Eller inte alls. Jag körde ett par timmar i går, söndag, bort till Sjöbo-trakten för att hjälpa några vänner med lite trädgårdsarbete. Temperaturen låg runt 8 grader och det var lite disigt, men vägarna var torra och vinden still. Motorn gick mycket bra och kändes extra pigg med extra kraft i accelerationen i den kyliga och syremättade luften. Härligt! Jag körde genom ett novembervackert landskap och stannade för en bild där vägen gick genom en skogsdunge som nästan var självlysande av höstens röda löv. Vackert.
Något annat som var vackert var att hojen startade utan problem, efter att ha stått still i två veckor, inte som förra gången då den efter två veckor uppvisade samma symptom som i somras då den stannade, vägrade att starta helt och hållet och fick till slut bogseras till verkstad i Eskilstuna. Ett nytt batteri tycks ha åtgärdat de där mystiska el-problemen. Och jag börjar tro att det var den verkliga orsaken till stoppet i somras också: ett slutkört batteri som hade gått i 10 säsonger och 15 000 mil.
Det blir lärdomen av det här: vid problem med motorcykeln som verkar vara relaterade till elsystemet: kolla alltid batteriet först. Hur gammalt är batteriet? Är det dags att byta? Även om det är nytt, fungerar det som det ska? Håller det spänningen? Etc. Batteriet är nog det enklaste att kontrollera och ev. byta. Och man kan göra det själv innan man ringer verksta’n.