Larma av

Jag körde ut till en vacker bokskog i fredags efter jobbet för att sova en natt i tält. Back to nature. Det var grått och kallt och jag fick en sådan längtan att sitta kvar på hojen och bara fortsätta och köra långt, långt – hela dagen. Det är något med hösten, något vackert och vemodigt, som väcker en längtan. När jag kom fram till skogen stod de stora träden omkring mig i tyst majestät. Men de har så mycket att berätta, om man stannar upp och lyssnar. Lugn. Andas. Tacksamhet. På natten var det kanske nattfrost men framför allt stjärnklart och jag kunde se tusen stjärnor genom trädens lövverk. Morgonen var lite grå men snart blev det soligt och varmt. Jag packade ihop, gjorde frukost och gick tillbaka till motorcykeln.

Jag stannade och tankade på vägen hem. När jag skulle i väg igen kunde jag inte riktigt larma av motorcykeln. Jag tryckte på den där lilla sändaren som man larmar av med och solen sken rakt in i displayen så jag såg inte men utgick ifrån att larmet var inaktiverat och vred om tändningsnyckeln – då gick larmet igång! Jag stod som en biltjuv med en illtjutande motorcykel vid en av pumparna och försökte febrilt larma av. Fan, fan, fan! Till slut tystnade hojen. Men larmet hade bara ställt om sig till att reagera på förflyttning i stället, så fort jag lade in friläget och började rulla bort hojen mot parkeringen började den tjuta igen. Fan, fan, fan! Efter en stund i solen kunde jag i alla fall larma av och köra hem utan vidare missöden.

Den lilla sändaren som man larmar av med

Jag har tänkt på det tidigare, att när batteriet i den där lilla sändaren som man larmar av med tar slut, då kan man ju inte stänga av larmet på motorcykeln. Och jag byter hellre det batteriet tre år för tidigt än står ute i skogen någonstans och inte kommer hem för att jag inte kan larma av hojen. Men i vanlig ordning är det ju vissa små saker som man glömmer och glömmer och glömmer igen, tills det blir helt nödvändigt att ta tag i dem. En urmakare i stan fick byta batteriet. Han sade att det hade läckt lite men trodde inte det var någon fara. Rådet han gav mig var att byta batterier i klockor och annan liknande utrustning var tredje år, bl.a. för att undvika läckage från batteriet. När jag kom hem skruvade jag isär extrasändaren till larmet som bara har legat i en låda i fem år och tog ut batteriet. Det var lite meckigt men det hade inte läckt.

Inträtt körförbud

Det får man om man glömmer att besikta sitt fordon, vilket jag blev varse om i dag då jag blev stoppad av Polisen som vänligt upplyste mig om att min motorcykel är belagd med körförbud, eftersom den skulle ha besiktats i juni i år, och utdelade böter om 1 500 kr.

Aha, på det viset. Jag hade helt bestämt fått för mig att det var de fem (5) första åren man inte behövde besikta en ny motorcykel. Men det är fel. Det är de tre (3) första åren som är fria, sedan är det vartannat år vilket i praktiken oftast innebär att man inte behöver besikta en ny hoj de fyra (4) första åren.

Det var ju oerhört klantigt av mig att missa en sådan sak. Och jag kan förstå att jag inte har fått något erbjudande om besiktning eftersom jag ännu inte funnits med i registret över besiktade fordon. Men varför kan Transportstyrelsen inte skicka hem ett brev och informera om att ens fordon är belagt med inträtt körförbud när man missar en besiktning? Eller förutsätts man strunta avsiktligt i den och därmed veta om att man har körförbud? Inte jag, jag var bara klantig. Och jag har ovetande och utan minsta avsikt eller vilje kört på en motorcykel med körförbud hela sommaren! Tänk om jag råkat ut för en olycka, då hade inte försäkringen täckt någonting.

