Jag såg på The Pack att både Cake och RGNT Motorcycles har gått i konkurs nyligen. Cake har vunnit prestigefyllda designpriser och RGNT är ju snygg så man baxnar, dessutom svensktillverkad med ett relativt rimligt pris. Det är Cake också, svenskt. Men det räcker tydligen inte med att vara elektrisk och ha en snygg design. Kanske är det en mognadsprocess branschen måste gå igenom. En elektrisk motorcykel som är och känns som en iPad på två hjul är inte intressant – i längden. Själv är jag positivt inställd till elektriska motorcyklar och ser inget annat framför mig än att min nästa hoj är elektrisk. Men allt som inte kommer minst 30 mil på en laddning ser jag mest som dyra – om än snygga – leksaker. Något annat jag saknar när det gäller el-motorcyklar, är information om vad man gör när batteriet börjar degradera? Jag har mejlat ett par tillverkare och frågat just det: ”Kommer det att finnas möjlighet att köpa ett nytt batteri? Ungefär mellan tummen och pekfingret, hur mycket kommer det att kosta i sådana fall? Eller förväntas jag helt enkelt köpa en ny motorcykel när batteriet tar slut?” För det gör det ju, till slut. Ett batteri har en begränsad livslängd; en begränsad mängd uppladdningar och urladdningar. Jag har kört drygt 14 000 mil på 9 säsonger, och då har jag hållit igen, så det är en relevant fråga. Men jag har inte fått någon respons på mina mejl – jag vet inte ens om de har kommit fram eller om någon har läst dem eller vad. Så, jag väntar och fortsätter med bensin ett tag till. Kanske inte för att jag kommer så mycket längre än 30 mil på en tank, utan för att jag fyller en tom tank på några minuter och kan köra ytterligare 30 mil med en gång. Och jag kör ofta 30, 40, 50 mil eller längre. Ska jag bara ned till stranden tar jag cykeln.
Vårvinterljus
Energica Experia
Wow! Zero DSR i all ära, men ja, äntligen! En stor och snygg touring-adventure-hoj med ett batteri på 22,5 kWh som snabbladdar på 40 minuter och har en räckvidd på uppåt 40 mil. Energica Experia – VILL HA! 🙂
Triumph TE-1, fas 3
Wow, det händer grejer hos Triumph. Jag ser ingen information om batteri, räckvidd, effekt, acceleration eller sådant, men prototypen ser väldigt snygg ut. Och visst är motorljudet parat med tuff, stegrande musik som får det att låta oerhört maffigt, men det kanske är så det kommer att kännas att köra en elektrisk Triumph: www.triumphmotorcycles.co.uk/
Vill ha! 🙂
Vinterdäck
Jag är ingen expert på motorljud, och jag tycker att det där med hur en motorcykel låter är såpass oviktigt att jag utan problem skulle kunna köra en elektrisk motorcykel som knappt låter alls, men när jag gick utmed ringleden i dag och bland alla andra motorljud urskiljde det distinkta ljudet av en motorcykel, då tittade jag. Men inte för att den lät på ett speciellt sätt, utan för att jag blev förvånad att höra och se en motorcyklist vara ute och köra när det är nära noll och små fläckar av snö i gräsmattorna. På vägen tillbaka sedan såg jag en blå Honda Transalp stå utanför en port. Med dubbdäck. Jag gissar att det var den jag såg tidigare. Dubbdäck ger grepp såklart, men jag tycker ändå att det är bra kaxigt (på ett positivt sätt) att köra motorcykel på vintern. Och kallt.