Jag körde ut till en vacker bokskog i fredags efter jobbet för att sova en natt i tält. Back to nature. Det var grått och kallt och jag fick en sådan längtan att sitta kvar på hojen och bara fortsätta och köra långt, långt – hela dagen. Det är något med hösten, något vackert och vemodigt, som väcker en längtan. När jag kom fram till skogen stod de stora träden omkring mig i tyst majestät. Men de har så mycket att berätta, om man stannar upp och lyssnar. Lugn. Andas. Tacksamhet. På natten var det kanske nattfrost men framför allt stjärnklart och jag kunde se tusen stjärnor genom trädens lövverk. Morgonen var lite grå men snart blev det soligt och varmt. Jag packade ihop, gjorde frukost och gick tillbaka till motorcykeln.
Jag stannade och tankade på vägen hem. När jag skulle i väg igen kunde jag inte riktigt larma av motorcykeln. Jag tryckte på den där lilla sändaren som man larmar av med och solen sken rakt in i displayen så jag såg inte men utgick ifrån att larmet var inaktiverat och vred om tändningsnyckeln – då gick larmet igång! Jag stod som en biltjuv med en illtjutande motorcykel vid en av pumparna och försökte febrilt larma av. Fan, fan, fan! Till slut tystnade hojen. Men larmet hade bara ställt om sig till att reagera på förflyttning i stället, så fort jag lade in friläget och började rulla bort hojen mot parkeringen började den tjuta igen. Fan, fan, fan! Efter en stund i solen kunde jag i alla fall larma av och köra hem utan vidare missöden.
Jag har tänkt på det tidigare, att när batteriet i den där lilla sändaren som man larmar av med tar slut, då kan man ju inte stänga av larmet på motorcykeln. Och jag byter hellre det batteriet tre år för tidigt än står ute i skogen någonstans och inte kommer hem för att jag inte kan larma av hojen. Men i vanlig ordning är det ju vissa små saker som man glömmer och glömmer och glömmer igen, tills det blir helt nödvändigt att ta tag i dem. En urmakare i stan fick byta batteriet. Han sade att det hade läckt lite men trodde inte det var någon fara. Rådet han gav mig var att byta batterier i klockor och annan liknande utrustning var tredje år, bl.a. för att undvika läckage från batteriet. När jag kom hem skruvade jag isär extrasändaren till larmet som bara har legat i en låda i fem år och tog ut batteriet. Det var lite meckigt men det hade inte läckt.