De lyckades borra bort den högra justeringsskruven vid bakhjulet som hade fastnat, utan att skada gängor eller sving, kostnad: 1 700 kr. Nu kan jag spänna kedjan själv igen. Men jag måste få rutin på att ”motionera” justeringsskruvarna med jämna mellanrum, och ha på lite 5-56 på dem ibland, så ingen av dem fastnar igen. Rostfritt stål och aluminium är tydligen ingen bra kombo. Har man otur kan man få byta hela svingen. Det får mig att undra hur man har tänkt när man designade hojen – varför inte ha en slags insats i svingen som skruven kan sitta i, och som man kan byta om den fastnar? Det verkar galet att man riskerar att byta hela svingen för att en skruv har fastnat.
Jag fick en lånehoj under servicen, så jag kunde ta mig fram och tillbaka till jobbet. Jag fick välja mellan en KTM 1190 Adventure eller en ”trött, liten BMW”. Jag valde faktiskt den senare. En stor 1200-kubikare kan man väl alltid provköra, men hur ofta får man anledning att testa en liten encylindrig 300-kubikare? Det var en kul, intressant och lite frustrerande upplevelse. Den lät som en trimmad moped, tyckte jag. Dragläget låg inte alls där jag är van, så jag fick tre motorstopp på den korta vägen till jobbet. Jag vande mig heller aldrig vid det höga varvet, eller att det tog sådan tid innan det hände något när jag gasade. Det var kanske fel att köra på motorvägen men omkörningar blev nästan farliga eftersom det inte hände något när jag bytte fil och gasade, först ett par sekunder senare låg jag i 118 km/h och 7 000 varv. I övrigt var den väldigt trevlig, lätt och smidig, och i lite lägre farter är den säkert helt okej. Men det roligaste med dagens lånehoj var ändå att återse min Triumph Tiger, den kändes som en sporthoj efter att ha kört BMW:n 🙂
