I dag kunde jag inte hålla mig längre. Årets premiärtur gick in till Lund, ut mot Barsebäck och in till Malmö igen. Det kändes fantastiskt att sitta i sadeln och köra hoj igen. Det har varit en lång vinter. Det märktes på hojen också, den vaknade knappt och ville först inte starta. Rrrrr-Rrrrr-Rrrrr. Det lät mer som en trött katt än en rytande tiger. Startgas, tänkte jag, men jag har ingen och vet ändå inte var man applicerar den. Rrrrr-Rrrrr-Rrrrrr. Fan, jag har hört att startmotorn kan skära om man håller startknappen intryckt för länge utan att starta. Rrrrr-Rrrrr-Rrrrr. Det lät inte alls bra. Men till slut vaknade motorn till liv, sedan spann den hur fint som helst. Väl ute på vägen kändes det okej att hantera hojen – styra, koppla, växla, gasa – men att ha koll på allt och hinna processa all information på och utmed vägen – andra fordon, skyltar, rödljus, markeringar, ev. grus/skador, ev. vilt, etc. – kändes ovant.
Tao och konsten att köra motorcykel
Att sitta på en sadel, hålla i ett styre och känna vinden i ansiktet.