The Golden Bike

”Den där Hondan i guld och svart?” frågade han i verksta’n när jag kom för att hämta ut min gästmotorcykel, en Honda Transalp 700. Guld? Jag har alltid tänkt den som gul men när han sade det… Ja, visst är den guldfärgad. Guld och svart. Kedjan kärvar lite och bromsskivorna fram är ojämnt slitna (troligtvis pga icke-original-bromsbelägg som tydligen är hårdare och sliter mer på bromsskivorna ist), men annars är det en fin och skön hoj som efter drygt 9300 mil är servad för både 9000 och 9600 mil: byte av olja, packningar, bromsvätska, luftfilter, tändstift, kylarvätska; ventiljustering, renovering av gaffelben, etc., etc. Och bränsletillsats med rekommendationen att ”tanka gärna fullt en gång 98 oktan”. Sagt och gjort. Man känner sig lite oövervinnerlig sedan när man kör en nyservad hoj en vacker vårdag som denna, som om man skulle kunna göra vad som helst eller bara fortsätta köra hur långt som helst, åtminstone i drygt 1200 mil, då det är dags för nästa service 🙂

Honda 9000-milaservice

Grått, snöblandat regn och ett par grader varmt. Jag körde gästhojen, Hondan, till verksta’n i dag för att få en offert på service. Jag hade servicehandboken och några kvitton från tidigare service med mig och efter lite funderande fram och tillbaka kom mekanikern fram till att den nog befinner sig mitt mellan två service. Det är svårt att säga när det har gått några år utan regelbunden service, om man behöver göra service baserad på hur många mil hojen har gått eller hur lång tid det var sedan den senast fick service – eller både och? Men det blir nog bra. Packningar, filter, vätskor, oljor, tändstift, etc. behöver bytas. Kedja behöver spännas, kylvätska kan behöva bytas och ventiler kanske behöver justeras. Ena framgaffeln läcker minimalt, inget akut, men skulle må bäst av att åtgärdas. Däck och drivpaket såg bra ut. En får se vad det kommer att kosta, troligtvis lika många kronor som antal körda mil, men det kan det vara värt. Det känns bra att ha hojen hos en cert. Honda-verkstad som kommer att ge en ordentlig specifikation på vilka åtgärder de gör och sätta en stämpel i servicehandboken.

Lånehoj för att ta mig hem var inte aktuellt, busskort har jag inte och man kan inte köpa biljett på bussen. ”Installera appen!”, ”Installera appen!”, ”Installera appen!” är det enda de där jävla papegojorna med busskörkort kan säga när man frågar hur och var man kan köpa en biljett. ”Tack, men appen finns bara för Android och IOS.” Det är aldrig någon som fattar vad jag menar med det: att det finns alternativa operativsystem till mobilen. Så, jag gick halva milen hem genom stan i full mundering ist. Men det gör inget. Att gå är den bästa av träning och när det är såhär kallt blir man inte svettig av det.

Ljusare

Nu märks det att ljuset är på väg tillbaka. Nymånen var vacker härom kvällen. Hondans toppbox blev riktigt fin när plastpoleraren med färg fått torka ordentligt. Sidoboxarna ska tvättas och behandlas på samma sätt. Jag var och köpte vingmuttrar till dem i dag, så man kan skruva dit dem lite enklare och inte behöver stå och dribbla med två skiftnycklar. Apropå verktyg undrar jag om man kan köpa ett nytt fodral till verktygen under sadeln, eller använda ett rejält pennfodral eller nå’t? Och jag har kontaktat närmaste verkstad och gjort en serviceförfrågan, för Hondan som har gått 93 369 km.

Uppdaterad toppbox

Jag var till Mekonomen och köpte ett par plastpolish-produkter, den ena med färg, den andra utan. Den utan färg är lite som en ’rubbing’ för plastbåtar: man stryker på med trasa eller svamp, väntar några minuter och sedan gnuggar och polerar man med mikrotrasa. Den är lätt att jobba med och fungerar förvånansvärt bra. Även plast som är ljusgrå återfår lyster och en hel del svart färg. Jag blev förvånad när jag prövade på en del av stänkskärmen fram. Den andra med färg, ’Hybrid Solutions Graphene Acrylic Trim Restorer’, stryker man bara på med trasa eller svamp (efter noggrann tvätt) och låter torka. Jag testade på baksidan av ena backspegeln på en slät yta, men det blev inte bra. Det blev flammigt och jag fick aldrig färgen jämt fördelad. Men på lite ”knottriga” ytor, som plasten på toppboxen till Hondan, fungerar den bra. Överflödig färg kan tas bort med aceton. Jag vet inte hur länge behandlingen håller, och jag skulle inte utsätta boxen för avfettningsmedel vid tvätt, men snyggt blev det.

Tvättad och körd

Jag monterade tillbaka batteriet i Hondan tidigare i dag, fulladdat, och den här gången satte jag de tjocka kablarna närmast på polerna och de andra, mindre extra-kablarna (bl.a. till en snabbladdare och, tror jag, ett USB-uttag eller GPS) ovanpå. Jag vet inte om det spelar någon roll, strömmen borde ju leda i alla fall, men man vet aldrig och det skadar inte.

Men jag fick knappt igång hojen ändå. När den till slut startade fick jag känslan att det var kanske inte batteriet som var problemet förra gången ändå, utan bara att hojen är trögstartad ibland när den har stått ett tag. Den kanske är kräsmagad och gillar inte alla tillsatser i dagens bensin. Eller så kanske det är lite glapp i tändningsknappen.

Hursomhelst, när den väl hade gått igång en gång hade den inga problem med att starta flera gånger. Jag bytte om och körde till närmsta mack för tvätt. Inte för att den var väldigt skitig, den såg mest bara lite dammig och tråkig ut, men den sken upp ordentligt efter 1l avfettning överallt, spola av (med specialmunstycke som man kan reglera trycket på), tvätta med svamp med bilschampo och lite vax (uppifrån och ned), skölj av igen. Torka av sadel, tanken och de gula delarna med lite papper. Färdig. Wow, se på den.

Jag körde den lilla omvägen hem sedan. Min egen hoj brukar skutta igång på våren efter en hel vinter i garaget om bara batteriet är laddat nog, men det känns som att Hondan behöver köras varm lite då och då. Det är ju ett kärt besvär.