Det måste ha varit minus i natt, för radiatorerna i lägenheten gick varma, och i morse var det som ett tunt lager snö på taket på huset mittemot. Men senare på dagen var det nästan 10 grader varmt i solen. Och vägarna såg torra och fina ut.
Ole, dole, doff… Ska man ta en tur med den blåa eller gula? Gästhojen fick ju en anmärkning vid servicen att kedjan kändes kärv och fick oljas upp ordentligt innan den löpte som den skulle. Jag tar väl ut och motionerar den gyllene Hondan några mil, så den inte kärvar ihop helt och hållet, tänker jag.
108:an bort mot Söderåsen är alltid fin en vacker dag som denna. Jag mötte några andra hojar som var ute. Landskapet – det öppna, böljande och bördiga Skåne – är vackert bortom ord. Hondan gick bra i den kalla luften. Halvvägs tog jag av västerut och började köra hemåt på 109:an och 110:an. I den mer höglänta terrängen låg det (kvar) ganska mycket snö på tak och åkrar. På motorvägen sträckte vi lite på benen. En skön tur med en fin hoj som gav mersmak.
Nu under kvällen har jag rengjort och rekonditionerat en av sidoväskorna med plastpolish med färg. Jag vet inte hur länge det håller, och jag kommer inte att ha väskorna monterade under vanlig tvätt med avfettning och bilschampo, men det blir snyggt. Jag planerar att göra detsamma med de svarta plastdetaljerna på själva motorcykeln också, men då använder jag en annan plastpolish utan färgpigment. Den med pigment får jag inte att fungera så bra på släta ytor.