Sol och nästan varmt. Shortsväder. Jag ska ingenstans i dag, och den där glädjen och spänningen med att bara köra motorcykel – vart som helst, det spelar ingen roll, bara jag får köra hoj – finns inte där på samma sätt längre. Som i början. Det blir så. Någonstans på vägen släppte nyhetens behag och jag började se kostnaden per km för den årliga servicen i relation till hur jag körde. Inte för att jag inte älskar att köra motorcykel, det gör jag verkligen, men jag sparar milen till en annan dag, då jag faktiskt ska någonstans. Eller åtminstone har sällskap. Det blir ladd av batteri och puts av MC-kängor i stället. Jag smorde in dem förra helgen, nu har de stått och torkat i en vecka, då är det putsa, putsa, putsa med borste som gäller. För att få den där fina ytan. Det går sådär. Det verkar vara lite för mycket fett den här gången. När jag ställer ut dem i solen på balkongen är det som att fettet smälter och torkar upp. Att putsa dem efter det verkar ge en ganska blank och lite torrare, mer smuts- och vattenavvisande yta. Bra så.