I dag har vi avslutat min första riktig långtur med motorcykel. Vi har kört ca. 140 mil ToR Lund på några dagar. Vi startade i lördags och hann till en fin campingplats strax söder om Jönköping där vi tältade. Vägen från Örebro utmed Vättern till Jönköping är verkligen fin, den sista biten från Braehus in till Jönköping är bedövande vacker! Det är en fin väg som liksom böljar mjukt fram utmed Vättern. Men det är synd att det går så fort, 70 km/h hade varit skönare och bjudit på mer upplevelse. Fast det är klart, det kanske beror på vad man har för slags motorcykel.
På söndagen körde vi vidare i Småland och in i Skåne. Det är vackert, väldigt vackert! Vi tog inte E4 över Helsingborg utan svängde av någonstans vid Örkelljunga och tog 108 söderut mot Perstorp, Ljungbyhed och Röstånga i stället. Det regnade och var grått. Vi kände inte för att tälta när vi kom fram till Lund, så det blev vandrarhem i stället. Det kändes lite otäckt att köra motorcykel på blöta kullerstenar, men det gick bra. Ett tips: använd ringleden, centrala Lund är fullt av enkelriktade gator.
På måndag eftermiddag vände vi hemåt igen. Vi hann till campingplatsen söder om Jönköping. Det blev en lång etapp, särskilt för mig som är ovan. Långtradarna låg som ett pärlband i innerfilen på E4 och vi kämpade på i ytterfilen i regnet och blåsten. Det var kallt och jag blev väldigt stel. Nästa år tar jag inte ut fodret ur MC-stället förrän efter Midsommar. När vi kom fram var jag så stel att jag knappt kunde stiga av motorcykeln.
I dag tisdag har vi kört den sista etappen hem. Vädret har varit fint och det har känts skönt att åka motorcykel. Motorcykeln har gått fint och jämt hela vägen, utom vid ett tillfälle, i ett uppförslut tror jag, då den gick lite svajigt för en stund och lät som den var på väg att lägga av pga bensinstopp. Men det varade bara några ögonblick, sedan gick den bra igen.
Det är kul att köra motorcykel. Och att köra långt – att lägga många mil bakom sig och se något annat. Men det är bra tröttsamt också. Det har säkert att göra med att jag är ovan, och kanske att min Triumph Tiger från -95 inte är helt optimerad (längre) för långfärder. Triumph Trophy är väl den modell man ska ha om man ska köra långt och bekvämt.
Det jag tar med mig från den här långfärden, är att jag kan köra motorcykel en timma, kanske två om vädret är varmt och klart, utan rast och med bibehållen skärpa. Sedan börjar jag slacka, inte bara i närvaro och uppmärksamhet utan även i omdöme. Blir jag tillräckligt trött börjar jag göra dumma saker – mot mitt bättre vetande! Det är väldigt otäckt, men nyttigt, att se det hos sig själv. Under nästa långfärd får det bli en kortare rast varje timma: stanna, ta av hjälmen, stig av motorcykeln, andas och röra lite på mig. Sedan fortsätta. Det behöver inte ta mer än 5–10 minuter. Är det skillnaden mellan att köra omdömesgillt och -löst, rastar jag varje timma.