Etikett: Resmål

Dags att köra vidare och lämna värdinnan, katterna och de vackra Nordsvenska hästarna på Tjonga Spa & Haurida skogshästsafari för den här gången. Tack för inspirerande samtal och god frukost, som vanligt, i en stilla och magisk miljö.

Och är man i den här delen av Småland är det nästan ett måste att besöka Mopedmuseum i Björkenäs – en stor lada full av mopeder vackert belägen vid sjön Ören. Många Husqvarna och Puch såklart, däribland en blå Puch Dakota som jag själv hade när det begav sig, men många andra märken också. Man kan fika, kolla gamla mopeder och snacka olja och motorer en hel dag här, misstänker jag 🙂

Jag körde vidare upp till 133 och tyckte det var lite konstigt att det var skyltat åt endast ett håll, Örserum och Gränna till vänster, men inga skyltar åt andra hållet – brukar det inte alltid vara skyltat åt båda hållen i en T-korsning?

Jag körde till Gränna och köade mig igenom alla polkagrisstinna turister och kom så småningom ut på andra sidan och fortsatte vägen utmed Vättern till Ödeshög. Det är en fantastiskt vacker väg som slingrar sig genom ett lika vackert landskap. Jag har sett Brahehus från motorvägen många gånger, men att se det nedifrån hur det ligger där uppe på bergssidan och blickar ut mot Vättern var mycket mäktigare. Jag körde igenom Ödeshög och körde E919 mot Vadstena och vidare till Motala.

Sedan blev det 50 mot Askersund innan jag tog 49 söderut. Vacker väg det också. Glass i Karlsborg där jag ser några raggare gunga förbi i en stor, ful bil med någon schlager-liknande musik på skorrande tinnitus-volym och händerna som slår i takt på biltaket… No comments.

195 mot Hjo för att ha vägarna förbi en vän som är på yoga-retreat där. Det blev lite sent och ett tag var jag inne på att övernatta i Jönköping, och jag körde genom centrum men såg inga hotell som lockade direkt, så jag körde E4 hela vägen hem i stället. En vacker och vindstilla kväll är det ganska okej trots allt att köra några mil på motorvägen.

Det jag slogs av när jag körde de små, fina vägarna runt Vättern är vilket makalöst vackert landskap det är: skogar, böljande fält, berg och Vättern som är stort som ett hav (nästan). Och vad många intressanta små städer, kloster, slottsruiner, rökstenar, fornlämningar, badplatser och annat det verkar finnas utmed vägen! Hade jag stannat alla gånger jag såg något som fick mig att säga ”Amen wow, vad koolt, undra vad det där e för nåt!?” hade det varit smidigare att ta sig runt Vättern med moped i stället 🙂

På väg igen. Den här gången från Göteborg till Tjonga Spa och Haurida skogshästsafari i djupaste Småland, ett annorlunda ställe med spa och turridning med Nordsvenska hästar.

I Göteborg hade jag velat köra tillbaka över bron över älven men följde skyltarna mot väg 40 och fick nöja mig med en trist tunnel. Efter Landvetter flygplats orkar jag inte köra motorväg mer utan tar av och hittar gamla vägen: en ganska bred 80-väg som har den där speciella energin av en gammal pulsåder och som går genom små samhällen och snirklar sig fram utmed en älv eller tågspåret.

Jag stannar i Tolkabro Speceri & Diverseaffär och handlar lite lunch. När jag ska förbi Ulricehamn kör jag först förbi via Ulricehamn Villastad, sedan hamnar jag på gamla vägen igen fast åt fel håll och vänder vid först bästa. Några kor idisslar stillsamt i en hage ovanför vägen och tittar förvånat på mig: ”Nu är det tredje gången du kör förbi här, vad håller du på med egentligen?”

Några km senare stannar jag i Hössna kyrka. Den ligger på en höjd med en vacker utsikt mot en dalgång. Grusgångarna på kyrkogården är krattade och som vanligt förundras jag över att någon besvärar sig att kratta grus för att… det ska se vackert ut? Jag vet inte, men det är vackert, jag berörs av det och stannar upp, känner tacksamhet och vördnad. Det kanske är just det som är poängen. Jag går en vända runt kyrkan och tittar lite på gravarna. Här har de en oerhört vacker utsikt. Och jag gillar att påminna mig om att livet inte är evigt.

Jag äter lunchen på en bänk som står vid ett slags gravkapell. Träden susar stilla, en tupp gal på avstånd, svalorna kvillrar, fjärilar fladdrar ljudlöst förbi. Allt stannar upp och jag känner hur underbart det är att leva. Och att köra motorcykel – att vara på väg. Sedan fika i prästgården (öppet från kl. 14), 10 kr för kaffe och 10 kr för kaka. Och bra vägtips innan jag kör vidare.

