Jag satte i det fulladdade och nya batteriet i morse, bytte om och körde en tur bort till Söderåsen, bara för att köra en vända. Det är sällan jag gör det nuförtiden. Hojen gick jämnt och fint och kändes piggare än vanligt. Jag antar att det var den svala och syremättade luften. Det var lite halt i en kurva och jag kände att jag tappade greppet på bakhjulet för en sekund innan det fick fäste igen, annars var vägarna relativt torra och det var kul att köra. Söderåsen var lugn, stilla och vacker. Jag parkerade vid sidan av vägen och gick och satte mig en stund vid kanten av ravinen och tittade ut över landskapet. En flock småfåglar flög tyst upp från ravinen, gjorde en skarp sväng och landade i ett träd och började äta av bären. Fortfarande tysta. När vinden tog i föll stora sjok av löv från bokarna och fyllde luften som nysnö ibland gör. Jag körde hem innan regnet kom. Inga konstiga värden från givarna, ingen fel information i displayen, inga problem med starterna. Kanske är det så, att det mystiska stoppet och el-strulet i somras (som verksta’n tolkade som fel i styrboxen, och som verkade ha kommit tillbaka i går) helt enkelt berodde på ett alldeles för gammalt batteri som jag borde ha bytt för fem år sedan?