igen, den här gången med kemisk metall. Det blev kletigt och fult, men det verkar hålla bra. Och det blir fint sedan när man sandpapprat.

Kemisk metall är bra och stark till många saker. Jag vet inte vad jag skulle göra utan den. Jag har använt den med mycket bra resultat till en spricka i bensintanken (håller fortfarande), ena fästet i topboxen och en annan plastdetalj på motorcykeln. Kemisk metall är lätt att jobba med och/men härdar snabbt när man väl har blandat den – man måste vara väl förberedd på var och hur man ska applicera den och jobba snabbt.

Och det är kinkigt med hur mycket härdare man har. Ju mer härdare desto starkare, kan man tro, men det är tvärtom: det härdar alldeles för snabbt och blir skört som gips i stället. Mina erfarenheter hittills är att hellre ha lite för lite härdare och låta det härda långsamt i stället. Det ger också några minuter extra att applicera blandningen.

Det är ytterligare en likhet med ha motorcykel och Qigong. Ha inte bråttom. Du blir inte stark genom att träna hårt snabbt, du blir bara stor och stel. Ska du bli stark på riktigt måste du ta tid på dig. Ska du åstadkomma något sker det visserligen med ansträngning men utan besatthet och anspänning. Som Qigong: andas, slappna av och njut – ett steg i taget. Tid har vi.

Topboxen blev som ny efter jag sandpapprat lagningen, rengjort den noga och polerat upp den med några strykningar Bumper Shine. Ett tips: häll lite Bumper Shine i en burk, dryga ut med en skvätt vatten och använd en lackstrykare. Ha tålamod, ta det lugnt, en sak i taget, andas och stryk tunna lager. Bumper Shine är rinnigt som vattenfärg och är inte kul att få på lack, krom eller kläder. Bilden nedan till vänster visar topboxen med Bumper Shine på undersidan, utan på ovansidan. Till höger lagningen av fästet och nya sprinten.

Topbox-fix

MC-verktyg

Under sadeln ligger ett litet fodral med verktyg. Det är alla verktyg jag behöver till motorcykeln, sägs det. Jag tycker det är helt fascinerande att så få verktyg kan täcka upp behovetav att meka med en hel motorcykel. Jag ska kunna göra allt från att montera bort tanken till att ställa in bakdämparen med dem. Min enda riktiga erfarenhet av verktyg kommer annars av att jag haft träbåt några år, och då har man snarare användning för en hel verktygsbod – tänk om alla verktyg man behövde för båten rymdes i en liten väska i förpiken!

Verktygen till motorcykeln var i ganska dåligt skick när jag köpte den, sådär så jag tänkte: ”Jag slänger dem och köper nya i stället.” Men min handledare tipsade om att låta dem ligga i olja några dagar i stället, för att få dem snygga och smidiga igen. Och efter att de torkats och putsats ser de helt okej ut igen.

MC-verktyg