Hasta inte förbi Hössna Kyrka, den är väl värd ett besök.

Körde upp till Kopparhatten på Söderåsen i dag. Tog 108 som vanligt, den är fin från Kävlinge hela vägen upp till E4, men kanske som vackrast – och kurvigast – just förbi Söderåsen. Det var bedövande vackert, bokarna håller precis på att slå ut och det var som ett ljusgrönt skimmer bland träden. Det var stilla och milt, nästan varmt. De som var där rörde sig stilla och sade inte mer än nödvändigt, som om de inte ville störa tystnaden och lugnet (eller bara var trötta efter att ha gått leden upp från Skäralid 🙂 Jag åt min picknick och gick bort till utsikten och sedan till ett överhäng ut över ravinen. Mäktigt! Egentligen borde man alltid ha med sig tält när man kör hit, så man kan stanna över natten. På vägen hem tog jag av mot Blinkarp efter Röstånga och körde mot Konga, sedan 109 mot Kågeröd en bit innan jag tog av mot Svalöv. Vägen var liten och passade mer för 50 än 70. Det är speciellt att köra uppe på åsen, det kan kännas lika avskilt ibland som att köra genom en dal. På en höjd, ca. 4 mil från Malmö fågelvägen, såg jag Turning Torso så tydligt att jag nästan kunde räkna våningarna. Väl tillbaka på 108 var det många hojar på väg hem, nästan som att vi körde i kolonn.

Tidig morgon och kallt, fortfarande kallt – ingen vidare vår i sikte. Men ljust och vackert. Solen skiner genom persiennerna i fösntret och ritar ljusa streck på väggen som lockar med en fin körupplevelse. Det blir en tur med motorcykeln i dag. Jag skulle vilja åka hela dagen i dag, och gärna någonstans där jag inte varit tidigare. Österlen, kanske? Jag har aldrig varit på den sidan. Det är ju bara att ta 11 mot Simrishamn.

Jag börjar med att kolla lufttrycket på närmsta bensinmack. Jag har sagt det förr, men jag gillade de gamla bärbara burkarna bättre än de nya slangarna med munstycken som man ska låna i kassan. De passar dåligt men om jag krånglar in slangen mellan ekrarna funkar det. Pssst, psst, pst! 2,1 kg fram och 2,3 kg bak.

Sedan en sväng till Motorsport i Landskrona. Det är en trevlig affär – jag gillar den skarpt! Jag var på Stockholms MC-varuhus för några veckor sedan men de hade ett ganska… slätstruket och lite tråkigt sortiment, och hälften var scotrar. Motorsport i Landskrona är roligare. Det står en fin, begagnad Triumph Tiger 800 i ena hörnan av lokalen. Den kan inte vara mer än ett par år gammal, och den blir såld under den stund vi är där.

Efter en fika i Eslöv tar jag 104 söderut mot Sjöbo. Den är så fin mellan Harlösa och ut till väg 13. Jag måste vara en av de tidiga motorcyklisterna som är svåra att se, för vid två tillfällen är jag på väg att få möte i mitt körfält av en bilist som gör en omkörning. Som tur är har jag ingen bakom mig och kan bromsa in för om nädvändigt ställa mig i diket, men bilisten ser mig och kastar sig in i sitt eget körfält precis framför bilen hen kör om och innan vi möts. Visst har jag alltid en beredskap för att en sådan situation kan uppstå, men man blir alltid lite skakad och upprörd när det händer.

Väg 11 till Simrishman kommer jag inte ihåg särskilt mycket av. Men landskapet var öppet och fint. Simrishamn var tomt och öde men såg fint ut, det är säkert roligare när det är säsong. Väg 9 till Ystad var finare. Jag tycker om E65 mot Malmö. Motorcykeln går fint och vid en bensinmack räknade jag ut att den dragit 0,52l/mil sedan senaste tankningen, och då har jag kört ganska mycket motorväg och ganska fort.

Från E65 svängde jag av mot Häckeberga. Häckebergavägen ser kanske inte så mycket ut för världen på kartan, men det är en fin gammal 70-väg som är precis sådär lagom kurvig och backig genom ett betagande vackert landskap som man bara kan drömma om. Jag är (ännu) ingen kung av kurvtagning och kör normalt sett 55-60 på en sådan väg, men i dag var jag själv på vägen och kunde inte hålla mig utan körde snarare 70-80 och det var oerhört kul! Jag stannade på en parkering i den vackra skogen och lyssnade en stund på koltrastarna och hörde några rådjur skälla lite längre bort (efter det var det 55-60 igen 🙂

Kallt, kul och mycket vackert.

Mätarställning: 8 143 mil