Vi åkte till Venusgården strax söder om Skurup i dag för att träffa en god vän. Det är mycket fint där. Vilket lugn! Jag hade velat stanna över natten, minst. Och vilket vackert landskap! Slingrande vägar genom skogar och böljande fält, stora vindkraftverk som tyst kastar sina långa skuggor över åkrarna. Vinden, solen, himlen. Man ser det inte – havet – men det känns att det är i närheten. Vi tog en liten väg upp till 102:an hem sedan. Strax söder om Veberöd ser man ända till havet. Det var så vackert att jag nästan trillade av motorcykeln.