Hursomhelst hittade jag ganska snart en ledig tid för besiktning på Besikta i Lomma. Där gick allt smidigt och snabbt och Tiger är nu besiktad för första gången, UA. Härligt. På Svedeas webbplats läser jag att körförbudet lyfts så snart bilen, men det måste gälla motorcykel också, har besiktats. Note to myself: nästa besiktning senast i september 2021 – glöm inte den! 🙂

Besikta i Lomma

Traffipax

Jag fick följe hem från jobbet i dag av en mc. Jag tror han hakade på när jag körde mellan filerna på Norra Ringen i Lund. Det är inget konstigt att man har följe, eller själv slår följe, med en annan mc – ett tag. Det brukar sällan blir särskilt långvarigt, antingen ska vi inte åt samma håll eller så kör vi olika fort, men den här killen låg bakom mig hela tiden förbi Nova, 108 söderut, 103 mot Lomma, E6 mot Malmö, Inre Ringvägen söderut och nästan hela vägen hem. Det var något med sättet han körde på, som om han inte skulle ha haft några som helst problem med att köra om mig men hela tiden ville ligga bakom mig. Vit hjälm, svart ställ, någon slags naken-street-hoj – ungefär så. Någon jag känner? Näe, vem skulle det vara? Och i sådana fall följer han mig hela vägen hem. Men vid sista svängen in på gatan där jag bor stannade han, och jag såg det bara i backspegeln men det såg ut som han vände och körde tillbaka. Det kan ju iofs vara någon som bara tyckte det var kul och slå följe ett tag och liksom testa hur svårt/lätt det är att ”skugga” någon, men jag kunde inte låta bli att tänka att det kanske var en traffipax på motorcykel? Jag har aldrig hört talas om det, men det är väl en bra idé.

Gubbar

Säsongens första jordgubbar

Jag njöt säsongens första svenska jordgubbar från Bjärred för ett par veckor sedan. Mycket gott. Snart dags för säsongens första långtur också. Det kommer jag njuta lika mycket av.

Maj månad har varit lugn, mest bara jobbpendling. Hojen går bra på det stora hela, kanske lite hackigt/ryckigt ibland, jag vet inte om det är vädret eller dags att byta luftfilter, tändstift och justera ventilerna eller något sådant. Det gör vi på 10 000-milaservicen efter semestern.

”Det ska låta”

Jag stannade till på Je68 i Löddeköpinge i dag och kollade lite på deras nya lokaler. Snyggt! Stort och luftigt – välkomnande. Nu säljer de ju BMW också, vid sidan av Triumph och KTM. Nya Triumph Tiger 800 årsm. 2018 ska tydligen vara väldigt bra. Hade jag pengar, så… Eller om jag fick tillräckligt för min Tiger 800 från 2015. Men den har gått snart 8 000 mil. Jag skulle inte heller betala särskilt mycket för en hoj som gått så mycket på bara tre säsonger. Tur då att jag inte kan tänka mig en bättre hoj (som ju också är en oerhört bra modell, MC-tidningarna öste topp-betyg över den hela vintern 2014).

Jag frågade om el-motorcyklar och specifikt om Triumph har något sådant på gång. Nej, inte vad de visste. De verkade inte särskilt intresserade av el-motorcyklar överhuvudtaget. Man kan inte hålla reda på allt, men jag kan inte låta bli att tycka att ”Det måste låta”, som en av försäljarna sade, är ett jävligt märkligt argument för att inte vara intresserad av el-motorcyklar som är överlägsna i allt: miljövänliga, snabba, kräver ingen service på samma sätt som bensin/olja-motor, billiga i drift, grym acceleration, och man kommer nästan lika långt på en laddning som på en tank (däremot går det snabbare i dagsläget att fylla upp en bensintank igen än att ladda ett batteri).

Hur kan man blunda för alla de fördelarna med hänvisning till att det måste låta? Är man verkligen intresserad av att köra motorcykel då, eller bara av själva motorn och att det luktar olja och låter på ett särskilt sätt? Då borde det funka med en bensinmotor fastskruvad i en bänk inne på ett tekniskt museum eller nå’t. Den låter och dricker olja. Vi andra njuter av att köra en nästan underhållsfri motorcykel laddad med sol-energi som är så tyst att man kan höra fåglarna i träden och så snabb att man kör ifrån allt annat. När batteriet håller på att ta slut kör vi in på närmsta mack och byter till ett fulladdat och kör vidare. Snart så.