Söndag. Sista dagen på min ”roadtrip”, dags att åka hem, i morgon börjar jobbet igen. Det har varit fantastiskt kul att köra motorcykel på det här sättet, inte som ett medel för att ta sig från punkt A till B, utan som ett självändamål: att köra motorcykel. Inte nödvändigtvis långt, men att bara ha det som huvudsysselsättning under en dryg vecka, för att det är så kul. Och det har känts tydligt de här dagarna, att jag är barnsligt förtjust i att köra motorcykel.
Och vilket vackert land vi bor i, är det lätt att konstatera efter att ha kört motorcykel i bara en liten del av det. Det är fantastiskt vad många fina vägar, vackra landskap och intressanta orter, byar, städer och samhällen det finns att besöka, upptäcka eller bara åka igenom. Tack Allemansrätten!
Bensinlampan lyser inte ännu men vi tankar i Kalmar ändå. Jag har kört 32,4 mil sedan senaste tankningen och får i 14,6 liter. Det är en bensinförbrukning på ca. 0,45 liter/mil om jag inte räknar fel. Märkligt hur motorn kan dra så olika, allt mellan nästan 0,8 och 0,45. Men jag inser plötsligt att anledningen till att jag ibland får tanka efter 23 mil, ibland efter 33 mil, är naturligtvis hur jag kör. Sedan jag tankade senast har jag bara kört 70-, 80- och 90-vägar, och jag har kört mjukt på alla sätt och vis. Då kommer jag 33 mil på en tankning (ca. 15 liter). Men när jag kör motorväg och särskilt om jag accelererar hårt och okänsligt, kommer jag inte alls lika långt.
Om jag kör min Triumph Tiger 900 som den vore en sportmotorcykel, då får jag vara glad om jag kommer 23 mil på 15 liter bensin. Men om jag känner in motorn och kör i dess eget tempo – framför allt accelererar i dess egen takt – då kommer jag 33 mil på lika mycket bensin. Det är många mil, många pengar och mycket miljö på ett helt år. Dessutom är det skönare att köra när motorcykeln går bra.