Etikett: Resmål

Grått och regnigt i dag, något av en innesittardag. Men i går var det fint. Jag tog Honda:n och körde sydost ned mot Ystad och fortsatte ut mot Sandhammaren, men den här gången svängde jag av i Kåseberga och besökte Ales stenar i stället för att köra förbi som jag har gjort tidigare. Jag parkerade strax efter avfarten och gick en dryg kilometer upp till skeppssättningen som är nästan 70 meter lång och 19 meter bred. Den är imponerande stor! Platsen känns laddad med en särskild energi. Stenarna väger runt 5 ton vardera läste jag på en skylt. Jag lade handen på en av dem och funderade över hur man fraktade dit och ställde upp dem för drygt tusen år sedan? Jag gick bort till kanten av Kåsehuvud och satt en stund och njöt av den vackra utsikten över havet. Ales stenar är ett fornminne väl värt ett besök. Fina vägar att köra dit på finns det också. Honda:n gick bra och kändes kul att köra.

Har du vägarna förbi Kalmar och känner dig sugen att fika på ett klassiskt konditori, då kan jag rekommendera Conditori König på Storgatan 28. Gott kaffe, god och glutenfri macka (nygjord), tyst miljö (ingen bakgrundsmusik!) och trevligt bemötande. En fika väl värd resan.

Långtur i dag, drygt 65 mil. Jag tankade i Växjö och bytte några ord med en man som körde en välputsad Harley Davidson. Han var på väg från Stockholm till Malmö, jag på samma väg fast åt andra hållet. Han hade vinden i ryggen, jag hade den mot mig. Annars var det uppehåll och varmt för årstiden och fint med en dag på hojen. Det är vackert att köra motorcykel på hösten. Skogen skiftar färg, träden blir glesare, åkrarna är svarta och ljuset annorlunda. Det blir mörkt tidigare och snabbare. Det är en annan energi, det känns att vi går mot vintersolståndet – igen. Och det är kallare. Efter en dag i sadeln är jag genomblåst och kall och det känns skönt att komma fram. Det är mitt mål för resan, att komma fram: stanna, parkera och låsa hojen, ta av packväskorna, gå in i stugan, tända en värmande eld i kaminen och bara sitta och varva ned efter en dags körning. Känna hur vibrationerna i kroppen sakta lägger sig och närvaron skiftar när jag går från rörelse till stillhet. Tack <3

Jag har bott i Skåne i sju år men aldrig varit i Falsterbo-Skanör. Jag kom till Höllviken en gång, det var en av de sista turerna med den gamla motorcykeln, Triumph Tiger 900 från -95, men där vände jag och körde hem igen. I dag packade jag ned smörgås och termos i ryggan och tog sikte på att köra hela vägen till Falsterbo-Skanör. Jag ville fika vid havet och tänkte: ”Det är väl bara att köra tills vägen tar slut, där måste det finnas någonstans jag kan parkera och en hamn eller en strandpromenad där jag kan sitta en stund och fika och titta ut över havet.” Det fanns en liten hamn i slutet av vägen men den var bara för de fina, dyra båtarna och varenda parkering var betalparkering. I övrigt var det platt och jag såg inte hur man skulle komma ens i närheten av havet. Jag vände och körde mot Falsterbo i stället men det var lika otillgängligt. Det slutade med att jag fikade på en parkering i stället, med uppsikt över hojen och ev. parkeringsvakter. Nästa gång jag ska fika vid havet kör jag till Västra hamnen eller Landskrona i stället. Falsterbo-Skanör ingav en känsla av otillgänglighet och ogästvänlighet, som om de inte vill ha turister eller besökare där.