Snart har jag kört vägen till sommarnöjet 100 gånger. Det är samma väg men aldrig samma färd; aldrig samma upplevelse. Det var (extra) många glada hälsningar längs vägen den här gången. Jag stannade i Växjö som vanligt för att tanka men valde en annan mack när jag såg att mitt vanliga ställe har fått sådana där stamgäster som köper en (1) kaffe och sedan sitter i timmar i caféhörnan och pratar högljutt (och aggressivt) på ett främmande språk medan deras barn och kompisar kommer och går, som om de äger stället. Jag frågade sist jag var där: ”Har ni fått lokala ryss-maffian på er?” Men expediten svarade bara att de är så trevliga och kommer nästan varje dag och sitter och fikar på kvällarna. Okej. Men jag kör hoj och tankar inte så mycket, så OKQ8 klarar sig säkert bra utan mig.
