Dags för service igen. Den här gången är det sedvanlig kontroll, byte av packningar och olja, ventiljustering och allt annat som man behöver göra efter att ha kört 10 000 mil. Tiotusen mil. Jag har inte tänkt på det sådär, men det är ju en ganska imponerande sträcka, nu när jag ser den i skrift, och kanske särskilt med tanke på att jag har haft och kört hojen sedan juni 2015. ”Bor du på hojen, eller?” frågade mekanikern som tog emot hojen när verkstaden på Je68 i Lödde öppnade i morse 🙂 Nja, inte riktigt, men det rullar snabbt iväg och blir lätt många mil i sadeln på en sådan skön och bra hoj som en Triumph Tiger 800.
Jag får låna en Triumph Speed Twin över dagen. Tack, det uppskattar jag. Det är inte alls omöjligt att ta bussen fram och tillbaka, och de har skåp för omklädning på verkstaden som man kan låna, men det är bra mycket mer bekvämt att låna en hoj över dagen och ta mig fram och tillbaka till jobbet. Och det är mycket roligare, att testa en annan hoj som man kanske inte skulle köra annars.
Jag vet inte så mycket om Triumph Speed Twin eller hur den är annorlunda mot min Tiger 800 mätt i hästkrafter, vridmoment och sådant, men Speed Twin ingår i Triumphs ’Modern Classics’ och verkar vara ny för i år. Motorn är på 1200 kubik och 6-växlad och har ett fint och mulligt ljud. För mig som är 190 cm lång (191 när jag är på gott humör) och van vid en Tiger, känns Speed Twin ganska liten, nätt och låg. Jag sitter lite längre bak på sadeln än på Tiger och sittställningen är mer framåtlutad och känns lite sportigare på Speed Twin, men det kanske mest beror på att jag är lång och får vika ihop mig lite. Reglagen är enkla och tydliga och jag har inga problem att hitta t.ex. blinkers (däremot föredrar jag fortfarande hastighet i digitala siffror än analoga visare, men det är en smak- och vanesak). Speed Twin är nog ingen långfärdshoj – för mig – men den känns smidig och lättmanövrerad och rolig att köra. Motorn svarar på ett annat sätt än vad jag är van vid, det känns som att kraften i motorn ligger lite lägre (vid lägre varvtal) än på Tiger, vilket gör att jag får gasa och växla lite annorlunda. Speed Twin är en mycket snygg och stilig motorcykel att köra, vilket jag inte kan låta bli att påverkas positivt av trots att jag annars oftast sätter funktion före form, och jag skulle gärna köra i matchande kevlarjeans, skinnjacka och öppen hjälm med goggles 🙂
Servicekostnaden den här gången blev 9 579 kr. Jag trodde det skulle bli mer, men hojen är i gott skick och det var bara den sedvanliga servicen och genomgången som behövde göras. Annars, om t.ex. ventilerna behöver justeras, kan det dra i väg och bli dyrt. Jag har upplevt kopplingen lite konstig och var rädd att det skulle vara något som skulle kosta, men den behövde bara justeras: ”[v]äxellåda och koppling fungerar som det skall efter justering”. Skönt. Total service- och underhållskostnad efter 10 307 mil, fem säsonger och drygt 4 år (service var 1000e mil av cert. Triumph-verkstad + byte av däck och drivpaket samt ev. annat som behövt göras): 98 979 kr.