Att sitta på en sadel, hålla i ett styre och känna vinden i ansiktet.
Etikett: Qigong
Känn dina fötter, fokus i handflatorna, raka men avslappnade händer, andas djupt ned i magen. Tänk inte på någonting. Betrakta. Utan före-ställningar och idéer om hur det borde vara eller kännas. Andas igen. Fortsätt att känna dina fötter. Qigong. Här och nu.
133 mil sedan i fredags e.m. Snitthastighet 76,3 km/h, snittförbrukning 0,46 l/mil (med sidoväskor, motvind och en för mig ganska hög hastighet de sista 20 milen). Det regnade lite av och till i dag men det är fortfarande varmt för årstiden och mycket vackert. Träden börjar sakta explodera i rött och gult. Löven lyser som av en inre glöd, även en sådan här dag. Vinden river i träden och på vissa ställen faller löven som snö och lägger sig i drivor utmed vägen. I dag är vägen målet: att köra motorcykel. Och då händer något med tiden, eller med avståndet, för jag har aldrig kommit hem så snabbt som i dag.
Hett, det var alldeles för hett för att köra i går. Egentligen. Ändå körde jag 44,5 mil i den tryckande hettan.
Tiger startade med en gång efter att ha stått parkerad utomhus i drygt en vecka. Annars har den börjat bli svår i starten ibland. Jag drar in kopplingen och trycker på start men ingenting händer – stendött. Inte ett ljud. Men om jag bara fortsätter att hålla in kopplingen och försöker en andra gång, startar hojen utan problem (ibland får jag rulla lite fram och tillbaka).
Man måste hålla in kopplingen för att kunna starta hojen, så jag tänker att det måste finnas en givare någonstans som säger: ”Kopplingen är inne, du kan starta”. Och jag får känslan att den givaren har börjat glappa eller fått en fördröjning som inte fanns där de första säsongerna. Batteriet verkar vara laddat och bra, för när hojen väl startar startar den utan problem. Och i allt övrigt går hojen hur bra som helst.
Jag kom i väg strax efter fyra på eftermiddagen. Som mest visade termometern på hojen 31,5 grader. Jag trodde det skulle bli outhärdligt, men det gick förvånansvärt bra. I början fläktade det skönt, och senare på kvällen när temperaturen föll under 26 grader var det vindstilla. Det är skönt att köra utan att behöva parera vind hela tiden. Och jag körde med så öppet ställ som det gick.
Det rullade på bra. Det kändes skönt att sitta på hojen igen efter att ha varit i ett annat element i drygt en vecka. Jag kände en sådan tacksamhet och glädje. Över att kunna vara, andas och röra mig i dynamiken mellan dessa två element. Som Qigong – Yin och Yang. Tack <3
Jag är på väg igen och kör på en skön 80-väg som skär genom ett vackert och rikt landskap av gammalt berg, skogsdungar och böljande sädesfält. Solen värmer och jag har den friska vinden i ryggen. Jag tittar upp och ser en stor örn sväva ovanför mig i den blå himlen. Jag tar ett djupt och fullt andetag och för ett ögonblick känns det som att jag är ett med örnen och allting. En fantastisk känsla av frihet, tacksamhet och momentum. Jag är på väg. Jag kör min väg. Tao – vägen – det att färdas.
Lantköket Tindered utmed E22.
Jag kör E22 söderut som är vacker milen norr och söder om Valdemarsvik. Det finns en vägkrog, eller kanske rättare ett lantkök som de kallar sig själva, någon mil norr om Gamleby som heter Tindered. Jag har sett det några gånger tidigare och tänkt att där kan man stanna för att tanka både bensin och äta något men har alltid kört förbi ändå: ”Nja, det ser ju helt och rent ut men man vet aldrig, och hur trevliga brukar sådana där vägkrogar egentligen vara?”
Den här gången var jag för hungrig för att köra förbi, och det var en sådan vacker dag, så jag stannade för några liter bensin och en stadig lunch. Jag är ingen expert på vägkrogar eller lantkök, men Tindered är hittills den finaste, trevligaste och charmigaste krog utmed vägen jag någonsin stannat vid. Det fanns gott om parkering och platser på uteserveringen. Och det finns en liten strand, så man kan bada om man vill! Bra bemötande och service, god mat, mycket annat gott att välja på, och man kan köpa souvenirer i en shop intill.
Jag får inte betalt för att skriva sådant här, utan jag vill bara dela att Tindered är verkligen värt ett stopp på vägen. Tack för en god burgare och en fin upplevelse!
Körde ut till en ganska närbelägen bokskog i går kväll för en enkel övernattning i tält. Vackert, tyst och stjärnklart. Parkerade hojen på lämplig plats och steg av, tog av mig hjälm och öronproppar och såg mig omkring på de tysta träden som stod i skymningen och tittade på mig, hörde en koltrast drilla någonstans där uppe. Låste och bytte om. Hjälm, handskar, ryggplatta, byxor och tröja med överkroppsskydd kvar i hojen. Jag kör i vandrarkängor sådana här gånger och använder jackan utan skydd som skaljacka. Stuvade ryggsäcken, satte mobilen på ljudlös och vandrade iväg ut i skogen. Hittade en fin plats efter någon kilometer eller två. Slog upp tältet i mörkret, sedan var det för sent för middag. Det blev REAL Turmat ’Pulled pork m. ris’ till frukost i stället. Det brukar bli så, när jag väl har kommit fram och fått allting i ordning är jag så mätt på upplevelser att jag är färdig för sovsäcken. Det blev en kall natt, sov sådär. Men det är underbart jordande och närande att komma ut i naturen, skogen, och sova en natt i tält. Jag drar mig alltid för att köra tillbaka hem till smutsen och larmet i stan sedan. Jag skulle vilja stanna där ute, bland träden och stjärnorna.
De två älskande, Venus och nymånen, som aldrig möts, i en vacker dans, i en stjärnklar himmel.
På vägen hem körde jag många små, fina vägar. Alla var vackra men den väg som gjorde störst intryck på mig just i dag var 110 söderut mellan Billesholm och Tågarp. Vägen i sig är rak, platt och tråkig, men utsikten söder- och västeröver är imponerande och mycket vacker.
OT (off topic). Tyvärr inte oväntat men jävligt otäckt: EU vill spåra mobiler mot Corona. Jag är inte lagd åt konspirationsteorier, men jag kan inte låta bli att tänka på hur lägligt Covid-19 kommer för alla stater och aktörer som vill ha en bra anledning till att tvinga in oss i ännu mer övervakning. Det mest otäcka av allt är att många kommer att tycka att det är en bra idé och frivilligt koppla upp sig. Brrrr!
Onsdag morgon. Blå himmel, strålande sol och tjugo grader i solen på balkongen. Eftermiddagsskift på jobbet. Då tar jag hojen. Det är fortfarande is på en liten vattenpöl i skuggan vid garaget efter nattens frost, men i övrigt är vägarna torra och det rullar på fint. Kallt och vackert. ”– Det finns Yin och det finns Yang.” Det kanske inte svarar på vad själen är för något men sammanfattar ändå allt man behöver förstå på något sätt. Det är inte vår i luften, än, men sköna vibrationer och en spirande vårkänsla i kroppen. Andas och njut. Nothing compares to riding a bike <3
