Jag fick tillfälle att testköra en lila-lackerad Harley Davidson Sportster häromdagen. Det var en mycket annorlunda körupplevelse än vad jag är van vid med min Triumph Tiger. Bara att ha fötterna framåt kändes helt vrickat i början, att sitta så lågt – så nära vägen – och en mer bakåtlutad sittställning (men utan ryggstöd). Ovant men ganska skönt ändå, på något sätt, åtminstone en kortare tur. Jag hittade bara fyra (4) växlar och trean var lagom för 80 km/h. Bensinkran, choke och förgasare var kul (som på min Tiger 900 från 1995). Stötdämpningen satt mer i mina ryggkotor än i motorcykeln, vilket gav en mycket annorlunda känsla för vägen, hojen och motorn. Vibrationerna i hojen och motorljudet var såklart helt annorlunda än det lite vinande ljudet från Tiger: mulligt och högt. Jag är själv ingen anhängare av högljudda motorer i något sammanhang, varken på marken eller till sjöss eller i luften, men jag kan ändå förstå tjusningen med ett maffigt motorljud på en motorcykel. Jag skulle inte köra några långturer på den, men det var kul att köra en helt annorlunda hoj än min vanliga.
Tao och konsten att köra motorcykel
Att sitta på en sadel, hålla i ett styre och känna vinden i ansiktet.