Jag har fått förtroende och tillfälle att vara handledare ett par gånger åt min brorsa, som har en fin Honda Transalp. Han har B-kort sedan länge och kör lastbil på jobbet, att ta hojkort för honom handlar mest om att lära sig ett nytt fordon. Vilket gör min roll i det hela till möjliggöraren: den som gör det möjligt att komma ut och bara köra hoj och få ett antal mil i sadeln och bli förtrogen med motorcykeln och att vara en som kör hoj. Jag instruerar inte så mycket, det får hans körskollärare göra sedan. Jag behöver inte göra det så mycket heller, därifrån jag sitter ser det ut som han inte har gjort annat än kört motorcykel.
Även om jag inte instruerar så mycket är det lärorikt och intressant för mig att vara i en handledarroll. Jag funderar mycket på vad det egentligen är man lär sig när man övningskör motorcykel, och det sätter ett nytt ljus på min egen erfarenhet och kompetens. Jag påminns också hur det var när man börjar övningsköra, bl.a. hur överväldigad man kan bli av alla nya intryck och därför helt plötsligt svänger in på en parkering för att hämta andan och vila. Det är bra, det borde jag också göra oftare.
Vi var ute och körde i början av veckan. Det var kul och gick bra. Senast var vi ute och körde i 7-8 timmar, med avbrott för lunch i Strängnäs och glass i Surahammar. Vi hade gassande sol, tryckande värme och hällande regn, men mest uppehåll. Vi hittade många fina, små vägar att köra på men vackrast var Ängelsberg och vägen upp till 256:an som i sig var mycket vacker ned till Sala.
