
”Den där Hondan i guld och svart?” frågade han i verksta’n när jag kom för att hämta ut min gästmotorcykel, en Honda Transalp 700. Guld? Jag har alltid tänkt den som gul men när han sade det… Ja, visst är den guldfärgad. Guld och svart. Kedjan kärvar lite och bromsskivorna fram är ojämnt slitna (troligtvis pga icke-original-bromsbelägg som tydligen är hårdare och sliter mer på bromsskivorna ist), men annars är det en fin och skön hoj som efter drygt 9300 mil är servad för både 9000 och 9600 mil: byte av olja, packningar, bromsvätska, luftfilter, tändstift, kylarvätska; ventiljustering, renovering av gaffelben, etc., etc. Och bränsletillsats med rekommendationen att ”tanka gärna fullt en gång 98 oktan”. Sagt och gjort. Man känner sig lite oövervinnerlig sedan när man kör en nyservad hoj en vacker vårdag som denna, som om man skulle kunna göra vad som helst eller bara fortsätta köra hur långt som helst, åtminstone i drygt 1200 mil, då det är dags för nästa service 🙂