Efter en fin vistelse hos goda vänner i Bäck i södra Småland är det dags för andra etappen som går till Skeppsudden B&B på Vikbolandet. Det blev en favorit i repris: Riksettan vidare norrut till Värnamo, 127 till Sävsjö, 128 till Eksjö, 134 till Kisa och Åtvidaberg, småvägarna (varav några km grus – kul!) till Söderköping över Björsäter och Östra Ryd, E22 in mot Norrköping och till sist 209 ut mot Arkösund.
Jag har ingen särskild teknik för att köra på grus men med bra allround-däck och körprogrammet ’Off Road’ gick det bra. Det var en krokig och backig väg med många dolda kurvor, så jag tog det lugnt, undvek lösgruset så gott det gick och höll 30-55 km/h. Det var kul att köra på grus! Det märks att Tiger trivs på det underlaget.
134 är vackrast mellan Kisa och Åtvidaberg. Småvägarna norr om 35 var också väldigt vackra och roliga att köra. Hela det landskapet, Östergötland, är fantastiskt vackert. Vägarna slingrar sig genom landskapet, hit och dit, upp och ned. Det är som att köra i en skärgård; en kan lätt tänka sig att det varit havsbotten för några tusen år sedan.
Annars är Riksettan alltid lika fascinerande att köra. Det är lite samma energi i den som i en gammal banvall – en f.d. pulsåder där så många har färdats. Nu är den stilla och öde, kantad av stängda bensinstationer, övergivna vägkrogar och rastplatser som ingen använder längre. Men den är fortfarande lika bred som när alla körde där.
Tripmätaren visar 35,6 mil på 5h och 21 min. med en förbrukning på 0,41 l/mil och 66,4 km/h i snitthastighet.